Man vet att man är lantis när...

Man vet att man är en lantis när.....

- När man blir misstänksam om det kör förbi en bil man inte känner igen.

- När man kör ungarna till bussen/skolan med traktorn för det är för mycket snö för att bilen ska komma fram.

- När det är upp till någon i grannskapet att ploga upp vägen vintertid för att vägverket inte gör det.... ...

- När man köpt huggning/balning/plastnings-tjänst från samma firma i 10 år men inte har den blekaste aning om vad ägarna heter då de alltid bara kallas "Bröderna".

- När man glatt hejjar på busschauffören varje morgon och denne känner en vid namn.

- När man köper morötter i 10-kg säckar.

- När man får en tillfällig hyrbil från bilverkstan och blir helt betagen av den enorma "lyx" och renlighet denna medelmåttiga hyrbil besitter i förhållande till den egna.

- När man kommer till jobbet, sticker handen i fickan efter sitt passer-kort och får tag i en näve hästgodis, en hovkrats och höbös.

- När man sitter på möte, tycker det känns knöligt att sitta och drar upp en stallkniv ur bakfickan.

- När man tycker att "Granngården" låter fjantigt och fortfarande säger "Lantmännen".

haha, jag är en lycklig lantis!

Ramses

När du var 2,5 år fick du ett nytt hem och var älskad av alla där, men på grund av ändrade familjeförhållanden fick du flytta igen när du var fem. Din blivande matte var jag.


På påskafton 2005 åkte jag till Alingsås och du hoppade in med glädjeiver i min bil, ja som du älskade att åka bil då! Att din förra matte grät märkte du aldrig då, hon ville ta adjö och du ville åka bil.


Hela vägen till Enköping satt du upp och tittade på de skiftande landskapen och på alla bilar som susade förbi.


Vi knöt band direkt, de starkaste och du fick flytta flera gånger till men aldrig ifrån mig bara med mig.


Du blev den finaste av vovvar, den trognaste vän, fantastisk med barn, du omvände till och med hundrädda! Och de som inte gillade pudlar kom att älska dig!


Ramses- likt en egyptisk konung var du döpt och likt en sfinxkatt låg du med tassarna korsade. Så vacker och ståtlig!


Du skulle aldrig tvekat, du hade gått i döden för mig, men du behövde det aldrig. Istället var det jag som var tvungen att ta beslutet att din tid var ute.


Benen ville inte, du fläkte dig i spagat och kom inte upp och skrek av smärta, du snubblade på dina promenader och slog nosen i backen, bakbenen hängde inte med alls. Men du var lika glad som alltid, lika pussig, lika rolig med att alltid parkera huvudet mellan låren i väntan på att man skulle klappa dig ordentligt..


Du fick prinskorv imorse, köttbullar och skinka och till slut det du älskade mest- en chokladbit på vår sista promenad, denna strålande solskens dag och du var så lycklig, där du snubblade fram. Så for benen åt var sitt håll, och du skrek till och jag fick snabbt lyfta dig upp, för sista gången. Jag kunde inte låta dig lida mer.


I mitt hjärta är det nattsvart idag, min älskade Ramses har vandrat under regnbågsbron över till andra sidan.


Där väntar Figge,Nalle, Jullan och Snuff på dig. Hälsa från mig, jag glömmer er aldrig och kommer alltid sakna era kloka huvuden i mitt knä, era bedjande ögon efter smakbitar...och den trygghet ni gav mig.
Matte...

En gammal goding från mailboxen....lika aktuell denna vinter

...SÅ HÄR KAN VINTERN I Kohagen UPPLEVAS AV EN INVANDRAD SNÖSKOTTARE

Kära dagbok!
9:e December Vi vaknade upp till en underbar matta av kristallvit snö, som täckte varenda centimeter av landskapet. Vilken fantastisk syn! Finns det något vackrare ställe i hela världen? Att flytta hit var det bästa jag någonsin gjort. Jag skottade för första gången på flera år och kände mig som ung på nytt. Jag skottade både vår uppfart och trottoaren. I eftermiddags kom snöplogen och fyllde trottoaren med snö igen och blockerade uppfarten, så jag fick ta en vända till med snöskyffeln. Vilket underbart liv.

12:e December Solen har smält all vår fina snö. Vilken besvikelse. Min granne säger att jag inte ska oroa mig, vi kommer absolut att få en vit jul. Ingen snö på julen skulle ju vara förskräckligt! Harry säger att i slutet på vintern kommer vi att ha så mycket snö att jag aldrig vill se snö igen. Jag tror inte att det är möjligt. Harry är en trevlig människa. Jag är glad att han är vår granne.

14:e DecemberSnö, underbara snö! Det kom 20 cm i natt. Temperaturen hade sjunkit till -20. Kylan får allting att gnistra. Vinden gjorde mig lite kall, men jag värmde upp mig med att skotta uppfarten och trottoarerna. Detta är livet! Snöplogen kom tillbaka i eftermiddags och begravde allt i snö igen. Jag insåg inte att jag skulle behöva skotta så här mycket, men jag kommer verkligen i form på det här viset.

15:e December50 cm till. Sålde min van och köpte en fyrhjulsdriven bil i stället. Köpte vinterdäck till frugans bil och två extra snöskyfflar. Frugan vill skaffa en vedspis utifall elektriciteten skulle sluta fungera men jag tycker det verkar löjligt. Vi bor ju faktiskt inte i Alaska.

16:e December Snöstorm i morse. Föll omkull på isen på uppfarten när jag saltade. Ont som fan. Frugan skrattade i en timme...Roligt..

17:e December Fortfarande långt under noll grader. Vägarna är för isiga för att man ska kunna ta sig någonstans. Det var strömavbrott i fem timmar. Inget att göra utom att stirra på frugan och försöka att inte irritera henne. Vi skulle nog ha köpt en vedspis, men det erkänner jag inte för henne. Jag hatar när hon har rätt. Jag kan inte fatta att jag fryser ihjäl i mitt eget vardagsrum.

20:e December Elektriciteten är tillbaka igen, men det kom 35 cm till av den där vita skiten i natt. Mer snöskottning. Det tog hela dagen. Snöplogen kom två gånger idag. Försökte hitta en grannunge som kunde skotta, men dom var upptagna med att spela hockey sa dom. Jag tror dom ljuger. Ringde till den enda järnaffären i trakten för att fråga efter en snöslunga, men dom var slut. Dom får kanske hem fler i mars. Jag tror dom ljuger. Harry säger att jag måste skotta annars kommer kommunen att göra det och sedan skicka mig en räkning på jobbet. Jag tror Harry ljuger också!22:a DecemberHarry hade rätt om att det blir en vit jul. Det föll 32 cm till av vit jävla snö inatt och det är så inihelvete kallt att det antagligen inte kommer att smälta förrän i Augusti! Det tog mig 45 minuter att klä på mig och gå ut och skotta i morse, sedan blev jag pissnödig. När jag klätt av mig, pissat och klätt på mig igen så var jag för trött för att skotta.Försökte hyra Harry att ta hand om snöröjningen resten av vintern eftersom han ju har en plog på sin lastbil, men han säger att han inte har tid. Jag tror att den jävla skitstöveln ljuger!!

23:e December Bara 5 cm snö idag. Det är nollgradigt nu. Frugan ville att jag skulle juldekorera huset i morse. Är hon helt jävla slut eller? Varför sa hon inte det för en månad sen? Hon säger att hon gjorde det men jag tror fan kärringjäveln ljuger!

24:e December15 cm. Snön har blivit så jävla hårt packad av snöplogen att jag bröt av skyffeljäveln. Tror jag fick en hjärtattack också. Om jag får tag på han som kör plogbilen så ska jag fanimej ta tag i pungen på han och dra han genom snön! Jag vet att det jävla psykot gömmer sig runt hörnet och väntar på att jag skottat färdigt, sen kommer han i 100 knyck och plogar igen allt.. Tanten ville att vi skulle sjunga julsånger medans vi öppnade julklapparna men jag var för upptagen med att spana efter plogbilen..

25:e December God jul. 50 cm till av förbannad jävla snö!!. Blev insnöad. Tanken på att skotta får mitt blod att koka. Gud vad jag hatar SNÖ!!!Plogbilsföraren stannade till idag och frågade hur läget va, jag slog till den jäveln i huvet med skyffeln...
26:e December Fortfarande insnöad. Vad fan skulle jag flytta hit för, jävla håla!! Och allt var HENNES idé.. Hon går mig på nerverna...
28:e December Fortfarande insnöad. Satmaran gör mig galen.
29:e December 25 cm till. Harry säger att jag måste skotta taket annars kan det rasa in. Jävla dumskalle, tror han att jag är helt sänkt eller??
30:e December Taket rasade in. Plogföraren har stämt mig på 1 miljon för att jag slog honom i huvet och kärringen har åkt till sin mamma...

31:a December Eldade upp hela jävla hushelvetet.. Ingen mer snöskottning här!!

8:e Januari Jag mår så bra. Jag älskar dom här små pillren dom ger mig men varför är jag fastbunden i sängen?

Reflektion

Tiden läker alla sår...
jo, ärren slätas allt ut eftersom. De senaste tolv åren har varit en stretig uppförsbacke för min del, och mitt liv har aldrig varit lugnt, harmoniserat, eller särskilt vanligt. Allt på en gång, kaos och kris och uppbrott. Ny ort, nytt hem, nytt jobb, nya vänner som ska skapas...

Jag hamnade i Östergötland efter ett helt liv i Uppland med en avstickare till Norge. Hit har jag kommit för att stanna, det vet jag idag.
För bara några månader sedan var jag på vippen att flytta upp igen, till Uppland. Men slumpen spelade in och ögonen öppnades och nu mår jag så jättebra, äntligen!

Nu känner jag en inre frid, en trygghet jag aldrig tidigare känt. Som om jag kommit hem efter 30 år i exil eller nåt. Landat i ett lugn, omgiven av en underbar familj, en normal familj!
Nu saknas mig inget annat än ett jobb.
Det blev bra till slut!

Länge sen sist

Ibland tar det tid innan man känner att man har något att säga.
Jag var en flitig bloggare trots att jag hade massa djur förut och lite tid.
Jag har inte mer tid nu egentligen men betydligt färre djur. För två år sen var det 120 individer i min försorg av kycklingar, fasaner, rashöns, kaniner, vaktlar, ankor, gäss med mera.

Idag är det en handfull vaktlar, ett par angorakaniner och ett par belgiska jättar med några ungar. Hönsen är utackorderade i väntan på våren. Jag vet inte vad som sker med dem än. Kanske kan de komma hem, kanske blir de kvar.
Men ikväll ska det kläckas i kläckaren igen. Länge sen sist nu och det ska faktiskt bli roligt. Jag blev mätt på det då jag hade kläckaren i gång året runt, kycklingar inomhus, dammet täckte hela mitt hobbyrum och ...det blev inget bra till slut.
Poff så ville jag inget mer.
Men jag behöll kläckaren och i maj är det dags för hönsbytardag i Österbymo. Den 21 maj. Jo, då ska jag allt vara med med kycklingar från värphöns, som varit fantastiska äggleverantörer hela vintern! Ras? Ingen aning men bruna är dem och äggen med!
Jag kommer nog igen med djuren, men i liten skala bara.
Jag har provat mig fram och lärt mig massor om fjäderfä de sista åren.
Gäss var fantastiska och lille Ville glömmer jag aldrig(se längst ner på sidan). Ankorna var underbara också men min rygg klarar inte mockningen av såna blötdjur mer, så det får vara passé.
Jättarna har kommit för att stanna i mitt liv och getterna är jag väldigt glad åt..
Jag ser fram emot våren och planeringen som snart sätter fart!
Det känns bra nu med lite distans till tiden då jag hanterade två ton foder på ett år....

utlottning av symaskin

Missa inte utlottning av en symaskin! Pågår till den 29 oktober! Klicka här

Hönsen har flyttat

Ja så var jag då hönslös för första gången på många år. Beslutet blev raskt fattat då den tio månaders kungspudeln Stina kom med en livlös höna i munnen.
Nu fick det vara nog.
7 stycken hade hon haft i mun och de andra sex hade jag räddat från att bitas ihjäl, men denna var det redan för sent med.
Så min vackra grupp med gula tvärrandiga dvärgcochin fick flytta till Stockholm, bara som inackorering, de kommer tillbaka i vår, men resten fick flytta permanent. Dock inte så långt. Hela gänget hamnade bara några kilometer bort.
Mina fina hönor som jag kämpat så med att få fram.
I fjol hade jag 120 djur, varav 80 var höns. Fina rashöns och blandraser med för äggfärgernas skull.
Livet förändrar sig och det är tomt i hönsgården.
Tomt och tyst.