-18,7....fyyyyy!

Mitt på dagen igår gnistrade solen men det var kallt. -10 och det blev att inse att det skulle bli kallare under kvällen. Så jag packade in vaktelburarna med filtar och trasmattor och gav dem massor av hö att borra in sig i. Lika med kaninerna, de fick massor av mat och hö och vatten också naturligtvis. De har ju päls så de slapp filtarna. Men vattnet frös förstås snabbt.
Under kvällen när jag och sambon satt inne i huset och eldade och höll oss varma, tänkte jag på mina stackars djur hela tiden. Hade jag varit singel så hade det nog varit vaktlar och kycklingar om vart annat i huset! Jag följde termometerns dalande hela kvällen. -18,7 var toppnoteringen och jag lade mig inte förrän klockan var nästan två på natten. På morgonen var det bättre. "Bara -14". Så idag var jag tvungen att kolla först hur det gått för vaktlarna. Jag vet inte ärligt talat hur kallt de tål. Men det gick ju bra inatt trots allt.
Ankorna sprang ut några meter, lade sig och skakade på benen, som om de fått fryskramp i fötterna. Sen ville de in. De gillade inte fjorton minusgrader...Den blå dvärgcochin hönan Betty Blue, Isbarhönan Isabella och Kotten, den dubbelfrisserade blandras hönan, gick ute i snön och pickade helt obekymrat. Men jag körde in dem så det inte skulle bli fjorton minus inomhus också. Det är inte roligt när det blir så här kallt, även om det är vackert.
Inne i huset har jag ju de små dvärgcochinkycklingarna. Men i morse var de en mindre. Lite oväntat, och trist naturligtvis. Men det är bara tre av dem som har riktigt fart i sig liksom, och har haft hela tiden. Så den minsta nu som det är mer "sov" i, räknar jag inte med att den skall klara sig. Den lille lägger sig aldrig ner för att sova. Står på benen och tippar fram på näbben liksom och står så och sover. Kan ju aldrig bli utvilad helt då, tänker man.
Jaja, oron finns där hela tiden för mina små telningar men så är det ju när hjärtat är stort. Kan ju inte hjälpas.
En av kejsarankshanarna är nu till salu. Mao Sné Tung heter han. Född i somras. Det var ju fyra hanar visade det sig. En har blivit Huddingebo, så nu återstår tre. Blir spännande att se om det blir några små ankällingar i sommar med mössa på!