Ankägg och klänningen som försvann

För en vecka sen lade jag in femton ankägg i Svea(äggkläckaren), som hon varsamt värmt och vänt sedan dess.

Igår "lånade" jag äggen en stund och lös dem med ficklampan för att se om det fanns någon liten "spindel" däri. Ja, det ser ut som en spindel, embryot och alla blodkärlen som ger sig ut under skalet, likt spindelben. Första ägget-ingen tvekan! Det skulle bli en liten älling!! Åh så glad jag blev, lade ner det försiktigt och tog upp nästa....Den med!!! Tjohoo, vad roligt, och nästa....ja!!! Så höll jag på, och bara fyra ägg var obefruktade!

Jag var så glad då jag tassade ut ifrån mitt målarrum(ateljé, pyttsan, kläckeri numera).

11 ällingar!!! 2 februari är det dags för de små att ta sig ut...Gissa om det blir spännande!

Jag skaffade Kejsarankor på sensommaren som visade sig vara fyra hanar av fyra möjliga. Kejsarankorna är så fina, som Pekingankor fast med mössa! Jag fick ju skaffa två Pekinghonor, så jag kunde använda dem med Kejsarna, så jag får fler med tofs! Så nu hoppas jag att det inte bara är översexuelle Hobbe från Gamleby som varit "där". För Hobbe har ingen tofs. Han är pekinganka uti fjäderspetsarna! En av Kejsarna flyttade till Huddinge i höstas då könsfördelningen var solklar. Tre hanar är kvar och Mao Sné Tung är till salu om någon är sugen på att pryda sin ankbesättning med tofsar! Stor fin, vit hane med rejäl mössa!

Då livet ville annorlunda än vad jag själv föresatt mig i unga år, så blev jag barnlös. Men att få bebisar i parti och minut som nu och få titta på förlossningen utan att ha smärtor själv, det är ju ljuvligt! Så med denna hobby är jag kompenserad tusenfalt, med kycklingar, gässlingar, ällingar och kaninungar!

Idag ska jag hem till en väninna som har getter. Jag ÄLSKAR getter! Hon har fått fyra små bockkillingar, varav tre av dem är trillingar! Jag måste dit och titta för att få min getdos och stilla min längtan.

Jag hade get en gång. Jag var less på karlar och skulle ha get och höns och ett torp.

Geta Garbo, en underbar fröken som var mycket speciell. Getter har en tendens att bli just det, speciella. Geta bodde i ett uthus som jag stängde om nätterna. Jag slet en hel sommar på torpet där jag bodde i Enköpingstrakten, med att stängsla in hela tomten med fårnät. Den som har haft get vet att fårnät inte räcker för att få en get att stanna innanför om den inte vill vara där. Och den lärdomen fick jag också. Geta skuttade så vigt över. Som ingenting. Det gjorde pudeln Sture också( som då hette Ramses), och Gotlandshönsen Gullan, Svarta Sarah och Caruso- ja de gick rakt igenom. Den som fick gå runt var jag.

Geta var rund och gó och såg ut att ha ätit upp en medicinboll ungefär. Getter ser ut så. Hela tiden mumsade hon på något och idisslade så där charmigt snett med sin sammetslena lilla grå mule.

- Bäääähääää, sa hon Geta.

Jag hade det jobbigt med mitt diskbråck då, och var hemma mycket hos Geta i början. Och jag var ute mest hela tiden och ständigt var denna underbara lilla getfröken vid min sida. Vi plockade i trädgården, påtade i jorden, snickrade lite. Men ibland måste jag gå in "och pudra näsan" eller äta och då skrek hon i högan sky.

-BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!

Hon blev orolig meddetsamma och ville med mig in i torpstugan. In till alla krukväxter och annat man kunde getäta på. Jag ställde upp fönstret så jag kunde prata med henne då jag lagade mat, så hon skulle bli mindre orolig tänkte jag. Men då försökte hon ta sig in istället! Hon skuttade upp på bänken som stod nedanför och var halvvägs in med framklövarna och huvudet innan jag lyckades mota ut henne igen!

-BÄÄÄÄÄÄÄÄ, sa Geta besviket.

När det regnade så stod hon alltid utanför köksfönstret och väntade på mig och gav mig dåligt samvete för att jag kunde vara inne i stugvärmen och inte hon. Då luktade hon som våta raggsockor efteråt, men annars luktade hon inget. Det hade varit annat med en getabock!( Min kompis Ulla har haft en, och jag berättar om honom senare.....)

En dag hade jag mina tre underbara kontaktbarn hemma. Det var helg och de bodde hos mig vartannat veckoslut. Ena brorsan slogs hårt på lillasyster och detta hade för mig blivit ett svårt problem att lösa. Vi hade "husmöte" där barnen själva fick komma med förslag på hur vi skulle lösa det. Bestraffningar? Inte få komma hit? Bara ett barn åt gången? Nåväl, han loooovade dyrt och heligt att han inte skulle slå henne mer hos mig.

-UUUUUIIIIIIIIIII, skrek lillasystern utifrån trädgården. Nu hör till saken att hon inte skrek för minsta lilla, tvärsom. Hon var van att få stryk av brorsorna och när hon skrek så här gällt, så var det allvar! Så jag rusade ut och fann brorsan skamsen och lillasyster grät hulkandes på marken.

Jag har alltid varit aggressionshämmad och haft svårt att bli arg, minst sagt. Men nu brast det! Jag hade gjort allt på pedagogisk väg att hitta lösningar, men nu var hon slagen igen, och jag avskydde när brorsor gav sig på lillasystrar! (Min egen bror hade varit mästare på det!) Så jag ångade fram till hennes våldsamme bror och stirrade stint på honom och röt:

- Jag går inte härifrån förrän du talar om för mig vad i hela friden vi ska göra för att du ska sluta slåss!!! Jag har fått nog av det här, har du förstått det!!

-Mmmm, sa han skamset och skrapade med foten i marken.

Jag stod där länge och stirrade och väntade...

I ögonvrån kände jag att lilltjejen ville mig något. Hon ville säga något, men vågade antagligen inte, för hon hade aldrig sett mig så här arg förut. Jag stirrade fortfarande rakt fram på hennes bror. Det var sommar och jag hade shorts på mig, långa avklippta jeansshorts, samt en blommönstrad klänning som slutade på halva låren. Till slut sa pojken:

- Jag vet inte vad vi ska göra. När hon retas blir jag så arg, så jag kan inte stoppa det..

Jag stod kvar en liten stund, ovetandes om vad jag borde göra härnäst.

Då hördes lilltjejens röst som äntligen vågade prata igen:

-Anna, (de kallade mig så) Geta har ätit upp din klänning!

Jag tittade ner på klänningen. Det var ingen klänning mer, snarare en raffig topp med ojämna fransiga gettuggade kanter, som slutade strax under tuttarna! Där nere stod Geta och idisslade med en bit blommigt tyg i mungipan. Hon hade gått runt varv efter varv och tuggat i sig klänningen jag hade på mig! Jag såg upp på pojken och utbrast:

-Tack ska du ha! Så vände jag på klacken och gick in.