Jag känner mig maktlös.
Igår när jag skulle släppa in ankorna för natten, så räknade jag mina små pullor som jag alltid gör innan jag nattar dem. Den minsta lilla dvärgcochin hönan saknades. Neeej tänkte jag, inte råttor igen! Inte fler nu! Vad ska jag göra! Men så såg jag den lilla LaxLillan kurandes under ett trappsteg. Jag lyfte upp henne, och när hon flaxade till såg jag till min förskräckelse att hon var biten! Jag blev så rasande arg och ledsen och stoppade snabbt in henne i en kattbur och sprang till sambon i huset.
Han kom ut och då vi lyfte på ankornas gamla tvårummare, ett långt golvrede, så rasslade det till och det sprang runt fyra äckliga bestar därinne! Sambon slog och slog och jagade och efter att ha blivit drypande av svett, så kunde vi konstatera att nu var dem äntligen ihjälslagna allihop! Sambon kastade ut dem i hönsgården utanför dörren som ett avskräckande exempel åt råttornas syskon och kusiner, mostrar, fastrar och farbröder. Fyyyyyyy!
Jag hade hällt glaskross i golvhålet där de tog sig in och lagt trädgårdsplattor på. Men dem hade gått i glaset obemärkta, och flyttat på stenarna!!! Nu står en jättetyngd över hålet så den vägen kommer de inte in mer! Men idag blir det att täta varenda liten springa.
Nu får dem inte gå ut på länge, mina små hönor. Inte förrän jag får bukt med råttorna. Har beställt burfälla från Högberga och en råttskrämmare som jag hoppas kommer blixtsnabbt med posten! Dessutom skall här snickras väggburar som pullorna får sova i om nätterna tills jag kan känna mig någorlunda säker. Dessutom tror jag att jag skall bjuda grannbyns katter på strömmingskalas så de kommer hit och letar råttor.
Jag vill inte sluta med hönorna...buhu..det skulle bara inte gå! Jag älskar mina små hönor och tuppar och ankor!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Usch...har svårt att hålla tillbaks tårarna när jag tänker på lillan som e biten. Håller tummarna för att ni får bukt med de därra besten!
SvaraRaderaMen näe vad hemskt. Katter är ju absolut att rekommendera. Och att gömma undan alla fjäderfä en liten stund. Hu.
SvaraRaderaOm storråttan kommer och hälsar på, ger jag hönorna bara så mkt. mat som dom kan fylla krävan med och tar sen bort maten till nästa gång. Tyvärr är det så att, brunråttan (rattus norvegicus) lever i familjegrupper. Så ser man en, så har man 30. Tips för tätning av smärre hål är i alla fall stålull. Dom hatar stålull. Men, det hindrar dom inte från att gnaga ett nytt hål bredvid förstås.....
SvaraRaderajag är desperat nu...har tecknat avtal med Anticimex för sjuka 1875 kronor! men de kommer två ggr om året och sanerar. SANERAR!!! Fattar Ni!!Jag har betsällt burfälla, jag har också beställt en elektronisk manick som avger ljud som inte råttorna gillar, men som de lovar att andra lagårdsdjur och husdjur inte störs av....
SvaraRaderaJa, så får det bli. Råttorna ska bort. Jag skiter i om de bodde här innan jag flyttade hit, jag betalar hyra, det gör inte dem! De får gärna flytta till en annan lagård, men inte något hönshus...Inte ta fler pullor nu...Snälla!
har haft samma otur, vi insåg det för några dagar sedan att det var råttor som hade tagit alla våra kycklinga :( så vi har varit på jakt!
SvaraRadera