Är det över nu?
Denna gastkramande, bitande kyla som gör att jag oroar mig för mina djur hela tiden!!! Nu har termometern hamnat på en mer acceptabel nivå. -6 grader. Det är okej, jag kan leva med det men inte med -18,7. Inte på dessa breddgrader. Visst visst, nu hoppar ni väl på mig och tycker jag ska bosätta mig kring medelhavet eller nåt. För vi pratar ju fortfarande Sverige, och januari...Jag vet. Jag retirerar men jag kan väl få önska!! Önska att det inte blev neråt tio minusgrader mer i år. För jag vill inte ha så kallt mer, för djurens skull.
Ja, om det visade sig att råttorna dog, de hemska råttorna som bär skuld till kycklingnappningen, då en röd liten silkeskyckling med jättehätta försvann. Ja, om det visade sig att råttorna dog av kylan, då står jag ut ett tag till...Men annars lägger jag in en protest!

Det river i halsen och jag börjar bli krasslig. Jag har klarat mig länge nu, men det verkar som om baskiluskerna fått grepp om halsområdet. Inte är det så konstig egentligen då jag varit ute så mycket i denna kyla, med vatten till djuren ständigt och jämnt. Så det får det ju vara värt! Men man blir lite sänkt, opigg, som att gå ner på växeln, tomgång nästan. Nä inte tomgång, inte jag, jag har ju nya projekt på gång idag. Jag ska till kyrkan! Haha, ja det är sant. Jag ska hjälpa till där med att dela ut psalmböcker och hälsa välkomna, kanske servera kaffe eller vad de nu behöver hjälp med.
Sedan jag flyttade neråt från Enköping, till Östergötland vid den Småländska gränsen, har jag bara varit en gång i kyrkan. Då som reporter för den lokala tidningen. Då skulle jag skriva om Svinhults gamla kyrka och blev sittandes på en föreläsning i 2½ timme. Så jag fick min andliga spis då kan man säga.

Att komma till dessa bygder utifrån är inte så lätt socialt sett. Det är svårt att komma in i gemenskaper och det tar tid innan man har byggt upp ett socialt nätverk. Även om man som jag bubblar med alla och bjuder på mig själv. Vår kommun, Ydre, är en av landets minsta med under 3800 invånare. De som flyttar hit kommer hit på grund av kärleken.
Ydre borde starta en fadderverksamhet för de inflyttade. Någon som tar hand om en när man kommer, som visar en runt lite. De flesta flyttar ut och inte in och vi behöver göra något åt det. Särskilt vi som är inflyttade. För de som vi får bäst kontakt med är andra inflyttade. Så att hjälpa till i kyrkan kan säkert ge nya kontakter. Man måste ju vara med lite!
Ja, nu har tankarna seglat fritt, från halsont till kyrkan till Kommuninnevånarantal... Jag ska renodla mina funderingar lite till ett annat inlägg. Nu är det dags att ta en alvedon mot den analkande febern, och pälsa på sig för att gå dagens runda hos djuren.