Tio små negerpojkar..eller sex små kycklingar...

Tio små negerpojkar skulle gå på bio, en försvann och så var dem bara nio...eller nåt. Imorse var mina sex små bebisar bara fem. En av dem hittade jag igår pipandes på rygg. Det tog på krafterna trots mina upp-piggningsförsök. Imorse var sista andedraget taget...Jag blir alltid så dyster när de små dunbollarna inte klarar sig. De andra som var lite vingliga på benen igår har nu fått fart istället och struttar omkring på sina små duniga kycklingben. Men de är så trötta efter resan ut i ljuset ännu, så de sover mycket under värmelampan. Kokt äggula är serverat men de har inte märkt det. De är helt enkelt för trötta.

Idag har jag gjort rent åt vaktlarna och kaninerna. Hittade några frysta vaktelägg under spånet. De var stora och fulla av sprickor så de åkte i skittunnan. Vaktlarna visar sin uppskattning direkt och ligger och balar sig i det rena spånet, och kutterspånskurrar med sina små näbbar. Mysljud liksom.
Inne hos jättekaninen Sally, tog det tid. Hon har bestämt sig för att hon inte tänker kissa i en kattlåda. Det tar max 2 minuter efter att hon fått in en låda full med spån, så tar hon lådkanten i munnen och vänder raskt uppochned på lådan i ett enda kast! Jag försökte idag igen att ge henne en ren låda, men icke. Sally har bestämt sig.
Därav tog det tid att få rent i hennes bur, då kisset frysit fast! Jag fick hacka och skrapa länge och väl innan det gick som jag ville. Sally, ja hon mumsade lite överlägset på en morot under tiden, sneglandes på matte. Hon såg full i sjutton ut. BusSally.
Väl inne i Ramones bur blev det sprättigt och lite halvbesvärligt att få något gjort. Han är så glad över sällskapet, att han gärna vill pussa på spaden, nafsa i den, nosa på min näsa, göra glädjeskutt i luften så spånet yr, sitta platt just på det stället jag ska skrapa rent på...smaka lite till på spaden...
När kylan ger sig ska jag snickra vidare, så Ramone får sitta vägg i vägg med Flo. Så han får sällskap, av en fin kaninbrutta. För i februari ska de mötas hade jag tänkt. Sådär amoröst liksom. Inte säkert han får komma till, lilla Ramone. Ja, han är liten jämfört med Flo. Hennes mamma är en tysk import och var visst enorm, sa min väninna, som såg henne. Flo och Blixten är exemplariska kattlådeanvändare till min stora glädje. Ramone har inte fattat vitsen heller, likt Sally. Men han kastar inte omkring lådan, eller välter den uppochned. Han bara o-kissar i den. Hoppar förbi den. Över den. I och ur den. Men sitter aldrig och gör-det-han-ska.
Men två av fyra får man ju vara glad för!
Lurar lite på hur morötterna med sina iskristaller kommer må och se ut då kylan ger sig. Ruttnar de då? Eftersom de är tämligen frysta nu...Trasmattan var inte nog i morotslådan. Men kaninerna gillar dem fortfarande. De mumsar glatt trots att morötterna är kalla.
Gav äpplen till hönsen idag, så de har något att sysselsätta sig med. Blandrashönan Kotten, har givit sig i slang med ankorna. Hon är ju som den fula ankungen ungefär, fast tvärsom. Hon ser så fantastiskt rolig ut med sin dubbelfrisserade kostym som spretar åt alla håll, att hon kanske känner sig mer hemma med löpankorna och Kejsarankorna med sina mössor.
Nja, de längtar efter våren nu, alla pippisarna och det gör jag med lite nu. Vintern är okej men detta frysta vatten är drygt.
Men man får ju ta det med jämnmod!
God fortsättning hönsvänner!