Tutteli

Det här gäller min kompis Ulla igen...kom just att tänka på historien om Tutteli...

Ulla har varit kattuppfödare under tjugo år. Under den tiden blev det ett antal resor till utställningar för att samla på sig certifikat och rosetter och kokarder. En av resorna bar till Halmstad. Flera kattfantaster var med och delade på resan. En av dem var pensionären Märta som lugnt satt i baksätet och bläddrade i expressen i det tilltagande mörkret
-Tutteli! Ropade hon med jämna mellanrum på lite bebisaktigt språk.
-Mjau, svarade en katt från bakre delen av bilen.
-Lilla Tutteli, fortsatte Märta med gäll röst.
-Mjaau, svarade katten.
Detta fortsatte av och till, till de andra passagerarnas växande irritation
Någonstans längs Nissastigen steg stanken av kattskit i bilen. Resenärerna mådde illa av kattskitslukten och till slut bad de Ulla enhälligt att stanna för att kunna kasta ur kattskiten. De hade blivit mörkt och Ulla stannade vid en parkeringsficka. Det var inte en helt lätt uppgift att lokalisera i mörkret vilken katt som skitit i vilken bur. Men efter att ha lyft ur alla burarna på parkeringsfickan så kunde de snart konstatera vem syndaren var. De bytte handdukar i kattburen och packade in burarna igen. De rutinerade resenärerna passade på att kissa och röka och sen iväg. Det var kolsvart ute då de fortsatte sin färd.
Efter en bit ropade Märta:
-Tutteli...
Inget svar.
-Tuttelii, provade Märta igen.
Fortfarande inget svar.
-Tutteliii! Nu var Märtas röst orolig.
-Ulla, det är något fel, hon svarar inte! Tutteli svarar alltid när jag ropar! Märta var nu upprörd.
Ulla tände lyset i bilen och Märta och de andra inventerade snabbt bland burarna och insåg strax att Tutteli var inte där.
-Ahhhhh! Tutteli är inte här! Vrålade Märta hjärtskärande. Hon skakade i nackstödet där Ulla satt och skrek åt henne att stanna.
-Nä dra åt helvete,sa Ulla. Är inte katten med?
-Neeej, vrålade Märta! Hon är inte häääär!Nu var Märta nästan hysterisk.
Ulla svängde av så fort det gick och vände om.
-Kör fortare! Ropade Märta.
Efter att ha kört åtskilliga kilometer tillbaka på den väg de nyss kom ifrån, såg de parkeringsfickan. Där stod en kattbur i kanten med två lysande ögon i.
-TUTTELIIIIIII! Vrålade Märta, överlycklig att se att katten fanns kvar.
Det var bara att stanna och stuva in kattburen i bilen igen och fortsätta färden mot Halmstad och kattutställningen påföljande dag.
Det kan dock tilläggas att det var värt att stanna för, då Tutteli tog sitt certifikat!