Idag kläcks det kineser!

Åh så spännande det är att vara aktiv äggkläckare! Eller, äggkläcksinnehavare med ägg i som skall till att kläckas.
Jag fick ägg av kinesisk dvärgvaktel som jag lade in för dryga två veckor sen. Och dryga veckor har det varit! Äggen är små, väldigt små. Som hallon. Inga svulstiga genmanipulerade BelgianBluehallon utan vanliga svenska vildhallon. Väldigt små alltså för att vara ägg. Väldigt små. Så små att man inte kan förstå vad det är för något som ska kunna komma ut ur dem livslevande.
Humlor säger folk.
De är som små humlor. Låter ju inte klokt med så små kycklingar, men jag förstår ju att de faktiskt måste vara just så små. Humlesmå!
Jag hade givit upp om humlorna. Trodde att de kanske inte klarat transporten hit eller något. Tänkte nyss att om det inte blir små humlor idag så stänger jag av kläckaren imorgon. Så gick jag upp på övervåningen alldeles nyss och skulle kasta ett skeptiskt getöga i kläckaren. Denna dag inte ett liv, som sambon brukar säga.
Lade näsan tryckt mot plastglaset, stirrade och stirrade. Inte minsta lilla rörelse såg jag. Men..låg inte det där ägget lite åt andra hållet igår? Tittade så jag trodde jag såg i syne på alla ägg och då såg jag det. En pyttepytte liten skalbit stod ut från ett ägg och runt det var det ett litet litet hål! Någon liten humla var på väg ut!!! Den lever! Åh så spännande! Känner mig plötsligt varm i kroppen fast det bara är 14 grader i köket. Små humlor! Små humlor! Ja, kanske bara en. Men hoppas den får några syskon. Det blir ju så ensamt annars. Inget är som väntans tider...Långsamt, tålamodskrävande, frustrerande, men ack så härligt när väntan är över och man får bli surrogatmormor igen. Den här gången till humlor. Små kinesiska humlebebisar!