Igår kväll när jag tittade till pullorna och ankällingarna en sista gång, så såg jag den yngsta knallgula dvärgcochinhönan i taket. Ja, hon satt för natten, på gummisladden till värmelampan som hängde över ankungarnas bur.
Den gungade inte nåt. Helt still satt hon, min lilla prima ballerina! Sladden hängde i en båge, och blev som en gunga men hon hade en otrolig balans, den lilla hönsfröken! Alldeles still satt hon! Men för säkerhetsskull lyfte jag ner henne, så inte sladden skulle åka ur, och det skulle bli kallt åt ankungarna, och hönan skulle drasa i golvet. Så hon fick en annan pinne att sitta på. Men det var en vacker syn, de vill jag lova!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, ibland undrar man hur dom bär sig åt. Den som anser att höns bara är flaxiga och korkade, borde hoppa upp på huk på en tvättlina och försöka ta sig en tupplur.
SvaraRadera/C
Det kan jag tänka mig att det var! Och de mindre, nättare hönorna är så graciösa :o)
SvaraRaderaJag har ju bland annat två Orpington-flickor, och där finns väl inte så mycket graciöst kanske... Mer åt padd-hållet.
C:Ja, jag håller med! Tur att inte jag tycker att de är flaxiga och korkade för tvättlina blev det inge tupplur av för mig!;)
SvaraRaderaK:Skrattar, ja, det finns olika sorter helt klart bland våra skyddslingar!