Vänner och kramar

Jag har alltid haft lätt för att få kontakt med människor och svårt att stryka någon jag mött, ur min adressbok. Julkort brukar bli en kostsam historia för mig således.
Jag flyttade från familj och vänner och mina älskade kontaktbarn i november 2006, 32 mil bort. Till Östergötland, på gränsen till Småland. Till Kommunen Ydre där Andrew Peterson kom ifrån, mannen som var förgrundsgestalt till Karl-Oskar i Mobergs utvandrarserie. Här gick jag som nyiflyttad och arbetslös och nykär, och begrundade alla stenrösen som handplockats av någon arbetsam bonde och hans barn. Barfota, kanske i handgjorda trätofflor i Askträ. Varje sten, förflyttad för hand. Stenriket....
Karl-Oskar och Kristinas historia hade jag just påbörjat att läsa vid flytten hit, så jag var väldigt inne på dem då. Andades samma luft som de en gång gjort, beträdde samma jord, besåg samma natur. Vitsippsbackar, stenrösen, kohagar, ladugårdar, torpstugor och vattendrag. Jag blev ett med landskapet då och flyttade in med hela mig.

Jag skrev mängder med brev till de jag flyttat från, fick något svar ibland, men allteftersom tiden gick, tunnades svaren ut. Många blev glada för mina brev men "kunde inte skriva"själva. Analfabeter är nog ingen av mina vänner vad jag vet...
Out of sigt, out of mind...
Men ni är kvar i mitt hjärta och i min adressbok och även om mycket vatten hinner flyta under broarna så hoppas jag att vänskapen står sig!

Jag har vänner som jag också är dålig på att höra av mig till i perioder, men som känns mer som riktiga vänner för att vi bara fortsätter där vi slutade sist liksom. Så finns det dem som skickar ett hjärta i mailen om att de inte vill glömma mig under 2009...Ett sånt hjärta fick jag idag av min vän Maria.
Hon var praktikant hos mig i mitt skomakeri i Östhammar under -90 talet och vi hade oerhört roligt ihop! Hon var min egen "sprätt". Jo, alla skomakare borde ha en! En som sprättar upp alla gamla sömmar i dragkedjor som skulle bytas! Det gjorde Maria.
Men hon gjorde så mycket mer. Pyntade, putsade skor tog emot folk i butiken, alltid med ett leende! Hon drömde om att bli skodesigner och det kan jag säga att världen har missat en förmåga här! Så om någon letar efter en driftig tjej med smak för färg och form och kreativitet så hör av er, så ska jag foga ihop er! Och till Maria vill jag säga, tack för att du finns och för att du inte släpper taget, trots att det är flera år sen vi sågs, för du betyder massor för mig!

Till alla mina vänner, nämnda eller onämnda, skriv gärna en rad i gästboken då ni är inne på hemsidan ( http://www.annakarin.dinstudio.se/ ), så vet jag att ni tar del av mitt liv med djuren, trots att ni är långt bort. För det är ju främst det den är till för hemsidan!
Till min vän Carmen, som skulle köra mitt i natten om jag behövde hjälp, tack för att du finns och är den du är. Det finns inte ord för vad du verkligen betyder för mig, men jag hoppas du kan känna det!
Till min vän Gunnel, bland getter, kaniner och kycklingar, tack för din vänlighet, kunskap och härliga humor. Du tillhör också den kategori vänner som jag känner, att jag kommer ha livet ut. I var sin gungstol på hemmet kan vi sitta och bläddra i en gammal hönsbok på vår ålders höst och minnas raser vi haft och hur äggen såg ut...Jag har massor att lära av dig och jag är törstig på kunskaper i självhushållning, göra ost .mm.

Till min nya bekantskap bland höns i Sörmland, kram till dig också!
Elvy, Anette, Gerd, Angelica och Monica i Ydre, kram till er!
Jag har många fina vänner, men som bor långt bort och jag skickar en kram till er, Ewa i Östhammar, Ulle och Aydan i Bålsta, Helena och Ulla i Enköping, Mia i Malmö, Anna i Skokloster, Ingrid i Stockholm, Annvor i Alunda, Janicke i Norge, Christer i Göteborg, gulliga Solveig i Falun(extra mormor), och naturligtvis kramar till barnen och ungdomarna som jag saknar så det värker! J, N, R, D och M.
Mina brorsöner Robin och Tobias får här också en varm kram från sin djurtokiga faster!(Chabo hönorna heter nu Whisky och Cognac som ni ville!) Och min sambo och mina föräldrar, för att jag älskar er mest i hela världen!
Jag är lyckligt lottad, som får leva min dröm med djuren, uppleva ankungar, kycklingar och kaninbebisar på landet, känna sig älskad och ha vänner! Tack alla ni som gör mitt liv!