Då kaffegästerna tröt under hösten blev det kärvare tider och jag fick gå. Så jag kastade ut mina krokar och åkte hemåt igen. Därifrån jag kom liksom.
35 mil tillryggalade jag igår på väg till jobbet som varar i dagarna fem. Jag tillhör den envisa skara människor som vet att jobb finns för den som inte är kräsen, som inte är bekväm, att det finns jobb åt den som vill jobba.
Jag har aldrig varit rädd för att skita ner mig, för att slita hårt, eller för att rasa ihop trött och värkbruten då natten sänker sig över hustaken. Jobba ger pengar och får livet att snurra på och ger möjligheter att göra det man vill, eller att åtminstone klara det man måste. Så nu är jag här bland köttbullar och prinskorvar i rutiga kockbyxor och njuter av att "vara på banan" igen!
Det har inte blivit mycket ägg eller fjädrar heller på den här bloggen en tid, men det har varit fullt av annat. När december är tillända och jag är klar med gamla huset ska det bli mer sånt igen.
Och mer hundprat också. Pudelprat för att var mer exakt...och till er som gillar pudlar finns valpar kvar att tinga hos www.tazzanows.dinstudio.se
eller kika in hos Mia i Morgongåva.... pudelparadiset!
Skickar en hälsning till mina kära föräldrar som gör det möjligt för mig att lämna hela "farmen" för att jobba! Slit inte ihjäl er! Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Anna-Karin!
SvaraRaderaDina länkar funkar inte... varken till Mia eller till tvättmaskinen?? Hoppas att du har det bra och lagar god mat!