Flint-Helga

Igår blev det en del nya pip i kläckaren Svea, "urmodern".

I skrivande stund har fem små dvärgcochinkycklingar av spättad modell tagit sig ut ur sina skal och ännu en håller på.

Den kyckling som bott i hönshuset med sina syskon, och som var väldigt o-pigg häromdagen, hämtade sig snabbt inomhus. Sockervatten, lite Terramycin i vattnet och en grupp av mindre kycklingar runt sig, gjorde att den piggnade till väldigt snabbt. Och lika snabbt blev hon elak!!

Hon heter numera Flint-Helga, och anledningen till det är att hon har en kal fläck på huvudet som hon alltid haft sen hon kröp ur sitt skal, och Helga....ja för hon påminner mig om en tysk gymnastiklärarinna med SS-takter...eller nåt.

Idag hade hon hackat färdigt på de små, bestämde jag och hon fick flytta ut i hönshuset igen nu på morgonen. Där ökar konkurransen igen, då alla är större runt matskålen och hon får det motstånd hon förtjänar. De små inomhus, andades tacksamt ut, då Flint-Helga försvann i soluppgången. Särskilt en, en förmodad liten hönapöna, som var värst mobbad av Flint-Helga. Hon sprang glatt fram på gula kycklingben till sina syskon som stod vid det lilla fodertråget och åt frukost.

Ankorna backade av kylan idag och vände in igen, så då får de väl vara inne idag då! Sååå kallt är det inte idag, men vill dem vara stugsittare idag så är jag inte den som bråkar med dem.

Inne i den boden där vaktlarna bor, och där råttorna haft fest på golvtiljorna, riggades igår en råttfällehink med vippbräda upp. En sinnrik konstruktion av sambon. Den laddades med nötcréme som jag läst på nätet att de inte kan motstå, samt små sötmandelbitar, nedstoppat i nötcrémen. Strategiskt placerat längst ut på vippbrädan. Idag på morgonen slet jag upp dörren för att se om de var många som sprang runt därinne idag också, men inte ett liv syntes annat än i vaktelburarna. Men...vippbrädan hade vippat! Den hade inte gått tillbaka i startläge, men stod lutad ner mot glykolblandningen...Jag böjde mig försiktigt fram...Ingen råtta...Besviken stängde jag dörren igen till vaktelboden och gick därifrån. Förmodligen hade råttan hoppat av då den vippat, så nu måste jag ta in gässens gamla murarbalja som är stor och vid, och som försvårar ett svanhopp över kanten. Eller råtthopp. De är ju multiakrobater, råttuslingarna. Men nu har kampen börjat!