prinskorvar åt vi allihopa

..jag med...och du med....
när man som jag arbetar med människor i form av kunder i butik, så blir det ju att man pratar en hel del om väder och vind och det som är aktuellt. Nu är det julmaten, eller det som är kvar av den som är det aktuella.
Ingen vill idag på den tredje dagen kännas vid den! För tre dagar sedan var det höjdpunkten och alla rikets kvinnor stod och svettades vid spisen, några ådrog sig ryggskott då de skulle ta ur den griljerade skinkan ur ugnen, några svor åt att grannens hund ätit upp skinkan som stod på trappen och svalnade.
Matoset låg tungt över nejderna och stressen var påtaglig. Komihåglistornas ogjorda punkter ströks, en efter en i samband med timmarnas nedräkning till självaste julafton.
Alla har någon favorit på julbordet. Som tur är så är vi bara två i familjen och det behöver inte bli 32 olika maträtter, men alltför många blev det ändå.
Ingen vill äta samma mat i tre dagar. Eller fyra. Ingen vill ha fet mat i tre dagar. Eller fyra. Varför gör vi så här?
Först ska pengarna finnas till att handla all maten. Och då går vi där med våra långa listor i butiken och bockar av, skånsk senap, julknäckebröd, rödbetsallad, kaviar, dill, grönkål, äpplen, clementiner, skinka, köttfärs eller mamma scans, och allt det andra. Långa köer, svettigt, stressigt. Hem med alla kassarna som helst ska hålla i handtagen hela vägen in. Ommöblering i kyl och frys för att få plats med allt. Sedan förbereda.
På julafton skall allt vara gräddat, nystekt, nykokt och varmt och fräscht samtidigt. Glöggen som en välkomstdrink skall vara varm utan att vara kokt,
alla ljusen skall tändas och hunden skall vara kissad innan alla kan gå till bords.
-Åh så mycket mat, utbrister någon
-Jansson ser fin ut.
-Du skickar laxen är du snäll...

Inom en kvart börjar det redan stånkas av alltför mätta magar. Då är det dags att plocka av den lilla assietten som vi haft sillen och övrig fisk på. Varför gör man så fortfarande egentligen? Med alla dessa blandade smaker och rätter spelar det väl ingen roll alls om det är lite sillspad på tallriken när köttbullarna landar?
Skinkmacka måste man ha. Och en ägghalva, särskilt då det är årets första ankägg som ligger där. Och ett litet vaktelägg måste man ju också ta. Usch...
Snart är alla så trötta och mätta och illamående och jag har avplockning och inplastning och inpackning i kylen kvar. Och sen disken. Så många små skålar och pottor och fat med allehanda rester som ingen vill se åt mer, åker in i kylen.
Nä, jag tror vi satsar på en riktigt god pasta nästa år med en liten skinka till frukostsmörgåsarna bara. Detta är inte klokt. Och jag vet att ni håller med, men få törs bryta traditionen liksom. Jo, några har gjort det, flygit utomlands och bojkottat alltihop!
Jag vill ha julstämningen, familjen, samvaron, musiken och klapparna. Men sen håller jag med Alf Svensson om vad som är viktigast på julbordet: Kniv och gaffel!
God Jul vidare!