Idag innan regnet började ösa över oss, gick jag runt och fotograferade en del av djuren här. Lille kaninhanen som ska flytta i helgen, hans betydligt större pappa tog jag också kort på, liksom de söta Rex paret Ceasar och Sarah..och så på min fina vita dvärgcochin höna som jag är så glad över.
.....Var så glad över..
Då jag gick ut igen vid 18.20 för att stänga in mina pullor så kom jag för sent. Jag såg fjädrar som längs en stig. De började i redet i hönshuset som stod öppet på den sidan där mina pärlgrå, spättade, blå och den vita bor. De har förmånen att få gå fria om dagarna. Förmån...jo, förmån för något annat...typ räven. Fjädrarna låg i stora högar i redet, och utanför, sedan fortsatte det ut på gräset, in under garagedörren och in under det gamla dasset vägg i vägg. Husse hämtade Sture hund, som fick spåra, och han markerade tydligt det som våra ögon kunde se med blotta ögat, men sedan fortsatte han runt lagår´n mitt emot, och in under den. Där såg vi fler fjädrar. Men vi hittade aldrig hönan...Ty det var nog inte mycket kvar av henne vid det laget.
Katt? Räv? Ja vem vet...ledsamt är det hur som helst. Min fina vita lilla höna...
Och har denna någon upptäckt det dukade smörgåsbordet så återstår det bara för mig att bygga ännu en hönsgård...
Nej vad tråkigt! Det är så mysigt att ha hönorna lösa, jag har det ju nästan jämt, men det gnager alltid i bakhuvudet att "tänk om..."
SvaraRaderaMen usch, lider med dig :(
Tack för din medkänsla KoolaViola../Anna-Karin
SvaraRaderaMen fy va tråkigt! Känner också med dig!
SvaraRaderaÅhneeej uppätna hönor gör en alldeles snorig i hela hjärnan. Väldigt tråkigt att hon råkade ut för en sån olycka. Dina hönor är väldigt fina dessutom.
SvaraRadera//F
Åh fyyyy... så trist!!! Ja, det finns ju alltid en rädsla inom en, när man har pullorna lösa. Jag vet ju att det bara är en tidsfråga tills vi får påhälsning igen. En höna har ju redan blivit tagen av hök, men dygnen efter, fick alla fåglar gå i gården och höken fick inse att det var en engångsföreteelse att få sig en hönsastek. Men, men... som sagt... han dyker nog upp igen! Tills dess håller vi andan och hoppas på det bästa. Jag hoppas att katten/räven ger sig nu, så du slipper fler påhälsningar.
SvaraRaderaKram