Gulli Viola, min gulliga mormor som dog 2001. Hon skulle fyllt 92 idag om hon levat. Men hon somnade på soffan till Bingolotto. Det var där morfar hittade henne.
Min mormor var den sortens mormor som nöp en i kinden sådär alldeles för hårt att leendet liksom frös fast av smärta, fast hon gjorde det med kärlek och var lite full i sjutton sådär.
Min mormor hade de mjukaste händer som fanns och ofta satt jag länge och strök ovansidan av dem och kallade henne kaninmormor, för hennes hud var lika mjukt som en kanins.
Jag saknar henne och tycker det är trist att hon aldrig fick uppleva alla mina djur och det liv jag lever idag. Men om hon sitter däruppe idag och har kalas med kafferep bland Sankte Per och di andre, så kanske hon ser ändå.
Grattis mormor på 92 årsdagen, kramar Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar