Ramses

När du var 2,5 år fick du ett nytt hem och var älskad av alla där, men på grund av ändrade familjeförhållanden fick du flytta igen när du var fem. Din blivande matte var jag.


På påskafton 2005 åkte jag till Alingsås och du hoppade in med glädjeiver i min bil, ja som du älskade att åka bil då! Att din förra matte grät märkte du aldrig då, hon ville ta adjö och du ville åka bil.


Hela vägen till Enköping satt du upp och tittade på de skiftande landskapen och på alla bilar som susade förbi.


Vi knöt band direkt, de starkaste och du fick flytta flera gånger till men aldrig ifrån mig bara med mig.


Du blev den finaste av vovvar, den trognaste vän, fantastisk med barn, du omvände till och med hundrädda! Och de som inte gillade pudlar kom att älska dig!


Ramses- likt en egyptisk konung var du döpt och likt en sfinxkatt låg du med tassarna korsade. Så vacker och ståtlig!


Du skulle aldrig tvekat, du hade gått i döden för mig, men du behövde det aldrig. Istället var det jag som var tvungen att ta beslutet att din tid var ute.


Benen ville inte, du fläkte dig i spagat och kom inte upp och skrek av smärta, du snubblade på dina promenader och slog nosen i backen, bakbenen hängde inte med alls. Men du var lika glad som alltid, lika pussig, lika rolig med att alltid parkera huvudet mellan låren i väntan på att man skulle klappa dig ordentligt..


Du fick prinskorv imorse, köttbullar och skinka och till slut det du älskade mest- en chokladbit på vår sista promenad, denna strålande solskens dag och du var så lycklig, där du snubblade fram. Så for benen åt var sitt håll, och du skrek till och jag fick snabbt lyfta dig upp, för sista gången. Jag kunde inte låta dig lida mer.


I mitt hjärta är det nattsvart idag, min älskade Ramses har vandrat under regnbågsbron över till andra sidan.


Där väntar Figge,Nalle, Jullan och Snuff på dig. Hälsa från mig, jag glömmer er aldrig och kommer alltid sakna era kloka huvuden i mitt knä, era bedjande ögon efter smakbitar...och den trygghet ni gav mig.
Matte...