onsdag 23 september 2009

Tjoff.....Ommöblerat...igen

Ja, när man har fler raser än en, en djurart fler än två, och ungar som piper i varje vrå, ja då krävs det planering för att allt ska fungera nu när kylan drar in genom hönshusväggarna.

Pratade med mammas väninna igår, hon har ju haft en tupp och två hönor i sommar. Hyreshöns! Jo, i det lilla hus som hon har till sina blommor vintertid, fick de bo. Och dem har haft det bra, det kan jag lova! Majs varje dag..sockerkaka....mums och en hel massa annat gott, har de fått de små tvåbeningarna.

Kycklingar hann det bli också för några veckor sedan, men nu så ringde hon. Blommorna måste in nu, och därmed hönsen hem. S*it också, tänkte jag. Som hoppats att värdinnan inte skulle kunna slita sig från dem i vinter. Men det kunde hon alltså. Hrmmpff... Så vi ska mötas på fredag. För att den nyblivna mamman ska kunna få fostra sina små i fred krävdes att jag delade av i "parningsboxen" där mina jättar idkat älskog i veckorna tre. Ramone, jättehanen hade fått gå kvar någon vecka till. Så först fick jag ta fram knippet med buntband och kompostgallren igen, och göra en ordentlig bur. Tjoff så fick Ramone flytta ut igen, och kunna äta gräs igen! Sedan mockade jag ur boxen. I med en ny säck spån, fram med träskivorna som skulle bli natthus åt hönsen, och tjoff igen så var det två boxar. Sedan gick jag och hämtade den pärlgrå hönan och hennes sex kycklingar som suttit i en stor kaninbur. Tjoff in med hela den familjen på ena sidan. På fredag skall alltså den andra familjen flytta in på andra sidan träskivorna.


Efter det fick jag göra rent kaninburen, för den skulle nu ankungarna ha. Ankungarna har blivit 2½ vecka och är mer lika smågrisar än nåt annat, för usch vad de grisar ner! Nåväl, sagt och gjort, tjoff igen och så satt dem i buren, nu på golvet hos silkeshönsen, med värmelampa. För på hyllan där deras bur hade stått skulle jag göra iordning för det andra kycklinggänget som jag kläckt i maskin. Dem sitter i en kaninbur de också men ska alltså få tillgång till hela hyllan. Men det kan jag inte göra klart förrän i morgon eftermiddag. För i morgon skall jag ta med mig några "djuriska individer" till en dagcentral för psykiskt sjuka vuxna" och visa dem lite djur. Tanken är att vi ska kunna bidra med hönor till ett litet projekt där så småningom. Kanske till våren. Bygga en liten stuga att ha höns i och sedan måla den och låta dem flytta in! Vi får se hur det går i den kommunala grottekvarnen, men sådan är tanken!

När jag är klar där, skall jag använda de kompostgaller som i morgon utgör tillfälliga hagar, till att stänga in indviderna på hyllan. Göra väggar av dem helt enkelt. Kompostgallren alltså!

Med pannlampan tänd utfodrade jag djuren och önskade dem godnatt. Klockan var över åtta på kvällen, och jag hade faktiskt hunnit med allt det jag hade tänkt för en gångs skull! Får se hur många dagar det tar innan djuren ser till att jag måste möblera om igen!

måndag 7 september 2009

Vem vet när jag hinner blogga nästa gång..



...sa hon som skrev halva natten...




Nä, jag ska strax gå i säng men ville ge er trogna några bilder till, på en ny liten höna. Hennes pappa heter Gulliver och är en gul tvärrandig dvärgcochintupp, och mamma heter Marina maran, och är svart koppar maran. En koppar cochin kanske?


Visst är hon snygg?

Betty Davies döpte jag henne till...

för hon har så stora ögon, men nu går hon mest under namnet KrullFia. Vad det är? Ja inte är det någon minikalkon, utan en dubbelfrisserad dvärg cochin höna med lockar! Se krullorna på halsen! Hon skyr heta solstrålar dock då hennes blottade skinn inte mår väl av det, men hon är smart lilla KrullFia! Och när det regnar blir fjädrarna raka som spikar på henne! Och vet ni vad....? Hennes första kycklingar har kläckts!

ankbilder


I värmelampans sken!

visst är det stark "måste-ha-varning" på de här? 2 dagar gamla sötnäbbar!

Det var en gång en liten pojke...

...som fick en kanin. En prickig liten fin kanin som han kom att tycka så mycket om. Pojken var bara åtta år och glömde en kväll att stänga in kaninen för natten, så den skulle vara i skydd för rovdjuren. Då han kom på det var det emellertid för sent. Kaninen levde inte längre, och en av familjens hundar hade hittat det som var kvar av den, och släpade hem den lilla sargade djurkroppen.
Pojken var så ledsen, så ledsen.
Mammans väninna hade kaniner som skulle få ungar snart. Väninnan lovade pojken att han skulle få en kanin, och han skulle få välja precis vilken han ville ha, och pojken blev glad igen.
Men då bestämde pappan att det inte skulle vara några kaniner! Det gick fram och tillbaka, kanin eller inte kanin och under tiden längtade pojken efter att få en ny kanin, för det hade väninnan till mamma lovat honom!
Bakom ryggen på pappan bestämdes sig då mamman för att det skulle bli kaniner och en kaningosse köptes in, och sedan skulle pojken få en av väninnan. Pappan skulle få säga vad han ville sa mamman!
Under alla dessa turer hade ungen han skulle haft blivit såld, och sedan hade det fötts nya. En svart kanin väntade nu på sin nya husse. Då dog den lille kaningossen som först flyttat dit. Pojken blev så ledsen att han inte skulle ha mer kaniner!
Väninnan ville hålla sitt löfte, men fick nu sälja hans kanin åt annat håll igen, och var mycket ledsen för pojkens skull. Hon hade så gärna velat glädja honom med en stor fin kanin som var bara hans! För han var en väldigt duktig kaninskötare minsann, och det ville hon uppmuntra. Men hon fick ju respektera familjens vilja. Inga fler kaniner.
Tiden gick och hennes tankar på pojken kom och gick. Så fick hon se, att han åter var glad! Han hade fått kaniner! Men inte av henne dock...Nu hoppas hon att han får långvarig glädje med sina kaniner och om han någon gång skulle vilja ha den kanin han blivit lovad, så vet han var den finns...Lycka till

söndag 6 september 2009

Jippie!!! Ankungar!

...tre dygn med små hål i skalen bara. Tre dygn! Kan ni fatta att jag hållit mig! Inte pillat för att hjälpa. Igår tittade den första ut äntligen! Sen en till, och en till...kejsarungar! 7 stycken är dem nu men ännu jobbar några sötnäbbar med sina skal.
Wow så fina de är, men "mössan" syns inte än. Den kommer nog vartefter...jag har aldrig kläckt såna förut så detta är roligt må ni tro! Och till Sina´s stora glädje, den första löpankan är också ute!!!
Jag lovar bilder...snart...
...sorgen över det förlorade huset hamnade så i skuggan av glädjen över nya bebisar!!!....

fredag 4 september 2009

Köpa hus- en rysare

Drömhuset stod där i kanten av samhället, med alla möjligheter att ha kvar djuren. Garaget skulle bli kaninhus, gäststugan skulle bli hönshus och i skogskanten där ungbjörkarna susade, skulle vaktlarna få en voljär ihop med guldfasanerna....Och ankorna skulle få bada i ån som låg på tomten!
Fukten i källarn var inga problem. Det skulle grävas till våren, och luftas av. I köket hade jag redan under de sömnlösa nätterna, spikat upp pärlspont, målat vitt, lagt in nytt golv. Tapetserat i sovrummen på övervåningen, flyttat mina växter till det lilla potatislandet tills jag visste hur trädgården skulle vara.
12 dygn tog det innan det kom ett motbud. 12 dygn. Jag vet inte hur många gånger jag hann vara där, gå i trädgården, andas och drömma och planera. Det var bara fråga om när nu. Så kom det upp nya spekulanter. Från Tyskland. Jag fick ont i magen direkt. Dem har säkert bättre ekonomiska möjligheter än jag, tänkte jag. På måndagen kom budet. De hade lovat maila på måndag morgon men vi var tvungna att vänta till tisdag. Vet du hur långt ett dygn kan bli? Hur sega minuter kan vara när man väntar och längtar? När man är så säker på att huset skulle bli mitt att det var mest irriterande att de andra kom in på slutet och störde liksom. Men de hade andra möjligheter än mig. Och till slut fick jag se budgivningen och huset förlorat....
Tomheten som infann sig var så total.
Nedstämd, tung, ingen lust med nåt. Vilken enorm förlust. Enorm.
Det var andra huset jag förlorade. I fjol var jag också ensam om att lägga bud på ett litet hus. I sista stund dök det upp en holländsk familj som bjöd över. Men någonstans måste det där lilla huset med eldstäder finnas, med plats för mina djur...någonstans, någon gång. Sicken tur att det är gratis att drömma i allafall!

Benen växte och växte....


Tidigt i våras fick jag tre ägg av en vän. Aracuana, vackra turkosa ägg! Ur skalen kröp till slut tre fina kycklingar. En dog inom en vecka, den största hackades ihjäl av de vuxna hönsen, men den tredje, som jag döpte till Arja, blev stor. Inte stor och fin kanske, men högst märklig, och högst hög...

Folk som såg henne började skratta, och utbrast " vad är det dääär?" och pekade på Arja. Arja var rumphuggen och hade blå ben, blå långa ben som bara växte och växte. Hon såg sned och vind ut hela hon och såg ut som om hon hade en puckel på ryggen. Som Quasimodo. Så Arja fick heta Quasimodo. Hon blev så oproportionerligt hög att hon till slut svajade när hon gick, som om hon gick på styltor. Men hela tiden matfrisk och pigg. Igår fick jag hjälpa henne upp då hon trillat i spånet. Då var benen så långa att hon helt enkelt inte fungerade normalt. Så hon är nu förpassad till hönshimlen, min märkliga, kära höna, som jag hoppades in i det sista skulle börja värpa sina turkosa ägg....

tisdag 1 september 2009

Kul med kassabok!


Hur många gånger i min uppväxt sa inte mamma att jag skulle föra kassabok? När jag flyttade hemifrån som sextonåring var det nyttigt att lära sig kredit och debit sa mina föräldrar. Jag köpte kassaböcker. Små behändiga och stora företagsböcker, och inte hjälpte det. Pengarna räckte aldrig. Så månaderna var helt enkelt för långa!
Nåväl, 30 år senare typ....trillade poletten ner.
(Jag är bara 39 så tro inget annat!!)
Nåväl, i slutet på förra året började jag föra kassabok för mina djur. Någonstans kunde det kanske vara bra att ha koll. Lite koll i allafall, tänkte jag. Denna gång köpte jag inte ens en kassabok för dyra pengar, (hade väl köpt hönsmat för pengarna), utan jag tog en körjournal, gratis från macken och skrev om kolumnerna. Jag övade och testkörde så att säga lite i den under slutändan på 2008.
Från första januari detta år har jag dock skrivit in allt! Och nu, åtta månader senare är det fantastiska siffror i min bok.
Jag har köpt foder för 5549kr! Hönsfoder alltså.
Sen tillkommer havre, vete, kornkross, kaninpellets....
spån, djur, avelsägg, allehanda från Högberga typ äggkartonger för vaktelägg.......
Summa per den 13/8 var ut 13949:-
Och något bättre in 14862:-
Ser ni, det blir en nätt liten vinst där! Lönsam hobby? Njae, det vore väl att ta i, men inte alla som har en hobby får några pengar tillbaka alls. Men det har blivit en del kycklingar i år, ankällingar, och avelsägg. Fantastiskt att kunna sälja ett ägg för tio kronor styck! Det är inte illa, faktiskt. Det är vad avelsägg kostar. Men då ska jag vända dem morgon o kväll och pyssla om dem efter bästa förmåga. Ta dem till posten, väga och skicka dem, kontakta köparen, se att pengarna kommer in....
Men det går faktiskt att få tillbaka lite till foderkostnaderna om man har renrasiga höns eller ankor. Eller vaktlar med för den delen. För efter att ha pysslat om en sådär cirka 350 ägg så har det trillat in 3415kr i år. Några hundralappar har det även blivit på matägg men inte alls i samma kaliber. Men hobbyn går på ett ut kan man säga i kostnader och intäkter alltså. Tiden har jag inte räknat. Men att ligga niohundra plus efter att ha lagt fyra-fem timmar om dagen på djuren plus vissa heldagar och helhelger, så kan man inte säga att det är något levebröd precis.
Fodret är största boven som jag ser det. Och nu köper jag ändå foder till halva priset mot i fjol! Och det är helt crazy, fodermängden. 1,5 ton har jag gjort av med i år! TON!!!!!

Det är ju tur att man inte leker Stålmannen, utan man tar det försiktigt och pytsar över i små hinkar och går trettio gånger i stället för att suga tag i säckarna och slita sönder ryggen. För den har fått sin dos genom åren redan, så nu gäller det att använda huvet i stället. Insidan liksom!
Men 1,5 ton är fantastiskt må jag säga. Och väldigt lätt är det att se att vaktlarna och kaninerna står för lönsamheten. Ankorna ska vi inte ta upp i den kolumnen alls, och hönsen är ju väldigt vackra, underhållande, trevliga, äggbringande...nja, de kräver mest foder, särskilt Welsumer, Maran och Australorperna! Jag slår så ett slag för dvärghöns!
1,5 ton, ja det må jag säga....(mumlar som ett mantra hela vägen till sängen).....

Utlottning!

Kolla här! http://gammelbalsta.blogspot.com/2009/09/utlottning.html

En kär gammal vän har gjort fina saker som kan bli dina! Kika in....
/Anna-Karin