onsdag 31 december 2008

Flint-Helga

Igår blev det en del nya pip i kläckaren Svea, "urmodern".

I skrivande stund har fem små dvärgcochinkycklingar av spättad modell tagit sig ut ur sina skal och ännu en håller på.

Den kyckling som bott i hönshuset med sina syskon, och som var väldigt o-pigg häromdagen, hämtade sig snabbt inomhus. Sockervatten, lite Terramycin i vattnet och en grupp av mindre kycklingar runt sig, gjorde att den piggnade till väldigt snabbt. Och lika snabbt blev hon elak!!

Hon heter numera Flint-Helga, och anledningen till det är att hon har en kal fläck på huvudet som hon alltid haft sen hon kröp ur sitt skal, och Helga....ja för hon påminner mig om en tysk gymnastiklärarinna med SS-takter...eller nåt.

Idag hade hon hackat färdigt på de små, bestämde jag och hon fick flytta ut i hönshuset igen nu på morgonen. Där ökar konkurransen igen, då alla är större runt matskålen och hon får det motstånd hon förtjänar. De små inomhus, andades tacksamt ut, då Flint-Helga försvann i soluppgången. Särskilt en, en förmodad liten hönapöna, som var värst mobbad av Flint-Helga. Hon sprang glatt fram på gula kycklingben till sina syskon som stod vid det lilla fodertråget och åt frukost.

Ankorna backade av kylan idag och vände in igen, så då får de väl vara inne idag då! Sååå kallt är det inte idag, men vill dem vara stugsittare idag så är jag inte den som bråkar med dem.

Inne i den boden där vaktlarna bor, och där råttorna haft fest på golvtiljorna, riggades igår en råttfällehink med vippbräda upp. En sinnrik konstruktion av sambon. Den laddades med nötcréme som jag läst på nätet att de inte kan motstå, samt små sötmandelbitar, nedstoppat i nötcrémen. Strategiskt placerat längst ut på vippbrädan. Idag på morgonen slet jag upp dörren för att se om de var många som sprang runt därinne idag också, men inte ett liv syntes annat än i vaktelburarna. Men...vippbrädan hade vippat! Den hade inte gått tillbaka i startläge, men stod lutad ner mot glykolblandningen...Jag böjde mig försiktigt fram...Ingen råtta...Besviken stängde jag dörren igen till vaktelboden och gick därifrån. Förmodligen hade råttan hoppat av då den vippat, så nu måste jag ta in gässens gamla murarbalja som är stor och vid, och som försvårar ett svanhopp över kanten. Eller råtthopp. De är ju multiakrobater, råttuslingarna. Men nu har kampen börjat!

måndag 29 december 2008

hål i äggen och för snålt med tyg

Kläckaren surrar rogivande i min ateljé och imorgon är det dags för blåspättade dvärgcochinkycklingar att ta sig ut. Två har redan börjat! Det är hål på två ägg! Det är lika spännande varje gång. Förväntan är som på julafton, för 25 år sen...(fasen vad åren går!)
I hönshuset fick jag idag höra ett jämrande pip, som inte liknade något jag hört innan. En liten dvärgcochinkyckling satt och pep utdragna släpande pip...Så jag tog den med mig in i huset, gav den sockervatten och släppte in den till de gula dv.cochinkycklingarna. Hoppas den repar sig, för den såg inget vidare ut.
Mellandagsrean gjorde att till och med jag fick tummen ur, och åkte de fyra milen in till Tranås, för att se om Kappahl och Lindex hade några fynd åt mig. Jodå minnsann. På en ställning hängde lila manchesterbyxor i jeansmodell för 99kr! Kul med lite färg, tänkte jag, högg brallorna och gick in i provhytten. Men vad är detta? Jag segade och drog i tyget, men det räckte liksom inte till över röva..
Sjutton vad lite tyg de har i brallorna nu för tiden! tänkte jag och kavade av mig dem igen. Visa julskinkorna hade jag inte tänkt, så de åkte vackert ut på ställningen igen. En tanke fladdrade förbi, den åttonde januari förbättras oddsen för brallor av den typen, för då börjar jag viktväktarna igen!
Men lite annat fick följa med hem i allafall. Och gissa om jag kände mig som en gammal tant som gör nåt syndigt, när jag lät en silverglitter-eyeliner åka med i korgen! Haha, kommer jag ens att våga använda den på nyår? Ja, min ambition är den i allafall. Jag tycker att man ska glittra lite på nyår, och när man nu äntligen är bjuden på fest med sambon, så då ska det glittras!
Det glittrar ute nu. Fasen vad ruggigt kallt det är nu. -12 grader hade vi i morse, men det hade krypit ner ända till -18 på sina håll i Ydre kommun. Man gör några extra turer till kaninerna och vaktlarna nu om dagarna, för att byta det bottenfrusna vattenkopparna. Igår lade jag både en filt och en trasmatta över vaktelburarna och en trasmatta över morötterna i trälådan ute hos kaninerna.
Jag är en hönsmamma, jag vet det. Oroar mig ständigt för djuren då det blir för kallt, eller för varmt. Nåväl, 2008 närmar sig sitt slut. Hörde dock på radion idag att vi får en sekund extra i år. En skottsekund! Innan tolvslaget kommer sekundvisarna slå 58,59,60 innan 00! Annars stämmer det inte med jordsnurren! Intressant eller hur! Så förvalta den extra tiden väl nu alla goa! Tänk att få en hel sekund extra i livet! Inte dåligt. Go afton...

fredag 26 december 2008

prinskorvar åt vi allihopa

..jag med...och du med....
när man som jag arbetar med människor i form av kunder i butik, så blir det ju att man pratar en hel del om väder och vind och det som är aktuellt. Nu är det julmaten, eller det som är kvar av den som är det aktuella.
Ingen vill idag på den tredje dagen kännas vid den! För tre dagar sedan var det höjdpunkten och alla rikets kvinnor stod och svettades vid spisen, några ådrog sig ryggskott då de skulle ta ur den griljerade skinkan ur ugnen, några svor åt att grannens hund ätit upp skinkan som stod på trappen och svalnade.
Matoset låg tungt över nejderna och stressen var påtaglig. Komihåglistornas ogjorda punkter ströks, en efter en i samband med timmarnas nedräkning till självaste julafton.
Alla har någon favorit på julbordet. Som tur är så är vi bara två i familjen och det behöver inte bli 32 olika maträtter, men alltför många blev det ändå.
Ingen vill äta samma mat i tre dagar. Eller fyra. Ingen vill ha fet mat i tre dagar. Eller fyra. Varför gör vi så här?
Först ska pengarna finnas till att handla all maten. Och då går vi där med våra långa listor i butiken och bockar av, skånsk senap, julknäckebröd, rödbetsallad, kaviar, dill, grönkål, äpplen, clementiner, skinka, köttfärs eller mamma scans, och allt det andra. Långa köer, svettigt, stressigt. Hem med alla kassarna som helst ska hålla i handtagen hela vägen in. Ommöblering i kyl och frys för att få plats med allt. Sedan förbereda.
På julafton skall allt vara gräddat, nystekt, nykokt och varmt och fräscht samtidigt. Glöggen som en välkomstdrink skall vara varm utan att vara kokt,
alla ljusen skall tändas och hunden skall vara kissad innan alla kan gå till bords.
-Åh så mycket mat, utbrister någon
-Jansson ser fin ut.
-Du skickar laxen är du snäll...

Inom en kvart börjar det redan stånkas av alltför mätta magar. Då är det dags att plocka av den lilla assietten som vi haft sillen och övrig fisk på. Varför gör man så fortfarande egentligen? Med alla dessa blandade smaker och rätter spelar det väl ingen roll alls om det är lite sillspad på tallriken när köttbullarna landar?
Skinkmacka måste man ha. Och en ägghalva, särskilt då det är årets första ankägg som ligger där. Och ett litet vaktelägg måste man ju också ta. Usch...
Snart är alla så trötta och mätta och illamående och jag har avplockning och inplastning och inpackning i kylen kvar. Och sen disken. Så många små skålar och pottor och fat med allehanda rester som ingen vill se åt mer, åker in i kylen.
Nä, jag tror vi satsar på en riktigt god pasta nästa år med en liten skinka till frukostsmörgåsarna bara. Detta är inte klokt. Och jag vet att ni håller med, men få törs bryta traditionen liksom. Jo, några har gjort det, flygit utomlands och bojkottat alltihop!
Jag vill ha julstämningen, familjen, samvaron, musiken och klapparna. Men sen håller jag med Alf Svensson om vad som är viktigast på julbordet: Kniv och gaffel!
God Jul vidare!

Viktväktardags och rödrumpor

hej alla goa hönsvänner!
Så ni har liksom jag överlevt julhelgens frosseri? Idag när jag öppnade mailboxen, såg jag ett mail som faktiskt gladde mig mer än jag kunnat föreställa mig. En hönsvän önskade att vi skulle gå viktväktarna ihop! Andra kanske skulle ta illa upp av en sån fråga men inte jag! Jag blev jätteglad! Äntligen startskottet till en förändring! Så nu gäller det att satsa en gång för alla, så kanske detta missnöje över mig själv bleknar lite! Särskilt på annandagen är det ett lätt beslut! Kyslkåpets hyllor dignar under tyngden av rester från lax, köttbullar, prinskorvar, en slatt Janssons frestelse, ägghalvor med vispgrädde och kaviar och riven lök(mormors ägg kallas de hemma), leverpastej, påläggskorvar, ostar i flera varianter....och så skinkan som till kvällen skall ingå i en pasta sås, så långt från julmat som det går att komma. Precis då, när det är mest med mat i kylen av alla feta sorter, då ska jag bestämma mig för att tappa några kilon, faktiskt enbart för min egen skull!

En annan hönsvän ska komma förbi idag och hämta avelsägg från mina blåspättade dvärgcochin. Väl hemma igen är det dags att göra en rokad i hönshuset och ta ur det spättade hönorna ur avelsboxen, och istället sätta in de röda stora silkeshönsen. Det är flera som vill ha ägg av dem och även jag själv. Men först måste de gå där för sig själva i tre veckor, så man är säker på att det inte är någon annan tupp som varit påpasslig på de tjusiga rödrumporna!
Bakom ett kompostgaller i hönshuset går de yngsta röda silkeskycklingarna. De är väl två månader nu, kan jag tänka. De är sex stycken och naturligtvis har jag ingen chans än, att med bestämdhet avgöra om det är tuppar eller hönor. Men så småningom går det. När tupparna galer! Hahaha, tyyypiskt mig att satsa på hönsvärldens mest svårbestämda ras! Men de är så evinnerligt fina att det får vara värt det!
Efter de röda skall jag samla ankägg. Då är dags att kläcka ett gäng ällingar. Skulle behöva en kläckare till, en större...hmm.
Pekingankorna Thelma och Louise värper var sitt vackert ankägg varje dag nu. Jag niger och tackar allra ödmjukast. För övrigt är det ingen större produktion på ägg just nu. Turligt nog från de spättade eftersom jag hade kö på dem. Så nu hoppas jag naturligtvis att de röda sätter igång! Och om det finns intresse av avelsägg så hör av er!
Och Gott slut på 2008 när jag ändå är igång och skriver....Var rädda om er och glöm inte valla för kram!

tisdag 23 december 2008

vaktelägg igen

Efter att ha varit nästan helt "ägglös" ett tag, känns det naturligtvis jättebra att plötsligt hitta 15 vaktelägg i burarna! Så nu är dem igång igen. Det blir fint på julbordet med lite vaktelägg till sillsalladen!
Igår fick jag det första ankägget, så snart är väl silkeshönorna också i produktion. Det är bra, då flera står på kö för både ägg och kycklingar av de vackra röda hönorna.

måndag 22 december 2008

Välkommet ägg!

Idag när jag skulle släppa ut ankorna, låg det där...det första ankägget! Det var som i fjol, när jag fann det första gåsägget två dagar före nyårsafton. Nu var det ankägg två dagar före julafton! Det var stort, så jag tror det är Thelma eller Louise, pekingankorna, som värpt. Känns ju naturligtvis roligt efter de bakslag jag haft med min ankor.
Bakslagen syftar jag på könsfördelningen närmast. Då jag skaffade min alöpankor var det fem stycken som kom hem till mig. Snart insåg jag att det var bara en hona. Sålde några hanar, skaffade två till. De visade sig också vara två hanar! men då fick jag en liten hona av min goda vän, en liten Trippelina! Så nu har jag i allafall två honor så länge.
Så köpte jag kejsarankorna. Fyra stycken som kom från Kungsbacka. En av dem var jätteliten, och utvecklade snart en defekt på ena vingen. Hon hette Angel när hon kom. Jag trodde länge att det var tre hanar och så lilla Angel. Så jag lät en hane säljas till Stockholm. Helt nyligen insåg jag att Angel, var en Angelito! Kryllen på stjärten satt där, som en fläskläpp!
Grattis!
Hade dock under hösten skaffat två pekinghonor att korsa in med alla kejsarhanarna och tur var ju det! De var inte purunga fick jag veta, men ägg har någon av dem i allfall levererat idag! Jag niger och tackar allra ödmjukast.
Igår svängde vi förbi min väninna i Boxholms djupa skogar. Där köpte vi fodermorötter till kaninerna. 64 härliga kilo morötter skall väl räcka ett tag till de fyra jättarna!En säck vete till hönsen blev det också! Jag niger och tackar en gång till! Efter att ha läst vad jag handlat på Granngården under 2008, så är jag nu väääääldigt tacksam att äntligen ha fått lite foderkontakter!
En hobby må få kosta, men inte vad som helst!

fredag 19 december 2008

Bloggardags

Jaha, så var det dags att bli "bloggare". Jag har haft egen hemsida länge,(http://www.annakarin.dinstudio.se/) men facebook har jag inte haft tid att sätta mig in i riktigt. Men skriva det kan jag! Så blogg fick det bli.
Mitt stora intresse är fjäderfän kan man väl säga. Eller djur egentligen, men just nu fåglar i huvudsak. Och kaniner..
Jag har för närvarande 17 vuxna höns, lika många kycklingar, 10 ankor i tre raser, 20 japanska vaktlar och 4 Belgisk Jättekaniner. Sambon och storpudeln Sture ingår också i "arsenalen".

En noggrannare presenttaion av hönsen och ankorna kan jag gott ge mig in på men inte just idag. Nu är det fredag, föräldrarna har just landat hemma hos mig och skall stanna över helgen för julklappsbyte! Mina kära föräldrar som åkt 32 mil för att ta sig till de Östgötska slätterna och till Österbymo där jag bor.
Österbymo...hade jag aldrig hört talas om innan jag kom hit. Hur hamnar man här då? Kärleken...kan man säga så där lagom fånigt leende med kinder som skimrar i rosa. Nä, inte rosa på mina, större risk för sot eller damm från hönshuset!
Hönsen var väl det avgörande. Huset hade hönshus, därför fick det bli Grindsbo. Sen utökades det med vaktlar, gäss, och ankor. Sen flyttade gässen och kaninerna kom in i mitt liv.
Nu är det ett ivrigt kacklande, och kucklande i uthuslängan och vi snickrar vidare.