tisdag 12 oktober 2010

utlottning av symaskin


Missa inte utlottning av en symaskin! Pågår till den 29 oktober! Klicka här


lördag 11 september 2010

Hönsen har flyttat

Ja så var jag då hönslös för första gången på många år. Beslutet blev raskt fattat då den tio månaders kungspudeln Stina kom med en livlös höna i munnen.
Nu fick det vara nog.
7 stycken hade hon haft i mun och de andra sex hade jag räddat från att bitas ihjäl, men denna var det redan för sent med.
Så min vackra grupp med gula tvärrandiga dvärgcochin fick flytta till Stockholm, bara som inackorering, de kommer tillbaka i vår, men resten fick flytta permanent. Dock inte så långt. Hela gänget hamnade bara några kilometer bort.
Mina fina hönor som jag kämpat så med att få fram.
I fjol hade jag 120 djur, varav 80 var höns. Fina rashöns och blandraser med för äggfärgernas skull.
Livet förändrar sig och det är tomt i hönsgården.
Tomt och tyst.

söndag 29 augusti 2010

Ett klipp med angora




Idag har jag klippt min angorakanin Amita för första gången. Det blev 114gram som jag kunde ta vara på. Man får 75kronor hektot om man säljer den förstklassiga ullen. Men jag ska spara den här och lära mig spinna garn, för att sedan låta sticka något vackert.


Det är säkert den ambitionen alla nyblivna angorakaninägare har. Vi får allt se hur länge min håller i sig.

En angorakanin ska klippas fyra gånger på ett år och räcker till en jumper (på ett år).

Min hona är blå och inte godkänd i färgen men vacker. Hanen är vit och har stamtavla. Han har extremt fin ullkvalité och han ska ställas ut vad det lider.

Det är kul med något nytt i mitt brokiga djurliv.

Spinna har jag aldrig varit i närheten av så det är dags. Måste hinna med de tockså innan jag är tio fot under! Ska väl tillägga att de parades igår. Så vi får se om en månad ungefär. Om det är fler ulltottar i buren då!

fredag 9 juli 2010

Tidningsmurvel

Ja så har en dröm gått i uppfyllelse, eller bara utökats egentligen. Jag har ju faktiskt skrivit för tidningen i två och ett halvt år. Men då en helg i månaden och lite extra ibland. Nu har jag jobbat heltid i en vecka först på centralredaktionen och nu en vecka på en annan lite mindre redaktion, men ändå mycket större än den jag är van vid.
Jaghar haft fördelen att ha en mentor på båda ställena, arbetskamrater, morgonmöten där vi går igenom tidningen tillsammans som vi skapade igår. Och där vi bokar in jobb med fotografen för dagens uppdrag.
Det har varit så lärorikt och roligt! Jag har varit lycklig varje dag, växt verkligen och blivit mycket säkrare på tidningens datasystem. Vilket också gör att jag är bättre rustad inför de fyra veckorna jag ensam skall leta nyhetstoff på den lilla, lilla redaktionen som allra först gav mig chansen! Nja, som sextonåring började jag ju faktiskt skriva för Uppsala Nya Tidning...

Första veckan sov jag 7 timmar från måndag till fredag. Det var varmt inne, myggor, knott och irriterande flugor höll mig vaken, plus ett adrenalinöverskott av all den glädje jag hade från jobbet. Adrenalinet var ju det som gjorde att jag orkade ta mig igenom hela veckan också.
Nu är det dags för en helg "hemma", och på söndag är jag inlånad till ännu en redaktion. Många mil att köra, men så bra att visa upp att man vill och kan och är att räkna med.

Det blir långa dagar när man har en och en halv timmes resväg enkel. Men just nu är det värt det. Men det skulle inte gå i längden. Nu under sommaren har jag hjälp med hundar och de andra djuren, men annars vore det svårt att lösa utan att flytta närmare.
Vi får se tiden an vad som händer.
Jag kommer leva på detta länge om det inte blir något mer utav det, för det har berikat mig massor. Verkligen.
Jag tänker mer som en reporter och intervjufrågorna kommer mer naturligt till mig nu, jag vågar ta för mig mer och det känns jätteroligt!

När jag var liten frågade en granne mig vad jag ville bli när jag vore stor.
- Journalist, svarade jag blixsnabbt.
-JOURNALIST!!! Skrek han åt mig. En sådan där jävel som kan kliva över lik för ett scoop? En tidningsmurvel?

Jag glömmer det aldrig, Hans avsky.
Jag tror jag var sju år då. Jag visste inget om murvlar eller likövergångar. Det enda jag visste var att bokstäver var det mest spännande som fanns och att skriva dem...Men det miste lite av sin forna glans den dagen, blev lite naggat i kanten liksom, laddat med något fult..smutsigt...men förblev med min dröm.
Nu är jag fyrtio och har levt min dröm i fjorton dagar och är tacksam för det! Oerhört tacksam, och nu kan jag bara bli bättre!

lördag 26 juni 2010

Författardrömmar

Författardrömmar har jag haft sedan barnsben. Författare och journalist är väl det jag velat bli jämt! Alltid varit tokig i att skriva. Många är de handskrivna brev som jag skickat runt i Sverige, Norge, Usa etc genom åren. Synd man inte kunde få VIPkort hos Posten.
Nu är breven en sällsynt företeelse, men ändå...ibland knåpar jag ihop något till någon vän som jag tycker ska ha lite handskrivet.

Bokdrömmen slog in då jag var medförfattare i en bok som gavs ut 2004.
Åren går. Nu har jag en idé om en deckare som jag knåpar på. Hoppas jag kommer i mål med den. Man ska hålla sina drömmar vid liv och inte tro att det inte går. Allting går om man bara vill, det sa alltid mamma när jag var liten. Och jag har nog gjort allt jag velat så här långt.
Nästan.
Nog har jag funderat på en "tipsbok" om ägg och fjädrar etc, men det är mycket man funderar på här i livet och många ideér stannar vid att vara just ideér. Deckaren vill jag ska bli sann, så håll en tumme.

söndag 13 juni 2010

Kramar

En kram kan vara...vänskaplig
trösterik
värmande
stel
men också varm
innerlig
ömsint
kärleksfull
och alldeles alldeles underbar!


Så krama någon som du själv vill bli kramad, en kram betyder så mycket!

torsdag 27 maj 2010

lördag 22 maj 2010

På väg mot sommaren...

Det här tyckte jag var en så härlig sommarvision på nåt sätt.....

Det för mig osökt in på ett barndomsminne tillsammans med Mia, min goa klasskamrat från Skokloster. Vi gick genom skogen från Slottskogen ner till Skokloster slott. Slottet i sig var inte vår destination, det var macken och godiset! Det var svårt att gå den här dagen för stigen var full av sniglar! Vinbärssnäckor överallt! På vägen hem fick vi för oss att vi skulle samla in sniglarna och starta en farm! Vi tyckte vi var väldigt rådiga som fyllde våra toppluvor och vandrade hemåt, ivriga att starta vår nya snigelfarm.

På baksidan av Mias hus lade vi dem i en plastkupol som vi vänt upp-och-ned på, som en stor skål. Vi lade i en skål med vatten, gräs och blad och pinnar och stenar och var väldigt övertygade om att sniglarna skulle trivas.
På morgonen efter vaknade vi av ett mullrande vrål från baksidan. Åke (Mias styvfar)hade upptäckt farmen, förstod vi efter att ha hört en del svordomar! Vi sprang ner för att se efter.

Inte en enda snigel var kvar i kupolen, men på terassen var det slemmiga spår överallt, i björkarna satt dem på väg uppför stammarna. Några på väg neråt. På grillen ålade sig en snigel över locket i sakta mak. Ni kan ju tänka er....
Så vår farmartid blev kort kan jag säga men minnet lever ännu..

torsdag 13 maj 2010

Att göra en brygga











...nja, vi gjorde den inte. Någon annan hade gjort den förut, för länge sen. Men det var vår tur att lägga ut den, få den på plats. Men först måste stockarna bort som den kalla vintern knäckt, klyvt mitt itu och brutalt söndrat med snötyngder vi inte sett här på många år.




Stockarna hade kilat fast under syllarna och tillsammans med en massa grenar och ett föruttnat rådjursben, hade de bildat en fördämning. Vi drog och vi slet. Sågade och drog, Lilla J och jag i brist på starka karlar.




En vacker dag kommer det förbi några styrkemän kanske som vi kan muta med kaffe om de bara hjälper till att dra undan stockarna från slänten. Ja, vi fick dem ur vattnet men vi kunde inte få dem till sågarbacken precis, för att omvandla dem till goa vedträn att stoppa i brasan. De var stora och tunga.




Sedan bar vi ut bryggsektionerna på syllarna och sköt dem på plats med våra kroppstyngder. En sektion verkar saknas, kanske har den spolats bort? Men vi var jätteglada för den brygga vi fått ihop!




Nu ska det skuras, möbleras och göras fint med lite krukor och ljus. Sedan kan vi sitta där och njuta av vattnet som passerar, måla, sola och njuta av att blodet pulserar i ådrorna, tillbringa rofyllda stunder där och fundera. Njuta. Vara. Bara en liten härlig plats på jorden, där på bryggan.




tisdag 4 maj 2010

Snart hönsbytardag igen

och örat är rött efter alla samtal! Häst och vagn sket sig, så jag ringde G och hörde om hon kunde eller visste nån. Kunde men vagnen tog bara två pers, men fick tips om att ringa J. Ringde J. Han var upptagen på Hönsbytardagen och hade ingen egen vagn. Jag ringde eventfamiljen P. De var överbokade redan och hade kort om personal så det var inte att tänka på. Jag ringde M. Kanske går att ordna, får avvakta till imorgon för besked.

Så var det sagt att vi skulle ha hunduppvisning men nu fanns det bara ett ekipage. Började ringa runt. Tranås Brukshundklubb har agilitytävling den 8de, så det gick inte. Kisa hade marknad så deras klubb skulle dit. Åtvid har en, men vi behöver fler, Eksjö skulle ringa tillbaka men ingen ringer och ingen svarar. Mailandet har inte heller givit något. Men jag har verkligen gjort vad jag har kunnat i det fallet. Nu gäller det att vara kvick till nästa år. Då banne mig ska vi ha hundar och kaninhoppning!!!
Borden på dansbanan är placerade och numrerade. Ja, snart är det dags då, för hönsbytardag. Årets roligaste hönsevent, det tror vi i allafall! Välkomna!
www.grodden.dinstudio.se

lördag 17 april 2010

Vårkänslor


Idag fick Charlie Schecker äntligen uppvakta Greta Gustafsson...så nu får vi vänta och se 32-34 dagar om deras kärlek resulterar i vita och gula småkaniner!

fredag 16 april 2010

Guldägg?


Idag hittade lilla J det första ägget hos guldfasanerna! Håhå vad spännande! Vaktlarna flyttade ut ur voljären idag så fasanerna fick rumstrera själva bland riskojorna. Om ett år är tupparna grannare än grannast!

Grillpremiär!


Lilla Stina...ja hon fick vackert vänta inomhus när lilla J och jag grillade ute för första gången det här året.
Åh om jag bara kunde nå ut till den där saftiga köttbiten!


söndag 28 mars 2010

Stackars pippi...


...sa mor då jag skickade denna bild. Valpen Stina(Huliganen) tog ett stadigt tag om stjärtfjädrarna på skrattduvan Puzzle, när dem råkade sticka ut genom gallret. Jag fick tag i Stina, men för sent. I munnen satt sex stjärtfjädrar.....

lördag 27 mars 2010

Knockad av lilla Stina

Idag skulle jag bada och klippa min stora gamla pudelhane. Naturligtvis ville Stina in till varje pris i badrummet. När jag försökte fösa ut henne, hoppade hon upp och BANG!!!Rätt på näsan!
Det gjorde så ont att jag trodde absolut att jag skulle blöda näsblod för första gången i mitt liv. Jag satte mig på huk och blinkade bort tårarna. Stjärnor dansade framför ansiktet. Men det kom inget näsblod den här gången heller.
Däremot kan jag ikväll känna längst upp på näsryggen att där är det platt nu. Lite boxarnäsa alltså...Syns inget direkt, men känns....
Knock i första ronden...

måndag 22 mars 2010

Dvärghamstrar blev det visst också...

För en tid sedan så "blev jag med tonåring" och det resulterade även att det kom in en dvärghamster i stugan. Lilla J hade alltid velat haft en mus, eller hamster men med musrädd mor så dröjde det till nu. Så hon fick en liten Sibirisk vintervit dvärghamster som kom att heta Smulan.
Och som av en händelse...så visade det sig att vännen E hade en likadan hane och igår möttes de tu.
Meningen var att jag skulle hjälpa E att få sina kaniner parade, så Ramone fick rycka ut på "sexresa". Och så Smulan då förstås. Men så föll det sig så att Mr T, som Smulans charmör heter, var så gullig och de var så söta och snälla tillsammans, men någon älskog bedrev dem inte. Så Mr T fick följa med hem helt enkelt i hopp om att de vill bedriva älskog en annan dag. För Lilla J är rysligt nyfiken på hur små dvärghamsterbebisar egentligen är. Och jag känner på mig att det får vi veta inom kort.....om och om igen....
Bild kommer....

Thorleif och Pelle och Bäbis



Här är Pelle, en kelsjuk kille på 2½ år. En trolig hermelin med korta söta öron!


Ja, när nu Bäbis har fått en presentation så är det väl lika bra att visa upp Thorleif och Pelle också, så fina gnagargossar som de är! Vill bara försäkra om att det inte är några fyllegrisar, utan att buren står på baren bara för att det börjar bli riktigt trångt hemma nu med alla burar! Så i väntan på flytten till Aneby i vår, så får dem ha flaskor i bakgrunden.


Här är Thorleif som nu blivit en husockupant! Han vill inte gärna gå ut nu efter att han fått ett fint litet hus i gran. Men han är vit sånär som på en fläck, stor som en femkrona som täcker höger öra. En trevlig filur som älskar att bada.
Och så Bäbis, inte fullt så spöklik som i förra inlägget, men mycket trevlig. Jag älskar ljudet av marsvin!



Spöken och marsvin

När jag var ny här i huset i december markerade Sture(hunden) att det stod någon i vägen när han skulle in genom dörrhålet till vardagsrummet. En märklig syn då han stannade tvärt och tittade upp på någon som inte fanns..eller som i allafall inte syntes.
Så för någon vecka sedan satt jag som nu med laptopen på köksbordet och lilla Stina(minsta hunden) vid fötterna. Plötsligt började hon att morra. Sådär riktigt grovt och mörkt som om det var verklig fara. Hon tittade in i hallen, mot samma dörrhål som Sture stannat vid. Men jag såg ingenting. Till slut började hon skälla och studsa men där fanns fortfarande inget. Så jag tog bort kompostgallret och släppte in henne i hallen och hon hoppade och for rätt fram, tills hon kom till Sture som låg i vardagsrummet. Vid honom blev hon lugn. Men så vände hon sig mot dörrhålet igen och började morra igen! Jag försökte visa henne att där inte fanns något, men det hjälpte inte. Stina såg och kände.

Spännande tycker jag som alltid velat se spöken!

Men det enda "spöke" jag får se är väl det lilla marsvin som heter Bäbis som hamnade här för några veckor sedan. Jag blev då kontaktad av Livlinan som hjälper till att omplacera djur. Då fanns det två marsvinspojkar, Thorleif och Bäbis, samt kaninhanen Pelle som satt i en stor bur i Motala och behövde nytt hem. Jag for o hämtade dem och nu har jag ordnat nytt hem åt dem, som de ska flytta till om några veckor. Så skulle jag ta en bild på Bäbis...och något hände. Ser ut som en dubbelexponering. Men hur jag lyckade med det med en digitalkamera det vet inte jag! Men här är han, spöket Bäbis!

onsdag 17 mars 2010

Dagarna går och snart är det vår


Upp halv sex, skjutsa J till skolbussen tjugo i sju, sedan hem. Tillbaka till samhället kl 09.00 för att jobba 4 timmar med att ringa och utföra marknadsundersökningar. Hem. Efter två timmar är jag tillbaka i samhället och hämtar J vid bussen. Hem. Tillbaka kvart i fem på "ringjobbet" och slutar kl nio på kvällen. Hem.

Därimellan gör jag rent en kaninbur, matar höns, rastar hundar, torkar kisspölar, tar några samtal, städar, lagar mat och tvättar. När det är dags för kaffet i soffhörnet så slutar det alltid med att lilla J säger att det kanske är bäst att jag går och lägger mig i sängen istället...haha, ja lite sömnig blir jag allt när klockan är halv nio. Men sedan vaknar jag till ett par timmar och utför diskning, datorjobb, sorterar papper etc. För om jag inte skulle "stretcha" ut kvällarna med de extra timmarna, så skulle jag inte hinna med. Ja det är ett heltidsjobb att vara jag! Två dagar i veckan jobbar jag med nyanlända flyktingar. Kul kul!

Och så vill jag ju så mycket...som att måla och göra fint i mamma och pappas hus så att det är lite fint nästa gång de kommer ner.

Och så vill jag sätta frön snart, och så målar jag om mina möbler från brunt till vitt... och möblerar om, och bär in ved, och jagar Stina, huliganvalpen som äääälskar att stjäla allt hon kommer åt! Påsförslutare, pennor, godispapper, näsdukar, strumpor med mera.
För att det ska fungera så tömmer jag skallen med att lägga ett pussel till morgonkaffet. Bästa ljuset då. Men det kan jag bara göra en liten stund, annars spricker tidsplanen. Och om jag orkar, så skördar jag på Farmville om nätterna. En så kallad månskensbonde på nåt sätt! Och så det roliga arbetet inför hönsbytardagen 8 maj förstås! Och så fyller jag 40 om några veckor och har fått för mig att jag vill ha en fest för mina vänner. Mitt livs första fest...
Hur ska hon orka? Undrade nån, men det här är ju inget nytt...så här har ju mitt liv alltid sett ut. Ett tag jobbade jag nätter på hundfoderfabriken och tog morgonstädningen på Konsumbutiken innan jag åkte hem och sov..då hade jag minigrisar och två inneboende och hade just bokat en hundvalp. Men jag insåg att det inte skulle fungera med valp då, tack o lov för den insikten!
Ja, och a-kassan skickar papper om att de vill ha ännu mer papper för att jag ska få ersättning från december -09. Nu vill de ha in papper från dec -08!!!! Så nu lägger jag ner det. Jag lär inte få några pengar ändå, eftersom jag ju faktiskt kutar hit och dit och jobbar mest hela tiden! Arbetslös? Njae, men inte sysslolös! Hinner inte åka och fika hos vänner i alla fall trots att det skulle ha varit trevligt! Men mina vänner vet att jag hör av mig när jag har "håltimme" och de flesta respekterar min situation jättebra! Tack för att ni är så fina!
Snart är det vår och då ska jag plocka ur carporten, bygga om voljären, bygga gräsbetesburar till kaninerna och plantera mina spännande Dahliaknölar som jag fått av min vän E. Men nu ska jag sova..fast först ska jag bara.....

lördag 27 februari 2010

Fina Flo har somnat in


För en högst oväntad syn, då jag öppnade dörren i eftermiddags och såg mina fina vita "Flosan" ligga död bredvid sin älskare från Boxholm. Kan det vara så att det är ohälsosamt med för mycket sex? Rent av dödligt?

Ja kanske...jag kan köpa den orsaken. Naturligtvis kan det ju vara vad som helst som gjorde att hon nu inte fick bli mamma om två veckor som jag hoppats på. Men vad det än var så hoppas jag att hon inte behövde ha ont. Min fina, fina Flo...

söndag 21 februari 2010

Inte förvånad. Alls.

Snö. Vacker vit snö.
Tung vit snö.
Förbannat katastrofmycket snö.
Överallt!
Ja, den isolerar, visst det är bra. Men den tynger ner tak, sporthallar rasar samman, takstolarna knäcks i svinstallarna 300 grisar klämdes under konstruktionen, kaniner på utställning dog i hundratal när bygget rasade ihop.

Snö. Vacker vit snö.

Och just där jag bor har de mätt upp Östergötlands mesta snödjup. 67cm. Precis här. Behöver jag säga att jag inte är förvånad. Nä. Jag är inte förvånad. Alls.

Sen jag kom hit för tre år sen har jag upplevt stormen Per med allt vad det innebar, sommartid blev det översvämning, vägen rasade. Och nu...snö. Vacker vit snö....Katastrofmycket snö.
Lagom finns tydligen inte kring mig. Nä det har aldrig funnits.
Jag är inte förvånad över det heller. Inte alls.

lördag 20 februari 2010

flyg min älskade, flyg

Jag funderar lite på hur tokigt det blir ibland på grund av ord eller på grund av orden som inte blev....eller det som inte blev på grund av ord....

Jag funderar på det där med kärlek, hur tokigt det kan bli på grund av ord eller på grund av orden som inte blev....eller den kärlek som inte blev på grund av ord

Jag funderar på det där med separation, hur tokigt det kan bli på grund av ord eller på grund av orden som inte blev eller den separation som inte blev på grund av ord eller den separation som blev till på grund av ord

Många gånger så tror jag att din jävla idiot betyder Jag älskar dig.....men jag tror inte att Jag älskar dig betyder din jävla idiot. Det är skillnaden, en jävla skillnad!

Jag behöver dig för att jag älskar dig, men jag älskar dig inte för att jag behöver dig. Det är skillnad!

Det är också skillnad på att verkligen älska någon och släppa den fri på grund av kärlek, istället för att skärma av och låsa in och istället väcka rädsla

Glöm aldrig att jag älskar dig oavsett....därför vill jag att du lyfter och flyger ut och finner den sanna lyckan, i friheten.....jag menar det av hela mitt hjärta

flyg min älskade, flyg

torsdag 18 februari 2010

Det e mycket nu...


men det är roligt när det rör på sig...typ Fingal Olsson...då är man i allfall inte död! Nä, nog lever jag alltid men har inte hunnit med vare sig bloggar eller hemsidor.
Valpen Stina håller mig sysselsatt, har jobbat heltid som reporter sista veckan, plus inhopp på några andra knäck. Lite djur har jag allt kvar också och kaninerna är parade...
Och om jag mot för modan skulle få en kväll där jag tänkt lägga mig på fårskinnen i soffan...så nog f-n snöar det...vilket för mig osökt in på ett underbart mail jag fick...en dagbok som börjar med en nybliven husägare på landet, lycklig över den gnistrande första vita snön, som helt positivt menat skall få männsikan i trim när det gäller att skotta snö. Snön faller i mängder, vecka efter vecka, precis som den gjort här. Tills han till slut bränner ner huset och knaprar lyckopiller fastbunden i en sjukhussäng förmodligen på en väldigt låst avdelning! Jag mailar den gärna till er, jag har skrattat så tårarna sprutat, av igenkännande...
Ja nog har det kommit snö allt, och nog har jag fått skottat!

Jag har också stått ute vid soptunnorna helt slut efter att ha skottat mig ända dit, och gråtit där över hopplösheten då ryggen höll på att ta livet av mig. Men jag har också blivit själaglad över vänliga människor som kommit till min undsättning och till dem vill jag rikta ett stort tack.

Jag vill tacka mina underbara vänner A och E som passat mina djur när jag fick åka 35 mil bort för att jobba, vill också tacka J som hade tråkigt och hjälpte mig skotta, bära ved och elda skräp. Stort tack till min barndomsvän A för att du räddade mig med att erbjuda jobbet! Tack också "tv-bonden" som plogade hela infarten och som faktiskt gjorde att jag orkade stanna kvar i min dröm på landet. För det var oerhört hopplöst och uppgivet innan du kom, ska jag säga!
Jag vill också tacka J för att du är en sån fantastisk tjej och för allt du gör för hundarna och mig! Och tack A för hoppet du gav när du gjorde så jag fick ta del av din brors forskning i en svår stund. Tack också alla vänner som stöttat mig och djuren i vinter på olika sätt, jag Er stort tack skyldig.
Och stort tack till mina underbara föräldrar som jag hoppas flyttar ner snart till sitt nya lilla hus här i trakten! Jag älskar er! Och håller tummarna nu att allt går bra! Och tack kung Bore för all snö, men det räcker nu! Jag är nöjd. Fullständigt nöjd med den varan!

torsdag 4 februari 2010

Genvägar är senvägar-poff!


....ja det har jag alltid sagt.

Idag så skulle jag göra mig en tallrik med havregrynsgröt, fick jag för mig. Jag hade inte ätit något sedan igår och var panikhungrig. Nåt som går fort, tänkte jag. Gröt blir bra och mättar duktigt. Om jag gör gröten i micron slipper jag diska en kastrull sen...var min tanke. Och det var nog så sant. Men det blev inte mindre att ta reda på om man säger så...Jag råkade ha lite för lång tid på micron...bara lite....

söndag 31 januari 2010

Nu vill vi flytta!!!!


Susanne, Inga-Lill och Jane, De två längst till vänster vill flytta nu!

Stina var på besök förra fredagen hos sina systrar. Det blev ett herrans liv! En svart pudel! skrek de när vi kom in genom dörren. Så for de åt alla håll i förskräckelse.

Men sedan busade de för fullt.

Och nu vill de flytta, de två damerna till vänster på bilden. De vill bli familjens nummer ett, båda två någonstans därute i Sveriges rike. Finns det någon som skulle kunna tänka sig att köpa de ljuvliga flickorna från tazzanows i Enköping? Ring i så fall Ulla 0171 82245

Duvägget gick sönder


Pingu underst och Puzzle överst i badet!


Ja, de två herrarna Svenne och Puzzle har ju turats om att ruva det lilla duvägget i fjorton dar. När så Svenne lyfte på fjädrarna lite, så såg jag att det gått sönder! Asch!!


Jag tog ut det och då såg jag att äggvita rann ur, så då var det ju inte befruktat iallafall. Trist men jag hade ju faktiskt inte trott så mycket på det eftersom jag aldrig sett ett parningsförsök på honan. Bara herrarna emellan så att säga.


Tre dar efter att ägget togs bort började de fria och hoa och buga sig igen. Mot varandra! Suck!


Så jag gjorde rent åt dem och satte in en skål med vatten så de fick bada och det gillar dem minsann! Men det lär bli svårt att få fram bebisar om herrarna bara ska idka älskog med varandra!

måndag 25 januari 2010

Nedskärning i hönshuset

En hemsk vinter, mindre bra hönshus trots oljeelement, mink i farten, ont i ryggen av kylan(värre än någonsin), så får jag trappa ner på djuren steg 2 så att säga. Första steget var ju inför flytten hit. Nu ryker nog de flesta hönsen. Jaja, jag vet, man kan inte vara ordförande i en "hönsförening" och inte ha höns...Men några får stanna. Initialt....
Ankorna är till salu, tre löpankor varav en är hona. Några blandrasäggproducenter ska jag behålla men tror jag hoppar resten nu. Jag behöver göra plats åt den belgiska jättehonan Lizzy, i ena hönsbåset så hon kan få en stoooor kull ungar. Ja hennes mor fick alltid mellan 10-12 enligt uppfödaren, så jag tror att Lizzy kommer att behöva extra utrymme. Så då blir hönsboxen bra!
Ett gäng höns ska flytta till Motala inom kort. Kanske redan i övermorgon.
Ankorna söker nytt hem, löpankor...
Vaktlar och guldfasaner får nog stanna ett tag och likaså kaninerna. Men den som har en lever får se...
Ankor går an på sommaren om inte minken bor i ån förstås. Jag bara vägrar servera smörgåsbord åt rovdjuren. Jag har "bjudit" på tre vaktlar utan att den jä**ln har gått i fällan, men snart så. Någon isande kall natt till så kommer den nog. Här är det minus 17,5 igen och det är sååååå tröttsamt. Hatar kylan för den handikappar mig så mycket. Jag borde bo i varmare land på vintern. Men hamnat i detta köldhålet istället! Det går åt en hel del ved nu men det har det gjort sedan jag flyttade hit. Fyra vedhämtare om dagen ungefär. Morgnarna är det svalt minst sagt och jag drömmer om en vedspis i köket....En go och varm vedspis....mums!
Mina föräldrar fick nycklarna till sitt hus här i byhåla idag och det var ju jätteroligt! Ett trevligt hus för övrigt med en liten skogsdunge lagom för en frigga (eller kanske en voljär?)Haha, ja vi får allt vänta och se vad det blir av allt men nu är dem här i allafall! Härligt! Välkomna ska de vara!

Duvhanarna turas fortfarande om att ruva det ensamma lilla duvägget. Ska bli oerhört spännande att se till helgen om det blev nåt. Någon enda liten duvbebis....Håll en tumme!

måndag 18 januari 2010

Sture tio år!


Här ligger Stina i nya sängen med ett mjukdjur hon fått i present!

Stures födelsedag var idag och visst har han blivit firad!


Han började dagen med sovmorgon på soffan, alldeles ensam utan det lilla monstret Stina som annars hänger i hans svans. Lugnt och skönt, tyckte Sture.


Sedan blev det en promenad. Då var monstret med, men det gick rätt bra. Sedan kom Stures kompis Anton, en liten grabb på fyra år som hade jättefina mjukdjur med sig till både honom och Stina. En varsin igelkott. Stinas hade spetskjol. Sedan kom mopsen Bess och hennes matte och tog en fika. Då blev det promenad igen. Den här gången passade Sture på att ge igen. Då han hoppade ut i djupsnön i diket, så skuttade lilla valpen Stina efter. Där vände Sture, trampade till på hennes lilla huvud så det försvann ner i snön och bara rumpan stack opp! Länge. Lite för länge tyckte oroliga matte och rusade fram, just som Stina fick loss skallen igen och tittade upp! Helt snötäckt!


På bröstet hängde stora isbollar och då vi sagt adjö och på återseende med Bess och matten, så var det dags att fönas varm och torr igen.


Husse dök upp med presenter, mjukdjur, grisöron, nya hundsängar till båda två, grillkorv och paket från familjen L. Tusen tack alla för uppvaktningen av vår älskade Sture!

Över duvornas bur börjar jag höja ett par ögonbryn. Ett i taget. Så växlar jag emellan.
Duvan Svenne, eller Svenne-duva som han heter har tgait på sig det grövsta ruvjobbet av det lilla lilla ägget. Ikväll har dock den andra hanen Puzzle avlöst honom. Ägget har funnits här sedan i torsdags och inga fler tycks det bli. Men visst vore det roligt om det blev små duvungar?

Imorgon tisdag bär det iväg igen med Hönsexpressen. Jag ska inte leverera några djur, bara transportera mig och hundarna från A till B. Sedan ska jag ajobba i fyra dagar och sedan gó vänner, ska jag ta min lilla Stina och åka hem på söndag!

söndag 17 januari 2010

Minkj@¤eln har varit här igen....morr

Två halva vaktlar till, mötte mitt norra öga då jag gick ut med maten till dem idag. Min vackra helvita vaktel som var så nyfiken had eblivit ett av offren. Quriosity killed the cat...the quale kanske. Suck. Ja men nu har jag blivit lovad att få låna en slagfälla för mink så nu ska det förhoppningsvis fångas mink, och sedan jä**ar ska jag göra ett utställningshalsband av den till Stina! Ja, minkhalsband kostar 600kr styck annars! Så något gott ska det väl föra med sig hoppas jag.

I övrigt känns det bara olustigt att hålla höns här nu då det är minkar i ån. Jag har inte fött upp mina pullor med kärlek och dyrt foder för att de ska halshuggas av minkar! Nä, då får det nästan vara känns det som. Men vi får se. Först ska jag testa fällan. I annat fall blir det snart utförsäljning på mina vackra höns...buhu....

Duvorna då hur går det för dem?

Jo, det har visat sig att tre av dem är hanar. Och det har också visat sig att de hellre idkar älskog med varandra än med Nettan, den viltfärgade honan som trots sitt celibatliv på korghandtaget(hon har fått korgen av alla tre!) har lagt sitt första ägg!!! Jo så nu får vi se om det är någon hane som är lite bisexuell i allafall och som kan ha befruktat hennes ägg. Det är i alla fall väldigt tyst i buren nu sedan ägget kom. Ett väldans liv innan kan jag säga då tre hanar skulle buga sig i ett kör och hoa, hoa och hoa. I övrigt är det inte mycket liv på duvorna, det är trevliga fåglar som skrattar emellanåt och som hoar lite då och då annars. Den som har en lever får se!Ett ägg i korgen!

onsdag 13 januari 2010

En separatblogg om pudlarna

Ska det vara nödvändigt kanske ni tycker och ja, det tycker jag för jag vet att det blir en hel del nytt för mig med dem i år. Och för er som inte vill läsa om pudlar men om mitt liv och leverne i övrigt med fjädrar och ägg och diverse näbbar och kläckerier kan ju lugnt fortsätta här. Den nya bloggen har adressen www.torparhuldaspudlar.blogspot.com
Välkomna in

tisdag 12 januari 2010

Teliafelia och 3...

Jag blir galen snart! Har varit utan internetuppkoppling sedan 28de dec. Telias "dong" funkade inte så bra i det lilla huset vid ån. Så jag skickade tillbaka den. Och samtidigt beställde jag en ny från 3. När den aldrig dök upp så ringde jag. Då hade den hamnat på fel ort! I Eksjö istället för i Österbymo. Så dem skulle skicka den rätt.
Inget hände.
Så ringde jag igen. Åh hoppsan, den hade visst inte lämnat Eksjö. Och jag hade inte ens fått något sms om att den hamnat där med kollinummer eller något alls.
Så skulle de göra en ny beställning så det skulle gå lite fortare. Åh jag har väntat.....så ringde jag igen idag. Då skulle den nog komma fram imorgon, men jag skulle få betala för inte uthämtat paket för den första leveransen.
Jag säger bara SERVICE! Som ansvarig för hemsidor och föreningsmeddelanden och annat viktigt är det oerhört besvärligt att bo på landet utan internet så imorgon hoppas jag verkligen att det går att få kontakt med omvärlden igen. När jag nu lånat internet här och nu så såg jag i min mail att jag fått medddelande om att jag har paket att hämta i Eksjö. Och att det skulle gå tillbaka om två dagar om jag inte hämtade det. Så det var ju tur att jag gjorde en ny beställning. Det intressanta är ju att de enbart meddelat via mail som jag inte kommer åt eftersom DONGEN ÄR I PAKETET!!!!

Ska bli intressant att se om det här paketet hamnar i Eksjö också, för det är samma adress det gäller...kom det fel första gången så lär det säkert komma fel imorgon igen. Och då.......morrar jag ljudligt!

söndag 3 januari 2010

Ovälkommen gäst har funnit sig ett smörgåsbord

Jag som varit så lycklig över den forsande ån bakom huset. Jag borde fattat att den skulle göra att mina fjäderfän lever farligt.

På nyårsnatten var det ett rovdjur här och dödade en vaktel genom nätet. Men djuret måste i allafall ha varit för stort för att ta sig igenom nätet och det var vakteln också...

Idag sågs minken i ån...för en sekund innan den försvann.
Det märkliga är att den först tömt vakteln på blod på den högra sidan och sedan har alltså fågeln hamnat som bilden visar....

Första bilderna på lilla Stina


Stina i lånad tomtedräkt! Om två dagar är den för liten!

Här kommer så de första bilderna på lilla Stina, storpudelflickan som flyttade hit på nyårsafton. Hon skall få en egen blogg, men jag lånar uppkoppling nu, då Telias "dong" inte var tillfredställande...så att säga! Haha, ja så nu väntar jag på en från 3. Och då ni...då ska Stina och hennes nye storebror Sture få en egen pudelblogg!




Men till dess, håll till godo!

Stackars Greta undkom blott en hårtuss fattigare!