onsdag 30 december 2009

Greta har blivit av med stygnen

Idag var vi till veterinären igen. Lilla kaninen Greta blev sydd i ögat dagen före julafton. Blinkhinnan syddes då upp för att skydda ögat, då hon efter en infektion ådragit sig spasmer som gjorde att ögonlocket börjat rulla inåt, vilket skavde på hornhinnan så att hon fått ett sår på den.
Jag har på denna resa lärt mig att kaniner kan få ögonfransar på fel ställe, vilket aldrig läker av sig själv utan måste brännas hårsäckar, eller plockas resten av kaninens liv(nu var detta inte problemet för Greta, men jag trodde det ett tag.)
Jag har också lärt mig att kaniner kan drabbas av att ögonlocken rullar in sig. Det kan vara medfött och då är det också genetiskt. Detta var inte heller fallet för Greta.
Hon fick en ögoninfektion som trots veterinärbesök och behandling, gick för långt och blev kronisk och så besvärlig att ögonlocket började rulla in sig som ett led av det utdragna besväret hon hade. Men denna veterinär, ny för mig, tog sig an Greta på sitt föredömliga vis så verkar det nu ha gått riktigt bra!
Nu ser ögat ut som det ska, såret på hornhinnan har läkt, men linsen är fortfarande grumlig och hon har fortfarande var i ögat men det går åt rätt håll nu. Nya droppar fick hon då hon syddes, och det ska jag fortsätta med i tre dagar till. Sedan ska jag prova att bara spola ögat. För jag har också lärt att antibiotika kan reta. Antibiotika ska man inte använda för länge.
Greta är en mycket snäll Belgisk Jättekanin, som hela vägen har varit fantastiskt samarbetsvillig trots sina besvär. För vem gillar att ha skräp i ögat? Och att ha någon som spolar och sätter dit salva eller droppar tre ggr per dag? Ja, lilla Greta gör inget motstånd, hon samarbetar på bästa sätt och visar aldrig irritation eller ilska när man behandlar hennes öga. Aldrig. Inte ens då veterinären skulle ta bort hennes stygn, behövdes narkos eller lugnande. Greta satt helt still och väntade tills det var färdigt!
Ja, nu hoppas jag att Greta ska slippa varbildningen framöver och att ögat blir som vanligt igen, så hon kan få leva ett rikt kaninliv och bli mamma till en massa fina bebisar framöver. Tack alla ni för ert stöd och uppbackning om Greta. Det känns så skönt att ha följt sitt hjärta och låtit henne få en chans till livet. Ett stort tack till Sven Ödman på Djurdoktorn i Linköping www.djurdoktorn.se en mycket seriös klinik med fantastisk personal till låga priser!
Imorgon vänds ett nytt blad i vår bok....då kommer valpen!
Gott nytt år alla!/Anna-Karin

måndag 28 december 2009

Tre dagar kvar till valpen kommer hem!


Tre dagar kan bland annat vara korta, tråkiga, roliga, låååångsamma. Och låååångsamma är dem nu....en dag, två dagar, tre dagar innan jag får hålla den ljuvliga lilla pälsbollen i min famn och får se hur Sture reagerar då han får en lilla syster!

Jag har haft hand om många hundar. De flesta har jag räddat från en för tidig död då folk ledsnat på dem och bara en gång innan har jag haft en hund sen den var valp. Det var Snuff...hon och jag delade livet i tio år. Det är speciella band man knyter när man får vara med från början. Nu ska lilla Kristine snart komma hem och jag gläder mig så otroligt och tror inte att det är sant förrän jag får säga godnatt till det lilla livet här hemma i gullehuset!

Det finns några otingade syskon till Kristine kvar om det är så att ni blir sugna....


Greta min lilla kanin som var till veterinären dagen före julafton, hon är vid gott mod! Svårt att säga för mig om hon är något bättre i sitt öga än men hon verkar inte lida det minsta. Hon mumsar på och vill ha sina kelstunder tre ggr om dagen, annars lever hon rövare och springer världens race i sin bur så spånet yr åt alla håll! Hon är fantastisk på alla sätt lilla Greta. Vilken kämpe och vilken gosegris hon är. Håll några tassar nu för att hon blir bra i sitt lilla öga!

fredag 25 december 2009

Gretas öga är sytt...


Ja nu har kaninen Gretas öga sytts, i hopp om bättring. Veterinären har sytt upp blinkhinnan för att ögat ska få läka ihop under en vecka. Infektionen har till slut lett till spasmer i ögonlocket till följd av att hon knipit. Så den 30de ska stygnen bort och då får vi se hur det gått. De allra flesta har sagt till mig att man opererar inte en kanin, den klubbar man...men jag valde att ge Greta en chans för hon är den underbaraste av kaniner och det finns en mening med att hon föddes här hos mig! Och jag är glad att jag gjorde så här!

tisdag 22 december 2009

Sture gillar nya huset

Sture hade ett trappfönster där vi bodde förut. Där kunde han sitta och kika ut. Och bara där. Nu kan han gå runt överallt och titta ut på vägen, på tomten, på forsen bakom huset. Han har inte fått styltor eller växt onaturligt plötsligt. Nä, huset är ett gammalt härligt 1700-talshus med låga fönster. Det gillar Sture! Ibland står han upp och lägger sitt vackra huvud på fönsternischen och står så och kikar ut...


Så här ser den söta stugan ut i vinterskrud!








lördag 19 december 2009

Köttbullar och prinskorvar.....

Ja, så var det till ända då. Det trevliga "gästspelet " på mitt gamla jobb Bålsta Gästgivaregård! Nu har jag under tio arbetspass trillat köttbullar, vispat grädde, bakat chokladpajer, och till slut landat i varmköket som kock. Idag har vi under mina 13 timmar haft ca 240 gäster plus catering för 20 pers.
Mycket mat har passerat genom mina händer dessa dagar och det har varit roligt, trevligt och lärorikt. Jätteskoj också att träffa gamla arbetskamrater som hängt sig kvar genom åren.
Naturligtvis har det också varit jättertrevligt att få en chans att umgås med min kära barndomsvän och träffa hennes familj dessa dagar. Och hundarna....och katterna...och kaninerna. Det har dock varit svårt att koppla bort mina egna djur idag, då det hemma har varit ner till minus 20 grader idag. Stackars ankorna som är så rädda för "fodervärden" att de inte törs gå in i sitt hus! Imorgon är jag hemma igen och ska bädda in dem! Så nu bär det hemåt igen till skrivande för tidningen, uppackande av kartonger etc.

söndag 13 december 2009

Förena nytta med nöje



Här är jag, ganska nära spisen så jag är inte på rymmen!

Jag är nu i skrivande stund 35 mil hemifrån och jobbar "julbord" i köket hos min barndomsvän. På kvällarna har det blivit många, långa trevliga samtal, på dagarna mycket...mat och desserter och allt annat som ingår i jobbet.
Fantastisk roligt att vara tillbaka bland gamla arbetskamrater, och bland nya! Roligt att lära sig nya saker som alltid och sen.....har jag ju passat på att gullat med valparna. Jackies bebisar!

Jag och Kristine....
Lycklig i valplådan! Här är jag och Ulla
Ja visst är de fina? Ska bli så spännande att följa dem!
Tackar mina vänner hemma som ställer upp med djuren där, samt mamma o pappa som passar hunden och duvorna! Ses snart!








söndag 6 december 2009

Hundtvättmaskin!!! Nu funkar länken

Jag fick ändra i detta inlägg eftersom annonsen försvann direkt. Någon slog väl till och skaffade sig en hundtvättmaskin! För 90.000:-
Men ni kan ändå se det märkliga på www.washlab.se
Tror inte jag skulle testa högtryckssprutan på min Sture!

lördag 5 december 2009

Jobbar borta men nästan hemma

Då kaffegästerna tröt under hösten blev det kärvare tider och jag fick gå. Så jag kastade ut mina krokar och åkte hemåt igen. Därifrån jag kom liksom.
35 mil tillryggalade jag igår på väg till jobbet som varar i dagarna fem. Jag tillhör den envisa skara människor som vet att jobb finns för den som inte är kräsen, som inte är bekväm, att det finns jobb åt den som vill jobba.
Jag har aldrig varit rädd för att skita ner mig, för att slita hårt, eller för att rasa ihop trött och värkbruten då natten sänker sig över hustaken. Jobba ger pengar och får livet att snurra på och ger möjligheter att göra det man vill, eller att åtminstone klara det man måste. Så nu är jag här bland köttbullar och prinskorvar i rutiga kockbyxor och njuter av att "vara på banan" igen!

Det har inte blivit mycket ägg eller fjädrar heller på den här bloggen en tid, men det har varit fullt av annat. När december är tillända och jag är klar med gamla huset ska det bli mer sånt igen.
Och mer hundprat också. Pudelprat för att var mer exakt...och till er som gillar pudlar finns valpar kvar att tinga hos www.tazzanows.dinstudio.se
eller kika in hos Mia i Morgongåva.... pudelparadiset!
Skickar en hälsning till mina kära föräldrar som gör det möjligt för mig att lämna hela "farmen" för att jobba! Slit inte ihjäl er! Kram

onsdag 2 december 2009

Online i stugan Yippikayey!

Sådär ja, då har mobilt bredband visat sig fungera här i gullehuset. Segt förvisso men det funkar! Så det är jag tacksam för idag.

I skrivande stund är det minus 11,5 grader ute! Och då passade Sture(pudelgossen) på att rymma! Det är så mycket jakt i honom och trots att han är mörkrädd så drog han iväg över åkrarna så det prasslade i det hårdfrusna gräset. Skit också, tänkte jag och började ropa.

Sture var och förblev borta i den bistra decemberkvällen. Oron växte då det kom en långtradare på vägen. Bilar hade han aldrig haft respekt för den gamla trotjänaren. Men inga inbromsningar, inga yl...långtradaren susade förbi. Så var det tyst och stilla igen.

-Stuuuuuureeeee....min röst skar genom frosten. Ingen hund...

Det bet i näsan av kölden och i fingrarna gjorde det riktigt ont. Vantarna var inte tillräckliga att jaga hund med kände jag. Så jag gick in för att ta på mig bättre doningar.

Sture borde inte jaga på sådär..han har ju blåsljud på hjärtat och ska vara en stillsam pensionist! Min mamma som är på besök hängde med ut och hon ropade hon också.

Till slut hörde jag ett knaster på åkern. Ett galopperande knaster. Där! Där kom han, glad som en unge som just fått extra veckopeng. (Det var vi båda två kan jag säga).Vi grabbade honom snabbt i reflexselen som han tursamt nog hade på sig, och skickade in honom i värmen. Det rasade så mycket småsten om honom att man kunde undra hur mycket det rymdes i hans tassar!

Nåväl, slutet gott, allting gott och Sture var i trygghet igen, inne i vårt lilla mysiga hem.

Och hade jag inte fått igång den lilla plastdongen idag så hade ni inte vetat det nu. Att Sture rymde, men kom tillbaka!

Men nu är det dags att knyta sig, sov gott alla därute, även de som bevakar min blogg enbart för att rapportera till hyresvärdarna! Haha, vill bara säga att om jag inte ville att någon skulle läsa så hade jag valt en pappersdagbok med hänglås. Inte en blogg! Så rapportera vidare ni, vattnet är i allafall odrickbart i det gamla huset, och jag ändrar inget, raderar inget, JAG STÅR FÖR MINA ÅSIKTER! Många i den här kommunen kör med sliskigt r*vslickeri till höger och vänster. Men det är inget för mig. Nä, så skriv gärna ut vartenda skrivet ord ni bara om ni tror att ni vinner mark med det. Och ge fasen i att sätta på element som går på min strömräkning! Det kan du roa dig med efter sista december!

Och till er andra goda, sov gott! Vi skrivs därute!

måndag 30 november 2009

Empty rooms...

Det stora huset som jag flyttar ifrån gapar tomt och kallt mot mig då jag packar ur det sista. Ja, det blir nog att köra imorgon med, för fy vad det tar tid detta sista "skräp" som är så svårt att sortera upp bra i kartongerna.
Tv rummet är helt tomt, brasrummet står bara eldgaffeln och askhinken kvar i, köket skriver jag om en annan dag, badrummet är tomt, sovrummet är tomt, syrummet är tomt, klädkammaren och vinden är tomma. Så imorgon ska jag börja gno rent överallt. Skönt!
Sen återstår alla bodarna....suck..hur ska man hinna?För även om jag har en månad på mig så ska jag ju jobba på annan ort också...
I nya huset har det blivit så fint och mysigt(bilder kommer), men också rörigt igen då jag kört ett lass grejor tidigare idag. Nu sitter jag här i gamla huset, 11 grader varmt(kallt!!!!)med sista chansen att blogga med ADSLuppkoppling. Väntar på mobilt bredband via Telia. Får se hur det fungerar... Så jag återkommer när jag är online i stugan! Och till alla som hjälpt mig så här långt, ett stort tack kära vänner! Ni är värda er vikt i guld!

Utlottning, sista chansen!

Klicka på bilden, sista chansen att vinna ett turkiskt bad! Vill ha !vill ha! vill ha!!!Och min kropp skulle verkligen behöva det!

onsdag 25 november 2009

Under över alla under

Överjag
Överlag
Undergiven
Övergiven
Underlig
Underliv
Överallt
Uteliggare
Överliggare
Undantag
Undangled
Övertag
Underbar
förundrad över
undren vi behöver
du och jag...

tisdag 24 november 2009

Trött men glad..

Ja, denna flytt...ja nu närmar den sig. Nedräkningen har börjat till "la grande finale"! På lördag ska de stora möblerna-och-allt-annat-som-inte-får-plats-i-min-bil köras med lastbil! Idag blev det ett lass i "hönsexpressen"(min bil alltså) med tre kökstolar, en badrumshylla, en kartong med matberedare, brödrost, blender m.m, skrivbord med hurts. Ja, tror det var allt som fick rum. På plats fick jag chans att ställa en bokhylla i ordning på loftet där det blir kombinerat gästrum/ateljé. Då den stod där den skulle, kunde jag packa upp fyra kartonger med böcker. Och det känns så bra att få undan alla papplådor vartefter. Jag matade djuren och ställde in skrivbordet på plats så att resterande möbler får rum på lördag och sen blåste jag hem igen.
I söndags kördes köksbordet dit så nu får jag sitta vid skärbrädan och äta...

Nu har det ordnat sig med lite jobb framöver. Jag ska göra ett litet "gästspel" på julbord! Tio år sedan jag jobbade där sist och det ska bli jätteroligt! Så under åtta dagar ska jag bo och verka i Bålsta och jag tackar min vän för den möjligheten! Blir kul att få chans att prata lite också*viskar*(och att få titta på hundvalparna)....
Imorgon jobbar jag sista dagen på cafét och sedan är jag tillgänglig för äktenskap...nej, jag menar tillgänglig för arbete förstås! Arbete var det jag skulle ha och inget annat! Så vet ni något litet jobb som jag kan ta, som skurgumma, kaffekokare, smörgåsbredare, sängbäddare, hundkissare, eller i kassan nånstans i nån kulig affär så tveka inte, hör av dig! Jag kan göra i stort sett det mesta och har nog gjort det redan när jag tänker efter!
Och om det är någon som vill ha ett skrivbord från femtiotalet så kom o hämta bara! Vassego!

söndag 22 november 2009

En förborgad hemlighet avslöjas nu...

Många har undrat över vad kvinnor har i sina handväskor. Särskilt många män. Hörde helt nyligen om en som varit och lyssnat på farbror polisen. De hade sagt att de önskade att kvinnor hade en tegelsten i sin handväska nu för tiden. Och tegelsten...ja, det känns som det enda jag inte hade i min!
Jag rensade i en handväska häromdagen då jag skulle packa ner väskor i kartonger inför flytten. Helt sjukt var det, för allt detta låg däri...
*Kvitto från Granngården på foder och nät
*Ett tygprov
* 6 st pennor
* en guldtia
*hörselproppar
*kundvagnspolett
*alvedon
*salt från Mac Donalds
*en tampong
*en tom 50cl Lokaflaska
*6 stora gummisnoddar
*ett rör med Resorb vätskeersättning
*läppglans med glitter
*brunt socker från nåt fik
*ett cigarettmunstycke som skulle varit en present
*en köpnota
*ett visitkort från bilfirman
*ciggkabeladapter till mobil laddare
*mer alvedon
*5 lösa stimorol
*kontoutdrag från bankomaten
*högkostnadskort
*ännu mer alvedon
*stisal m fluor(tom ask, fullti väskan)
*ett spännband
*en lösnagel
*lapp med telefonnummer till äggköpare
*en frp polkagrisrandigt snöre
*ins.kvitto från banken
*2 nötcreme till råttfällan
*en pensel
*7 buntband
*4 vicks blå halstabletter
*17 st antiinflammatoriska värktabletter
*en frp pappersnäsdukar
*kvitto läkarbesök

ja, sen var det inte mer!

Och om jag hade allt detta "bra att ha" i min väska så kan ni ju snabbt förstå vad mycket "bra att ha" jag samlat i huset och i alla bodar!
Haha, det är inte klokt! Men nu är det skönt att vara i "kasta-fasen"!

torsdag 19 november 2009

Imorgon flyttas den stora kaninburen

Jag håller på att flytta som ni vet...
Jag har sedan 1986 flyttat 39 gånger. Eller var det 40? Jag minns inte exakt. Men det här är den värsta flytten någonsin.
Då jag flyttade till Norge år 2000, var det långt, men inte så mycket och inte så jobbigt. Kanhända det var på grund av att flyttarna duggade tätt på den tiden. Nu har jag i allafall lyckats fylla ett väääldigt stort hus plus alla sju uthusen, med djur, och spån, hö och halm etc. Foderkoppar, extraburar, transportburar, mediciner, kartonger....
Hur mycket som helst är det.
Jo det är det.
Så jag är slut. Så otroligt trött och energidränerad som man bara kan bli. Men jag ser ljuset i tunneln nu. Nja, inte en nära döden-upplevelse, utan mer att det tar slut snart, själva flytten.
Tänk att få landa där i det lilla huset, få höra forsen bakom huset, läppja på en kaffe och veta att nu är det färdigt, nu behöver jag aldrig mer åka tillbaka. Nu är det städat o klart och nycklarna är lämnade. Det längtar jag till nu.
Imorgon ska våra kära grannar hjälpa oss att med traktorn flytta den stora fyrfackskaninburen till nya huset, samt alla tillbehör.
Kaninerna åker förstås i små transportburar i min bil under tiden. När alla djuren är på plats så löser sig resten också. Oroar mig alltid för djurens väl och ve.
Sedan ska jag inte flytta igen förrän jag köpt mig ett hus som jag kan stanna läääääänge i!
Kram på er allihop

söndag 15 november 2009

utlottning

Klicka på bilden!
Missa inte denna underbara kandelaberutlottning!

måndag 9 november 2009

Det kunde inte bli bättre!

Efter regn kommer sol säger man ju och detta mörka tragiska har nu möjlighet att bli en ren solskenshistoria.

Alice har dykt upp! En skendräktig pudeltik har landat i valplådan och plötsligt är alla lyckliga och förnöjda! Valparna har fått en ny mamma, och Alice har fått valpar och Ulla...hon får snart chans att pusta ut lite! Läs mer på http://www.tazzanows.dinstudio.se/






lördag 7 november 2009

Det värsta som kunde hända har hänt- pudelmamman dog


Ja, det är så hemskt...älskade Jackie är död efter komplikationer från förlossningen. En valp råkade ligga under henne så nu är det sju kvar. Läs mer i dagboken på http://www.tazzanows.dinstudio.se/


Vänligen respektera att Ulla nu inte orkar eller hinner med en massa samtal. Men vill ni tinga en valp går det bra att maila så tar hon kontakt då hon ser att det ser ljust ut för bebbarna. Just nu går all hennes tid åt till att hålla dem vid liv och att de ska få i sig mat, och kunna kissa och bajsa.


Mina tankar går till Jackie, och hennes familj.

onsdag 4 november 2009

Greta till veterinären

Lilla belgiska jättekaninungen Greta fick sig en resa till storstan idag och veterinären. Inflammation i ett öga på grund av att ögonfransarna böjde sig inåt och lade sig under ögonlocket och irriterade. Nu ska jag behandla henne fyra ggr om dagen tills de blir bra.
Mailen trillar in nu på tingade av hennes syskon så nu gäller det att man är först till kvarn att bestämma sig för kön och färg.
Hon var så duktig idag det lilla livet! Lugn och snäll. Precis det som kännetecknar en jätte!

Åtta stycken blev det!






Ja, grattis duktiga Jackie, min duktiga favorit pudelflicka ûber alles!



Idag nedkom hon med åtta storpudelvalpar, utanför Enköping. En svart hane, tre svarta tikar och fyra vita tikar! Åh vad jag vill blåsa upp genom landskapen för att titta, men det finns inte en chans nu. Bjuder på bilder från förra kullen.



Är ni intresserade av en valp? Ring Ulla Wass 0171-82245

måndag 2 november 2009

Köpare förbryllar

Efter att ha lagt ut såväl möbler som kaniner och ankor på Blocket så kan jag inte sluta fascineras av ett återkommande faktum.
Folk som vill handla ringer inte. Nej, de mailar och lämnar numret. Vadan detta?
Alla mailar inte mitt i natten....åh nej det kan jag allt se.
"Finns den kvar?Ring mig 070XXXXXXXXXX"
Så lyder de allra flesta svaren.
Hur kommer det sig att säljaren skall bekosta såväl annons som samtal? Vill man ha nåt, så får man väl för fanken lyfta luren!
Jag ringer blixtsnabbt om jag hittat nåt, och det brukar sluta med att jag får mig en resa kort därpå!

EKG och pudelbebisar

Jag rubbades ur mina grundvalar då det förmodade, högst oväntade förstagångsastmaanfallet visade sig vara antingen panikångest eller hjärtinfarkt! Va!!! Jag är 39 år, kom igen nu! Sjukvårdsupplysningen talade om att symptomen var densamma för kvinnor för de två olika diagnoserna. EKG kunde bekräfta infarkt eller utesluta.

Så det var ingen kulig dag innan jag hamnade på sjukhussängen och kopplades upp till apparaten. Som tur var gick det illa kvickt, och glädjebeskedet kom snabbt! Inte infarkt.



Men vilken antiklimax, skulle jag då bli glad av att ha drabbats av ett svårt fall av panikångest? Ja, tydligen. Men så var ju orsaken något som låtit vänta på sig i 39 år.....så det lär ju dröja säkert lika länge till nästa gång. Så sorry ni som hoppades att jag skulle trilla av pinn, det var inte dags än! Och till er som vill att jag ska fortsätta andas ett tag till, sälja möbler, blogga och kläcka kycklingar: Iam still here!



....och så var det ju det där andra...pudelbebisar...suckar längtansfullt....

Min favoritvovve bland pudelflickor Jackie, ska ha bebbar den 5 november. Hon är så tjock så tjock... http://www.tazzanows.dinstudio.se/

Jag har ju en underbar herre i mitt hushåll, Ramses alias Sture. Han är långväga släkt med Jackie men kastrerad. jo, det fasansfulla i att knäppa nötterna på honom är gjort, men jag är oskyldig! Han var fem år och redan "nötknäppt" så att säga då han landade hos mig. Snart blir han tio år och jag är säker på, alldeles bombsäker, på att han vill ha en liten pudelkompis att fostra. Och jag tror det kan finnas en över till honom, för hon har hela magen full!

lördag 24 oktober 2009

Matt och glad



Efter att ha farit som en iller kors och tvärs mellan gamla huset och nya huset och fasanägare i Vetlanda och tillbaka, dragit krampor ur gamla hönsgården och byggt färdigt fasan/vaktelvoljären så kan jag matt ta ett kliv tillbaka och känna mig nöjd och glad. Nu är dem hemma!
Min guldfasanhöna flög ju till väders för någon vecka sedan och tuppen blev solo på sin kvist. Men jag fick tag i ett nytt par, dock ej enbart en höna(plånboken vred sig i kramper en stund)så nu lever tre guldfasaner ihop med elva vaktlar i nya voljären. I veckan hoppas jag få tag i sågbakar(svallar eller ytved beroende var i landet du är ifrån) som skall bli tak samt vägg. Blir nog snyggt när det är på plats. Jag är i allfall jättenöjd.
Så idag var det dags att riva inredningen i gamla hönshuset. SUCK OCH STÖN! Allt det slit vi gjorde förra sommaren och denna...Rivet på ett kick, och alla sexton kycklingar i halvstorlek fick skutta ner i nya ströet på golvet blande de stoooora hönsen och gissa om de blev glada! Ryggen värker ikväll men ett gott dagsverke blev det.
Igår var vi på Stefan & Christers show "Scen sommarbuskis". Jag rekomenderar den! Om den kommer till en scen nära dig, så se den! Jag fick skratta gott! En hel del under bältet var det, men det var roligt! Imorgon ska det bli Cabaret i Ömo. Sedan händer det nog inget förrän nästa höst! Men nya hönshuset skall inredas så på måndag är det dags att svinga hammaren och sågen igen! Men nu ska jag bara vila...Go kväll alla vänner och mamma!

söndag 18 oktober 2009

Dagbok-blogg


När jag växte upp skrev jag dagbok.

Det var så jättehemligt att man skulle ha lås på dagboken, med nyckeln hängande om halsen på en kedja, så ingen kunde ta den! (Läs brorsan). Men man kunde få upp låset lätt som en plätt med mammas hårnålar eller vad som helst.

Att läsa någon annans dagbok var en dödssynd. Jag gjorde det en gång och obehaget väcks till liv direkt när jag tänker på det. Min bästa vän hade skrivit om mig och det var det jag känt på mig så jag kunde inte stå emot...jag ångrar det än idag...(du minns du med eller hur?)

Men det blev bara en gång, även om det var en gång för mycket. Jag glömmer det aldrig.


En gång har jag läst i någons mobil. Och den som söker skall finna står det skrivet...Så vill man inte veta ska man ge f-n i sånt! Det är oförlåtligt, så är det bara.

Men så kommer man då till dagens moderna dagböcker. Bloggarna.

Dem kan läsas av vem som helst. Man kommer åt dem från alla hörn av världen där det finns en uppkoppling! Man till och med förväntas och ombeds lämna ett avtryck, en kommentar som visar att man faktiskt varit där och läst. Är inte det tänkvärt så säg...

Det är ett blottande på något sätt, en exhibitionistisk (knepigt att skriva)sida hos oss som gör detta, eller vad?

Kanske man inte tycker sig bli sedd av sina nära och därför försöker nå ut, få bekräftelse..

Kanske man har alla som man bryr sig om, många mil bort och vill delge dem sitt liv? Eller så är man bara road av själva bloggandet utan att tänka på varför. Vissa skriver massor av inlägg varje dag som är en ren fröjd att läsa , medan andra skriver bara då de har något att skriva om, något särskilt som hänt liksom. Det blir ett gift att såväl skriva som att läsa andras bloggar. Själv har jag inte kommit till det stadie att jag söker efter nya bloggar, utan jag läser dem som jag redan har hittat, blivit tipsad om, andra som följer min följer jag själv osv. Så det är inte så många och tur är väl det, för internet är en tidsslukare! Nu har jag inte tid mer idag, för här ska nätas fasanvoljär idag!



fredag 16 oktober 2009

Möblerna flyttar och fasanfru funnen! Samt soffgrupp till salu






Ja, det var ett roligt påfund att lägga ut möblerna här för det gick ju alldeles strålande. Det har hämtats och burits ut grejer här må jag säga, till och med saker jag inte hade tänkt sälja! Haha, ja så kan det gå, men jag är lättad och glad.



Idag fick welsumerhönorna äntligen ett nytt hem. Men ankorna är kvar...fem st pekingungar födda 9 september. PLEASE!!!!!!



Hur kan ni motstå dem? Jag ska bomba bloggen med bilder på dem, så ni ringer ner mig allihop! Med största MÅSTE-HA begäret ni någonsin känt!



Jo det ska jag. Minsann! Dem är i allafall flyttbara och behöver inte värmelampa mer, men ett nytt hem. Ditt hem! Ring 0704224427



Fasanfru var det ja...



Jodå, jag har hittat en fru till min fasantupp. Men...(jo det finns ett litet men...) det följer med en tupp...



*Skrockar*....



Jo, säljaren släpper dem bara parvis eftersom hon (för ovanlighetens skull) hade fler tuppar än hönor...Så på onsdag blir det en resa för att hämta Fru (och Herr) Guldfasan!






Idag har vi snickrat stommen till nya fasan och vaktelvoljären. Det regnade som sjutton, men det mesta blev gjort. Sätta dit nätet är ju ingen match ensam. Det fixar jag på söndag eller i veckan. Sedan ska det inredas och sådant är så kuligt tycker jag. Stubbar och stenar, mossa och grenar, och riskoja ska det va, det vill fasanerna ha!






Och du...skinnsoffa plus fåtölj finnes. Nypris över tiotusen, nu 6000! Ring blixtsnabbt. IKEAS Ektorp i brunt skinn, endast två år gammal och jätteskön! Kan diskuteras vid snabb affär.






0704224427

onsdag 14 oktober 2009

Ankhuset på plats


Det var i grevens tid, för de första flingorna föll här igår när jag och mina föräldrar slet som bäst med att flytta ankhuset. Det är tungt och rätt långt med sin fina veranda, så vi fick dra det på pallar, som vi flyttade framför den lilla stugan hela tiden, och till sist upp på det stoooora släpet jag fått lånat. (Tusen tack Sina)!


Welsumer/Australorp och maranens hus fick också plats på kärran så det baxade vi också på innan det var dags att bege sig till nya huset. Ankhuset står nu i sin hage, medan det andra huset inte riktigt är på rätt plats än, men åtminstone på rätt adress!


Idag ska vi fortsätta forsla dit stora saker och hoppas att det inte blir halt och besvärligt. Möbler och djur ska hämtas idag men mer finns kvar.


Friserade dvärgcochintuppar finns i en uppsjö färger och även en och annan hönssyster till dem. Ankungarna, 5 peking, blev aldrig hämtade så dem finns också kvar att köpa här. Tacksam om de får flytta snart. De är födda 9/9 2009. Det måste väl ändå vara ett gott tecken?


söndag 11 oktober 2009

Kaninmormor in memorian


Gulli Viola, min gulliga mormor som dog 2001. Hon skulle fyllt 92 idag om hon levat. Men hon somnade på soffan till Bingolotto. Det var där morfar hittade henne.

Min mormor var den sortens mormor som nöp en i kinden sådär alldeles för hårt att leendet liksom frös fast av smärta, fast hon gjorde det med kärlek och var lite full i sjutton sådär.

Min mormor hade de mjukaste händer som fanns och ofta satt jag länge och strök ovansidan av dem och kallade henne kaninmormor, för hennes hud var lika mjukt som en kanins.
Jag saknar henne och tycker det är trist att hon aldrig fick uppleva alla mina djur och det liv jag lever idag. Men om hon sitter däruppe idag och har kalas med kafferep bland Sankte Per och di andre, så kanske hon ser ändå.
Grattis mormor på 92 årsdagen, kramar Anna

Detta vedlass har värmt mången gång






Ja, så skulle vi ju flytta då..



Möbler till salu, djur till salu, kasta, skänka och sälja. Från 200kvadrat till 74, från sju uthus till ett...Ni kan tro att det finns att göra dessa dagar. Men så hade vi ju ved för säkert två vintrar framåt, beräknat på det stora huset..
Under helgen har vi nu (sambon allra mest) kastat på ved upp på en fin traktorvagn. En hög vagn, sådär hög att det känns i nacken och armar och benen som knäat..Den var jättestor och tog sin tid att fylla. Jag med min kassa rygg fick avbryta kvickt men sambon trälade vidare. Imorse var den fylld och goa grannen U körde den till nya huset. Där tippades lasset av och det var mycket ved. Väldigt mycket ved! Det är bara det att vi har lika mycket kvar hemma, så det blir minst en vända till!

lördag 10 oktober 2009

Fasan söker fru

Ungt fasanpar, där tuppen just börjat få sina färger.


I tisdags kom jag hem efter mörkrets inbrott efter att ha skjutsat hem en vän. Då fick jag bära in welsumerhönsen, Marina maran och australorparna. Under själva bärandet iförd pannlampa blev mina vackra guldfasaner så förskräckta att de for som flipperspelskulor i voljären. Och plötsligt i månskenet såg jag en stor mörk silhuett flyga till väders.


"Det där var inte en vaktel," tänkte jag då. Hoppades in i det sista att det var en kråka som suttit ovanför. På morgonen då jag kom ut och solen sakta gick upp, var det bara att inse, att den svarta silhuetten hade varit min gula guldfasans höna. Taknätet är ganska stormaskigt och som en extra säkerhetsåtgärd hade jag lagt kompostgaller ovanpå. Jag borde ha surrat fast dem, för då hon kraschade hit och dit så hade de flyttat på sig i ett hörn och ut kom hon genom ett hål som hon lycktas göra.
Nu är det lördagmorgon och hon är och förblir borta.


Tuppen är ledsen och lockar på henne men ingen fru kommer. Finns det någon här som har kontakter på guldfasaner inom rimligt avstånd så är jag tacksam för tips!

måndag 5 oktober 2009

Rivit hönsgård...

Jag och Sture
Dagen började inget vidare då jag halkade i hönsgården. Jag hade för länge sedan lagt ett vedträ som ett extra trappsteg för några små fjäderprydda varelser. Nu efter att barken var ett minne blott, så var det såphalt och svisch så landade jag på den mjuka bakdelen....men hann naturligtvis sträcka armen innan och det känns nu på kvällningen.

Rev av fyra timmar på jobbet och när jag kom hem så gick jag en promenad med Sture och sedan satte jag igång att riva den yttre hönsgården.

Suck...

Jag gjorde iordning den i somras...bytte till svetsat nät överallt. Ja nästan, för det blev inte riktigt klart. Det kom en budgivning emellan på ett hus...Sedan kom jag av mig alldeles.

Nu när jag bestämt mig för att flytta in i det gamla huset i Ånestad, så måste jag riva det jag byggt här i Grindsbo. Jag saknade en "pryl". Ett sådan spetsigt verktyg som jag nog skulle kallat grov syl...haha, those where the days, när jag som tonåring pluggade verktyg i Clas Ohlsson katalogen för att kunna vara handräckare åt pojkvännen. (Han hade bett mig hämta en träskruv och soooooooom jag letade efter en skruv i trä!!!) Sedan fick jag plugga på...Nåväl, först fick jag införskaffa en "pryl" och sedan kunde jag få ur alla kramporna(märlorna) ur stolparna. Nja, inte alla, vissa satt så hårt in i träet, att jag helt enkelt slet "dän" nätet därifrån!

Tuffast var att dra upp stolparna ur marken. Jeesus, vad svårt det var! Jag ruckade hit och dit och snurrade runt i hålet med dem och till slut så kom dem upp! Jag packade in allt utom det gamla nätet i bilen och åkte till nya huset med det.

Det blev några vändor med burar och grova reglar, kaninhus, gräs i säckar etc... Men det kändes skönt att ha gjort nytta. Det blir kallare nu för var dag och jag måste ta till vara på tiden.

Ponera annars att snön lägger sig....hmmm, hur bygga vaktelvoljär då?

Nä, så det är att sno sig på nu!

Har funderat på vad mer som ska ut på bloggen som till salu, och det blir snart bilder på följande:

* Skinnsoffa- Ikeas Ektorp i brunt skinn + en fåtölj i samma, 2 år gammla. Nypris 10.000, nu 6000.

*Minolta systemkamera med teleobjektiv. Endast använd till 2 st filmrullar. Idé 1000kr, nypris 3500kr

*Ankbadbalja i form av båt 100kr

*Kopparsaker

* 2 blå klappstolar i trä för utebruk

Mer blir det framöver...

Over and out/Anna-Karin


söndag 4 oktober 2009

Lampor, skridskor, skor, mattor...Ring 0704224427

Satsbord mahogny 3 st, 300kr




Två stolar med rutig sits 100kr el bud




Bordslampa 100kr el bud Tingad!


Bordslampa i oxiderad mässing 100kr el bud Tingad!


Skridskor (hockeyrör) stl 41 100kr

Skinnjacka i nubuckskinn, stl xl obetydl använd 500kr el bud
Takfläkt i silverfärg med belysning, 200kr el bud
Uppdaterat 16/10

















Jösses...

jaha, nu är det fritt fram för alla kvinnor att ta in hönsen i köket, ha dem i hela huset, i sängen till och med. Årets nyttopryl finns! Blöja för höns....jag tappar målföret...
kolla detta

http://images.google.se/imgres?imgurl=http://www.backyardchickens.com/forum/uploads/17124_100_0263.jpg&imgrefurl=http://www.backyardchickens.com/forum/viewtopic.php%3Fid%3D131065&usg=__jDvEJmOMBuHdnJR4I2j7UU1HELM=&h=480&w=640&sz=93&hl=sv&start=181&um=1&tbnid=I-e6slN8DkzFZM:&tbnh=103&tbnw=137&prev=/images%3Fq%3Ddifferent%2Bsaddles%26ndsp%3D20%26hl%3Dsv%26client%3Dfirefox-a%26rls%3Dorg.mozilla:sv-SE:official%26sa%3DN%26start%3D180%26um%3D1

lördag 3 oktober 2009

Mer möbler till salu


Litet pelarbord prisidé 400kr Akvarium komplett m pump, doppvärmare, malawiciklider, 600kr el bud






Ovalt antikt pelarbord 2200 el bud
Uppdaterat 16/10

fredag 2 oktober 2009

Ännu mer till salu


Bord med fyra stolar prisidé 500kr

0704224427

Kommande till salu objekt

Vartefter jag kan ta bilder och lägga in här så kommer det läggas in följande

*Våningssäng
*Akvarium med malawiciklider, mal, pump, doppvärmare etc 600kr för allt


*Runt vitt köksbord med fyra blå stolar 500kr

*Skrivbord teak 50-tal 200kr
* Antikt pelarbord 2200kr


Ni som har möjlighet att komma hit och kika på plats är välkomna, först till kvarn. Priserna är idéer. Paketpris kan ordnas. 0704224427

Mera till salu



Gammalt ekskåp med fem stora lådor, innanför de två dörrarna ryms 5 små lådor samt ett hyllplan.


Prisidé 2100kr eller kom med bud


0704224427
Anna-Karin

Flyttdags

Hit ska flytten gå....

Jag tror det blir jättebra. Bakom detta gamla gulliga, charmiga hus, rinner ån...så ljudet av forsande vatten kommer ständigt vara bakgrundsmusik för mig där! Härligt, jag behöver vatten!

Hönsen blir gallrade men dem som hänger med kommer få bo i eget hus med utegårdar som tidigare varit för hundar. På grund av flytten kommer jag sälja av en hel massa möbler och prylar både för djur samt för människor! Grindsbo där jag bor nu är ju på 200 kvadrat med massor av bodar och uthus och jag behöver väl inte säga att jag fyllt dem?

Jag kommer lägga ut det här samt på min hemsida http://www.annakarin.dinstudio.se/



onsdag 23 september 2009

Tjoff.....Ommöblerat...igen

Ja, när man har fler raser än en, en djurart fler än två, och ungar som piper i varje vrå, ja då krävs det planering för att allt ska fungera nu när kylan drar in genom hönshusväggarna.

Pratade med mammas väninna igår, hon har ju haft en tupp och två hönor i sommar. Hyreshöns! Jo, i det lilla hus som hon har till sina blommor vintertid, fick de bo. Och dem har haft det bra, det kan jag lova! Majs varje dag..sockerkaka....mums och en hel massa annat gott, har de fått de små tvåbeningarna.

Kycklingar hann det bli också för några veckor sedan, men nu så ringde hon. Blommorna måste in nu, och därmed hönsen hem. S*it också, tänkte jag. Som hoppats att värdinnan inte skulle kunna slita sig från dem i vinter. Men det kunde hon alltså. Hrmmpff... Så vi ska mötas på fredag. För att den nyblivna mamman ska kunna få fostra sina små i fred krävdes att jag delade av i "parningsboxen" där mina jättar idkat älskog i veckorna tre. Ramone, jättehanen hade fått gå kvar någon vecka till. Så först fick jag ta fram knippet med buntband och kompostgallren igen, och göra en ordentlig bur. Tjoff så fick Ramone flytta ut igen, och kunna äta gräs igen! Sedan mockade jag ur boxen. I med en ny säck spån, fram med träskivorna som skulle bli natthus åt hönsen, och tjoff igen så var det två boxar. Sedan gick jag och hämtade den pärlgrå hönan och hennes sex kycklingar som suttit i en stor kaninbur. Tjoff in med hela den familjen på ena sidan. På fredag skall alltså den andra familjen flytta in på andra sidan träskivorna.


Efter det fick jag göra rent kaninburen, för den skulle nu ankungarna ha. Ankungarna har blivit 2½ vecka och är mer lika smågrisar än nåt annat, för usch vad de grisar ner! Nåväl, sagt och gjort, tjoff igen och så satt dem i buren, nu på golvet hos silkeshönsen, med värmelampa. För på hyllan där deras bur hade stått skulle jag göra iordning för det andra kycklinggänget som jag kläckt i maskin. Dem sitter i en kaninbur de också men ska alltså få tillgång till hela hyllan. Men det kan jag inte göra klart förrän i morgon eftermiddag. För i morgon skall jag ta med mig några "djuriska individer" till en dagcentral för psykiskt sjuka vuxna" och visa dem lite djur. Tanken är att vi ska kunna bidra med hönor till ett litet projekt där så småningom. Kanske till våren. Bygga en liten stuga att ha höns i och sedan måla den och låta dem flytta in! Vi får se hur det går i den kommunala grottekvarnen, men sådan är tanken!

När jag är klar där, skall jag använda de kompostgaller som i morgon utgör tillfälliga hagar, till att stänga in indviderna på hyllan. Göra väggar av dem helt enkelt. Kompostgallren alltså!

Med pannlampan tänd utfodrade jag djuren och önskade dem godnatt. Klockan var över åtta på kvällen, och jag hade faktiskt hunnit med allt det jag hade tänkt för en gångs skull! Får se hur många dagar det tar innan djuren ser till att jag måste möblera om igen!

måndag 7 september 2009

Vem vet när jag hinner blogga nästa gång..



...sa hon som skrev halva natten...




Nä, jag ska strax gå i säng men ville ge er trogna några bilder till, på en ny liten höna. Hennes pappa heter Gulliver och är en gul tvärrandig dvärgcochintupp, och mamma heter Marina maran, och är svart koppar maran. En koppar cochin kanske?


Visst är hon snygg?

Betty Davies döpte jag henne till...

för hon har så stora ögon, men nu går hon mest under namnet KrullFia. Vad det är? Ja inte är det någon minikalkon, utan en dubbelfrisserad dvärg cochin höna med lockar! Se krullorna på halsen! Hon skyr heta solstrålar dock då hennes blottade skinn inte mår väl av det, men hon är smart lilla KrullFia! Och när det regnar blir fjädrarna raka som spikar på henne! Och vet ni vad....? Hennes första kycklingar har kläckts!

ankbilder


I värmelampans sken!

visst är det stark "måste-ha-varning" på de här? 2 dagar gamla sötnäbbar!

Det var en gång en liten pojke...

...som fick en kanin. En prickig liten fin kanin som han kom att tycka så mycket om. Pojken var bara åtta år och glömde en kväll att stänga in kaninen för natten, så den skulle vara i skydd för rovdjuren. Då han kom på det var det emellertid för sent. Kaninen levde inte längre, och en av familjens hundar hade hittat det som var kvar av den, och släpade hem den lilla sargade djurkroppen.
Pojken var så ledsen, så ledsen.
Mammans väninna hade kaniner som skulle få ungar snart. Väninnan lovade pojken att han skulle få en kanin, och han skulle få välja precis vilken han ville ha, och pojken blev glad igen.
Men då bestämde pappan att det inte skulle vara några kaniner! Det gick fram och tillbaka, kanin eller inte kanin och under tiden längtade pojken efter att få en ny kanin, för det hade väninnan till mamma lovat honom!
Bakom ryggen på pappan bestämdes sig då mamman för att det skulle bli kaniner och en kaningosse köptes in, och sedan skulle pojken få en av väninnan. Pappan skulle få säga vad han ville sa mamman!
Under alla dessa turer hade ungen han skulle haft blivit såld, och sedan hade det fötts nya. En svart kanin väntade nu på sin nya husse. Då dog den lille kaningossen som först flyttat dit. Pojken blev så ledsen att han inte skulle ha mer kaniner!
Väninnan ville hålla sitt löfte, men fick nu sälja hans kanin åt annat håll igen, och var mycket ledsen för pojkens skull. Hon hade så gärna velat glädja honom med en stor fin kanin som var bara hans! För han var en väldigt duktig kaninskötare minsann, och det ville hon uppmuntra. Men hon fick ju respektera familjens vilja. Inga fler kaniner.
Tiden gick och hennes tankar på pojken kom och gick. Så fick hon se, att han åter var glad! Han hade fått kaniner! Men inte av henne dock...Nu hoppas hon att han får långvarig glädje med sina kaniner och om han någon gång skulle vilja ha den kanin han blivit lovad, så vet han var den finns...Lycka till

söndag 6 september 2009

Jippie!!! Ankungar!

...tre dygn med små hål i skalen bara. Tre dygn! Kan ni fatta att jag hållit mig! Inte pillat för att hjälpa. Igår tittade den första ut äntligen! Sen en till, och en till...kejsarungar! 7 stycken är dem nu men ännu jobbar några sötnäbbar med sina skal.
Wow så fina de är, men "mössan" syns inte än. Den kommer nog vartefter...jag har aldrig kläckt såna förut så detta är roligt må ni tro! Och till Sina´s stora glädje, den första löpankan är också ute!!!
Jag lovar bilder...snart...
...sorgen över det förlorade huset hamnade så i skuggan av glädjen över nya bebisar!!!....

fredag 4 september 2009

Köpa hus- en rysare

Drömhuset stod där i kanten av samhället, med alla möjligheter att ha kvar djuren. Garaget skulle bli kaninhus, gäststugan skulle bli hönshus och i skogskanten där ungbjörkarna susade, skulle vaktlarna få en voljär ihop med guldfasanerna....Och ankorna skulle få bada i ån som låg på tomten!
Fukten i källarn var inga problem. Det skulle grävas till våren, och luftas av. I köket hade jag redan under de sömnlösa nätterna, spikat upp pärlspont, målat vitt, lagt in nytt golv. Tapetserat i sovrummen på övervåningen, flyttat mina växter till det lilla potatislandet tills jag visste hur trädgården skulle vara.
12 dygn tog det innan det kom ett motbud. 12 dygn. Jag vet inte hur många gånger jag hann vara där, gå i trädgården, andas och drömma och planera. Det var bara fråga om när nu. Så kom det upp nya spekulanter. Från Tyskland. Jag fick ont i magen direkt. Dem har säkert bättre ekonomiska möjligheter än jag, tänkte jag. På måndagen kom budet. De hade lovat maila på måndag morgon men vi var tvungna att vänta till tisdag. Vet du hur långt ett dygn kan bli? Hur sega minuter kan vara när man väntar och längtar? När man är så säker på att huset skulle bli mitt att det var mest irriterande att de andra kom in på slutet och störde liksom. Men de hade andra möjligheter än mig. Och till slut fick jag se budgivningen och huset förlorat....
Tomheten som infann sig var så total.
Nedstämd, tung, ingen lust med nåt. Vilken enorm förlust. Enorm.
Det var andra huset jag förlorade. I fjol var jag också ensam om att lägga bud på ett litet hus. I sista stund dök det upp en holländsk familj som bjöd över. Men någonstans måste det där lilla huset med eldstäder finnas, med plats för mina djur...någonstans, någon gång. Sicken tur att det är gratis att drömma i allafall!

Benen växte och växte....


Tidigt i våras fick jag tre ägg av en vän. Aracuana, vackra turkosa ägg! Ur skalen kröp till slut tre fina kycklingar. En dog inom en vecka, den största hackades ihjäl av de vuxna hönsen, men den tredje, som jag döpte till Arja, blev stor. Inte stor och fin kanske, men högst märklig, och högst hög...

Folk som såg henne började skratta, och utbrast " vad är det dääär?" och pekade på Arja. Arja var rumphuggen och hade blå ben, blå långa ben som bara växte och växte. Hon såg sned och vind ut hela hon och såg ut som om hon hade en puckel på ryggen. Som Quasimodo. Så Arja fick heta Quasimodo. Hon blev så oproportionerligt hög att hon till slut svajade när hon gick, som om hon gick på styltor. Men hela tiden matfrisk och pigg. Igår fick jag hjälpa henne upp då hon trillat i spånet. Då var benen så långa att hon helt enkelt inte fungerade normalt. Så hon är nu förpassad till hönshimlen, min märkliga, kära höna, som jag hoppades in i det sista skulle börja värpa sina turkosa ägg....

tisdag 1 september 2009

Kul med kassabok!


Hur många gånger i min uppväxt sa inte mamma att jag skulle föra kassabok? När jag flyttade hemifrån som sextonåring var det nyttigt att lära sig kredit och debit sa mina föräldrar. Jag köpte kassaböcker. Små behändiga och stora företagsböcker, och inte hjälpte det. Pengarna räckte aldrig. Så månaderna var helt enkelt för långa!
Nåväl, 30 år senare typ....trillade poletten ner.
(Jag är bara 39 så tro inget annat!!)
Nåväl, i slutet på förra året började jag föra kassabok för mina djur. Någonstans kunde det kanske vara bra att ha koll. Lite koll i allafall, tänkte jag. Denna gång köpte jag inte ens en kassabok för dyra pengar, (hade väl köpt hönsmat för pengarna), utan jag tog en körjournal, gratis från macken och skrev om kolumnerna. Jag övade och testkörde så att säga lite i den under slutändan på 2008.
Från första januari detta år har jag dock skrivit in allt! Och nu, åtta månader senare är det fantastiska siffror i min bok.
Jag har köpt foder för 5549kr! Hönsfoder alltså.
Sen tillkommer havre, vete, kornkross, kaninpellets....
spån, djur, avelsägg, allehanda från Högberga typ äggkartonger för vaktelägg.......
Summa per den 13/8 var ut 13949:-
Och något bättre in 14862:-
Ser ni, det blir en nätt liten vinst där! Lönsam hobby? Njae, det vore väl att ta i, men inte alla som har en hobby får några pengar tillbaka alls. Men det har blivit en del kycklingar i år, ankällingar, och avelsägg. Fantastiskt att kunna sälja ett ägg för tio kronor styck! Det är inte illa, faktiskt. Det är vad avelsägg kostar. Men då ska jag vända dem morgon o kväll och pyssla om dem efter bästa förmåga. Ta dem till posten, väga och skicka dem, kontakta köparen, se att pengarna kommer in....
Men det går faktiskt att få tillbaka lite till foderkostnaderna om man har renrasiga höns eller ankor. Eller vaktlar med för den delen. För efter att ha pysslat om en sådär cirka 350 ägg så har det trillat in 3415kr i år. Några hundralappar har det även blivit på matägg men inte alls i samma kaliber. Men hobbyn går på ett ut kan man säga i kostnader och intäkter alltså. Tiden har jag inte räknat. Men att ligga niohundra plus efter att ha lagt fyra-fem timmar om dagen på djuren plus vissa heldagar och helhelger, så kan man inte säga att det är något levebröd precis.
Fodret är största boven som jag ser det. Och nu köper jag ändå foder till halva priset mot i fjol! Och det är helt crazy, fodermängden. 1,5 ton har jag gjort av med i år! TON!!!!!

Det är ju tur att man inte leker Stålmannen, utan man tar det försiktigt och pytsar över i små hinkar och går trettio gånger i stället för att suga tag i säckarna och slita sönder ryggen. För den har fått sin dos genom åren redan, så nu gäller det att använda huvet i stället. Insidan liksom!
Men 1,5 ton är fantastiskt må jag säga. Och väldigt lätt är det att se att vaktlarna och kaninerna står för lönsamheten. Ankorna ska vi inte ta upp i den kolumnen alls, och hönsen är ju väldigt vackra, underhållande, trevliga, äggbringande...nja, de kräver mest foder, särskilt Welsumer, Maran och Australorperna! Jag slår så ett slag för dvärghöns!
1,5 ton, ja det må jag säga....(mumlar som ett mantra hela vägen till sängen).....

Utlottning!

Kolla här! http://gammelbalsta.blogspot.com/2009/09/utlottning.html

En kär gammal vän har gjort fina saker som kan bli dina! Kika in....
/Anna-Karin

torsdag 27 augusti 2009

Upp.....ner

Imorgon fredag ska det ske...ballongresan vi väntat på sen april! Hoppas nu det inte blir för kraftiga vindar bara så det blir inställt...igen. Vi flyger med Uppner i Stockholm. Kolla deras sida och tänk på oss kl 16.00! www.uppner.se Återkommer med bilder och kommentarer!
Tjoho/ Anna-Karin

söndag 23 augusti 2009

På nya uppdrag i tidningens tjänst















Idag har jag kört som en tok på grusvägarna. Hundstackarn hade nästan benen i kors när jag kom hem efter att ha varit på två uppdrag för lokaltidningen. Jag kan ju lika gärna dela med mig här av det som insupits i skogarna idag. Först var det lite kyrklig bevakning.....

De gamla kyrkstallarna som troligtvis byggts i samband med att den nya kyrkan i Svinhult byggdes, omkring 1870, återinvigdes dagen till ära. Stiftsantikvarie Gunnar Nordanskog var på plats och talade varmt om Svinhultsbornas betydelse för svenska kyrkan. De hade erhållit en stor summa pengar för ändamålet och nu stod den där, den långa längan i faluröd skrud, redo att ta emot hästarna som kört församlingsborna till kyrkan....






Nu blir det nog ingen större trängsel i spiltorna då hästar inte är en vanlig syn "these days" kring kyrkorna, men om det skulle dyka upp en trött kuse där, så får han garanterat tak över huvudet. Kyrkan bjöd på ostkaka från Brostorp och kaffekön ringlade sig lång.








Och sedan for jag vidare ut till Ön i Ydrefors för det hade kommit ett brev..... När jag tagit mig över den lilla bron och parkerat bilen på gårdsplanen kommer en brett leende kvinna mig till mötes. Hon heter Sriyani och kommer från Sri Lanka och det var hon som skrev brevet som gjorde att jag bara måste ta mig hit. Redaktören visste att detta var min typ av uppdrag, så hennes brev hade jag nu i handväskan och det hade berört.
Sriyani ville till Sverige och hennes lillasyster var redan på plats. Hon hade gift sig med en äldre svensk man och hela familjen hade sagt nej. Det lilla landet Sweden låg ju så långt bort! Så pappa Simon hade vänt sig till en astrolog som skall ha sagt att hela familjen skulle bli lycklig om flickan flyttade till Sverige. Så blev det. Sriyani pluggade svenska redan 1987 men kom hit först 1993.


Idag är hon så duktig på språket att hon översatt en barnbok från svenska till srilankesiska.
Pappa Simon blev dock kvar, och är 97 år idag och still going strong enligt Sriyani. Han är örtmedicinskt kunnig och kallas för cocosläkaren, då han kan bota diverse åkommor med olika beståndsdelar från cocosträdet och dess nötter.


Sriyani fick 2007 besked om cancer och fick genomgå cellgiftsbehandling. Under behandlingstiden bröt hennes pappa lårbenshalsen och hon kände att hon var tvungen att vara på plats vid hans sida. Så hon avbröt behandlingen och reste till fadern och fäderneslandet. Om hon skulle dö i Sverige eller på Sri Lanka spelade ingen roll, men hon behövdes vid sin faders sida. På plats kunde hon bara mata honom och se till att den sköterska de anställt, gjorde det hon skulle för fadern.

Väl hemma igen började hon jobba som undersköterska igen och på grund av för stor arbetsbelastning ådrog hon sig magbråck vid tunga lyft på arbetet. Hon blev friskförklarad från cancern men fick opereras för bråcket istället. Hon väntar fortfarande på nästa operation. Under tiden kan hon inte göra så mycket utan är beroende av barnens goda hjälp och starka kroppar. Tack vare dem har hon nu potatis som växer i landet, persilja, chili, lök etc. Trädgården är hennes terapi och stora glädje. Glad är hon Sriyani, så glad att man blir glad att få vara nära henne! Hennes godhet känns i varje fiber och jag laddades verkligen av positiva energier av henne. För en underbar människa!

I sitt gamla hemland hade hon jobbat på posten. På kvällarna var det så lugnt att det fanns gott om tid att brodera och hon blev en duktig sömmerska. Hennes syster skickades på utbildning som skräddare och lärde sig tillskärning etc, och Sriyani som var törstig på utbildning lånade med sig systerns skolböcker till postkontoret, där hon läste sig till sömnadskonsten.
*****
Skanska var i Srilanka för att bygga en bro. En av fruarna till Skanskas entreprenörer beställde två klänningar av Sriyani med massor av broderier på. Sriyani visste inte vad sådant kostade i Sverige och damen lurade henne, genom att bara betala 500rupier för klänningarna.

Men Sriyani är inte bitter, tvärsom. Hon är kvinnan som hjälper andra med glädje, och som saknar sitt arbete på vårdhemmet. Hon saknar sina arbetskompisar och de gamla. Särskilt den gamla damen som alltid slår ut med armarna och ropar "nu kommer negerbarnet"! Sriyani skrattar och hon vill sprida glädje och ljus och hopp till andra som är sjuka och har det svårt. Man ska inte fastna och ge upp menar hon, utan fortsätta och vara tacksam i stället till vad man har. Tacksam är hon över jordgubbsplantorna i landet, över krukorna i växthuset, över sin make, över barnen och hon har nära till skrattet och hennes ögon glittrar när hon berättar. Hon är tacksam för livet. Mer än en gång har döden flåsat henne i nacken. Tsunamin sopade rent det hotell hon och maken just lämnat några dagar före den fruktansvärda katastrofen. Pappa Simon bodde fem kilometer från stranden så han klarade sig också, men många släktingar och vänner är för alltid försvunna. Hon känner stor tacksamhet för vad hon har.
*****
Sriyani hoppas nu att då kriget tagit slut i SriLanka, att turismen skall blomstra där. Hon vill att folk reser dit nu och upptäcker den blomsterprakt som där finns och all god chili! Srilankeserna äter 1 kilo chili i månaden berättar hon och jag känner hur svetten bryter fram vid blotta tanken. 1 kilo kommer jag nog inte äta under hela mitt liv! Men jag äter gärna fler av hennes goda piroger. Inhemska med tonfisk, säger hon glatt. Mums, säger jag!

Sriyani odlar blommor som hon gärna sätter på makens förra hustrus grav. Hon talar med värme om sin företräderska och Sriyani är kärlek och glädjen personifierad och jag är så sprudlande glad själv, för att ha mött henne och fått ta del av hennes livs historia. Artiklarna måste skrivas och då jag är tvungen att bryta upp önskar jag henne och hennes man välkomna till nästa groddträff som är hemma hos mig på söndag den 30aug kl 12.00 Kom du med, så får du träffa denna fantastiska kvinna och låta dig laddas av hennes positiva energier!



















Undret vid barnastenen

...är en sällsam historia som utspelades precis här där jag bor för ca 100 år sedan. Den är sann och handlar om två flickor som gick sig vilse på vintern i snöstorm efter att ha varit i det huset jag nu bor, för att få lite kläder till skänks.
Flickorna överlevde tre veckor utan mat i kylan och det är en historia värd att läsas. Och om ni är i närheten, besök Barnastenen som ligger endast ett fåtal kilometer från mig i Ydre, Österbymo i riktning Svinhult.
http://www.ydre.se/kulturochfritid/sagorochsagneriydre/undretvidbarnastenen.4.b37cf2d1210ab226ee8000119260.html
Läs och förundras...

lördag 15 augusti 2009

Spegel, spegel på väggen där, hur ska jag komma ihåg det här?


Nu har jag pysslat lite. Fort gick det och roligt som sjuttsingen var det. Mina föräldrar köpte sig en stor spegel på sjuttiotalet till mitt barndomshem. Oj oj så åren går...Hon fick ett ryck för några år sedan, lilla mor och skulle måla ramen i vitt för att dölja fulfurun(som Thomas och Simon säger). Men efter grundmålningen hände inget mer. För tre år sedan var den med i flyttlasset till Östergötland när jag satte kompassen åt det hållet och sedan har den blivit ståendes. Tills igår...

Då tog jag ur spegelglaset, vände på bakstycket och målade på den glatta sidan med skoltavelfärg! Det torkade blixtnsabbt och efter några timmar strök jag den igen. Sedan kunde jag lätt spika fast skivan och hänga upp den och vips så har jag en komihågtavla modell jättestor!