...nja, vi gjorde den inte. Någon annan hade gjort den förut, för länge sen. Men det var vår tur att lägga ut den, få den på plats. Men först måste stockarna bort som den kalla vintern knäckt, klyvt mitt itu och brutalt söndrat med snötyngder vi inte sett här på många år.
Stockarna hade kilat fast under syllarna och tillsammans med en massa grenar och ett föruttnat rådjursben, hade de bildat en fördämning. Vi drog och vi slet. Sågade och drog, Lilla J och jag i brist på starka karlar.
En vacker dag kommer det förbi några styrkemän kanske som vi kan muta med kaffe om de bara hjälper till att dra undan stockarna från slänten. Ja, vi fick dem ur vattnet men vi kunde inte få dem till sågarbacken precis, för att omvandla dem till goa vedträn att stoppa i brasan. De var stora och tunga.
Sedan bar vi ut bryggsektionerna på syllarna och sköt dem på plats med våra kroppstyngder. En sektion verkar saknas, kanske har den spolats bort? Men vi var jätteglada för den brygga vi fått ihop!
Nu ska det skuras, möbleras och göras fint med lite krukor och ljus. Sedan kan vi sitta där och njuta av vattnet som passerar, måla, sola och njuta av att blodet pulserar i ådrorna, tillbringa rofyllda stunder där och fundera. Njuta. Vara. Bara en liten härlig plats på jorden, där på bryggan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar