När jag var ny här i huset i december markerade Sture(hunden) att det stod någon i vägen när han skulle in genom dörrhålet till vardagsrummet. En märklig syn då han stannade tvärt och tittade upp på någon som inte fanns..eller som i allafall inte syntes.
Så för någon vecka sedan satt jag som nu med laptopen på köksbordet och lilla Stina(minsta hunden) vid fötterna. Plötsligt började hon att morra. Sådär riktigt grovt och mörkt som om det var verklig fara. Hon tittade in i hallen, mot samma dörrhål som Sture stannat vid. Men jag såg ingenting. Till slut började hon skälla och studsa men där fanns fortfarande inget. Så jag tog bort kompostgallret och släppte in henne i hallen och hon hoppade och for rätt fram, tills hon kom till Sture som låg i vardagsrummet. Vid honom blev hon lugn. Men så vände hon sig mot dörrhålet igen och började morra igen! Jag försökte visa henne att där inte fanns något, men det hjälpte inte. Stina såg och kände.
Spännande tycker jag som alltid velat se spöken!
Men det enda "spöke" jag får se är väl det lilla marsvin som heter Bäbis som hamnade här för några veckor sedan. Jag blev då kontaktad av Livlinan som hjälper till att omplacera djur. Då fanns det två marsvinspojkar, Thorleif och Bäbis, samt kaninhanen Pelle som satt i en stor bur i Motala och behövde nytt hem. Jag for o hämtade dem och nu har jag ordnat nytt hem åt dem, som de ska flytta till om några veckor. Så skulle jag ta en bild på Bäbis...och något hände. Ser ut som en dubbelexponering. Men hur jag lyckade med det med en digitalkamera det vet inte jag! Men här är han, spöket Bäbis!
Här är Thorleif som nu blivit en husockupant! Han vill inte gärna gå ut nu efter att han fått ett fint litet hus i gran. Men han är vit sånär som på en fläck, stor som en femkrona som täcker höger öra. En trevlig filur som älskar att bada.
Och så Bäbis, inte fullt så spöklik som i förra inlägget, men mycket trevlig. Jag älskar ljudet av marsvin!
