Hur många gånger i min uppväxt sa inte mamma att jag skulle föra kassabok? När jag flyttade hemifrån som sextonåring var det nyttigt att lära sig kredit och debit sa mina föräldrar. Jag köpte kassaböcker. Små behändiga och stora företagsböcker, och inte hjälpte det. Pengarna räckte aldrig. Så månaderna var helt enkelt för långa!
Nåväl, 30 år senare typ....trillade poletten ner.
(Jag är bara 39 så tro inget annat!!)
Nåväl, i slutet på förra året började jag föra kassabok för mina djur. Någonstans kunde det kanske vara bra att ha koll. Lite koll i allafall, tänkte jag. Denna gång köpte jag inte ens en kassabok för dyra pengar, (hade väl köpt hönsmat för pengarna), utan jag tog en körjournal, gratis från macken och skrev om kolumnerna. Jag övade och testkörde så att säga lite i den under slutändan på 2008.
Från första januari detta år har jag dock skrivit in allt! Och nu, åtta månader senare är det fantastiska siffror i min bok.
Jag har köpt foder för 5549kr! Hönsfoder alltså.
Sen tillkommer havre, vete, kornkross, kaninpellets....
spån, djur, avelsägg, allehanda från Högberga typ äggkartonger för vaktelägg.......
Summa per den 13/8 var ut 13949:-
Och något bättre in 14862:-
Ser ni, det blir en nätt liten vinst där! Lönsam hobby? Njae, det vore väl att ta i, men inte alla som har en hobby får några pengar tillbaka alls. Men det har blivit en del kycklingar i år, ankällingar, och avelsägg. Fantastiskt att kunna sälja ett ägg för tio kronor styck! Det är inte illa, faktiskt. Det är vad avelsägg kostar. Men då ska jag vända dem morgon o kväll och pyssla om dem efter bästa förmåga. Ta dem till posten, väga och skicka dem, kontakta köparen, se att pengarna kommer in....
Men det går faktiskt att få tillbaka lite till foderkostnaderna om man har renrasiga höns eller ankor. Eller vaktlar med för den delen. För efter att ha pysslat om en sådär cirka 350 ägg så har det trillat in 3415kr i år. Några hundralappar har det även blivit på matägg men inte alls i samma kaliber. Men hobbyn går på ett ut kan man säga i kostnader och intäkter alltså. Tiden har jag inte räknat. Men att ligga niohundra plus efter att ha lagt fyra-fem timmar om dagen på djuren plus vissa heldagar och helhelger, så kan man inte säga att det är något levebröd precis.
Fodret är största boven som jag ser det. Och nu köper jag ändå foder till halva priset mot i fjol! Och det är helt crazy, fodermängden. 1,5 ton har jag gjort av med i år! TON!!!!!
Det är ju tur att man inte leker Stålmannen, utan man tar det försiktigt och pytsar över i små hinkar och går trettio gånger i stället för att suga tag i säckarna och slita sönder ryggen. För den har fått sin dos genom åren redan, så nu gäller det att använda huvet i stället. Insidan liksom!
Men 1,5 ton är fantastiskt må jag säga. Och väldigt lätt är det att se att vaktlarna och kaninerna står för lönsamheten. Ankorna ska vi inte ta upp i den kolumnen alls, och hönsen är ju väldigt vackra, underhållande, trevliga, äggbringande...nja, de kräver mest foder, särskilt Welsumer, Maran och Australorperna! Jag slår så ett slag för dvärghöns!
1,5 ton, ja det må jag säga....(mumlar som ett mantra hela vägen till sängen).....
När jag tagit mig över den lilla bron och parkerat bilen på gårdsplanen kommer en brett leende kvinna mig till mötes. Hon heter Sriyani och kommer från Sri Lanka och det var hon som skrev brevet som gjorde att jag bara måste ta mig hit. Redaktören visste att detta var min typ av uppdrag, så hennes brev hade jag nu i handväskan och det hade berört.
