Spöken och marsvin

När jag var ny här i huset i december markerade Sture(hunden) att det stod någon i vägen när han skulle in genom dörrhålet till vardagsrummet. En märklig syn då han stannade tvärt och tittade upp på någon som inte fanns..eller som i allafall inte syntes.

Så för någon vecka sedan satt jag som nu med laptopen på köksbordet och lilla Stina(minsta hunden) vid fötterna. Plötsligt började hon att morra. Sådär riktigt grovt och mörkt som om det var verklig fara. Hon tittade in i hallen, mot samma dörrhål som Sture stannat vid. Men jag såg ingenting. Till slut började hon skälla och studsa men där fanns fortfarande inget. Så jag tog bort kompostgallret och släppte in henne i hallen och hon hoppade och for rätt fram, tills hon kom till Sture som låg i vardagsrummet. Vid honom blev hon lugn. Men så vände hon sig mot dörrhålet igen och började morra igen! Jag försökte visa henne att där inte fanns något, men det hjälpte inte. Stina såg och kände.

Spännande tycker jag som alltid velat se spöken!

Men det enda "spöke" jag får se är väl det lilla marsvin som heter Bäbis som hamnade här för några veckor sedan. Jag blev då kontaktad av Livlinan som hjälper till att omplacera djur. Då fanns det två marsvinspojkar, Thorleif och Bäbis, samt kaninhanen Pelle som satt i en stor bur i Motala och behövde nytt hem. Jag for o hämtade dem och nu har jag ordnat nytt hem åt dem, som de ska flytta till om några veckor. Så skulle jag ta en bild på Bäbis...och något hände. Ser ut som en dubbelexponering. Men hur jag lyckade med det med en digitalkamera det vet inte jag! Men här är han, spöket Bäbis!

Dagarna går och snart är det vår

Upp halv sex, skjutsa J till skolbussen tjugo i sju, sedan hem. Tillbaka till samhället kl 09.00 för att jobba 4 timmar med att ringa och utföra marknadsundersökningar. Hem. Efter två timmar är jag tillbaka i samhället och hämtar J vid bussen. Hem. Tillbaka kvart i fem på "ringjobbet" och slutar kl nio på kvällen. Hem.

Därimellan gör jag rent en kaninbur, matar höns, rastar hundar, torkar kisspölar, tar några samtal, städar, lagar mat och tvättar. När det är dags för kaffet i soffhörnet så slutar det alltid med att lilla J säger att det kanske är bäst att jag går och lägger mig i sängen istället...haha, ja lite sömnig blir jag allt när klockan är halv nio. Men sedan vaknar jag till ett par timmar och utför diskning, datorjobb, sorterar papper etc. För om jag inte skulle "stretcha" ut kvällarna med de extra timmarna, så skulle jag inte hinna med. Ja det är ett heltidsjobb att vara jag! Två dagar i veckan jobbar jag med nyanlända flyktingar. Kul kul!

Och så vill jag ju så mycket...som att måla och göra fint i mamma och pappas hus så att det är lite fint nästa gång de kommer ner.

Och så vill jag sätta frön snart, och så målar jag om mina möbler från brunt till vitt... och möblerar om, och bär in ved, och jagar Stina, huliganvalpen som äääälskar att stjäla allt hon kommer åt! Påsförslutare, pennor, godispapper, näsdukar, strumpor med mera.

För att det ska fungera så tömmer jag skallen med att lägga ett pussel till morgonkaffet. Bästa ljuset då. Men det kan jag bara göra en liten stund, annars spricker tidsplanen. Och om jag orkar, så skördar jag på Farmville om nätterna. En så kallad månskensbonde på nåt sätt! Och så det roliga arbetet inför hönsbytardagen 8 maj förstås! Och så fyller jag 40 om några veckor och har fått för mig att jag vill ha en fest för mina vänner. Mitt livs första fest...

Hur ska hon orka? Undrade nån, men det här är ju inget nytt...så här har ju mitt liv alltid sett ut. Ett tag jobbade jag nätter på hundfoderfabriken och tog morgonstädningen på Konsumbutiken innan jag åkte hem och sov..då hade jag minigrisar och två inneboende och hade just bokat en hundvalp. Men jag insåg att det inte skulle fungera med valp då, tack o lov för den insikten!

Ja, och a-kassan skickar papper om att de vill ha ännu mer papper för att jag ska få ersättning från december -09. Nu vill de ha in papper från dec -08!!!! Så nu lägger jag ner det. Jag lär inte få några pengar ändå, eftersom jag ju faktiskt kutar hit och dit och jobbar mest hela tiden! Arbetslös? Njae, men inte sysslolös! Hinner inte åka och fika hos vänner i alla fall trots att det skulle ha varit trevligt! Men mina vänner vet att jag hör av mig när jag har "håltimme" och de flesta respekterar min situation jättebra! Tack för att ni är så fina!

Snart är det vår och då ska jag plocka ur carporten, bygga om voljären, bygga gräsbetesburar till kaninerna och plantera mina spännande Dahliaknölar som jag fått av min vän E. Men nu ska jag sova..fast först ska jag bara.....

Fina Flo har somnat in

För en högst oväntad syn, då jag öppnade dörren i eftermiddags och såg mina fina vita "Flosan" ligga död bredvid sin älskare från Boxholm. Kan det vara så att det är ohälsosamt med för mycket sex? Rent av dödligt?

Ja kanske...jag kan köpa den orsaken. Naturligtvis kan det ju vara vad som helst som gjorde att hon nu inte fick bli mamma om två veckor som jag hoppats på. Men vad det än var så hoppas jag att hon inte behövde ha ont. Min fina, fina Flo...

Inte förvånad. Alls.

Snö. Vacker vit snö.
Tung vit snö.
Förbannat katastrofmycket snö.
Överallt!
Ja, den isolerar, visst det är bra. Men den tynger ner tak, sporthallar rasar samman, takstolarna knäcks i svinstallarna 300 grisar klämdes under konstruktionen, kaniner på utställning dog i hundratal när bygget rasade ihop.

Snö. Vacker vit snö.

Och just där jag bor har de mätt upp Östergötlands mesta snödjup. 67cm. Precis här. Behöver jag säga att jag inte är förvånad. Nä. Jag är inte förvånad. Alls.

Sen jag kom hit för tre år sen har jag upplevt stormen Per med allt vad det innebar, sommartid blev det översvämning, vägen rasade. Och nu...snö. Vacker vit snö....Katastrofmycket snö.
Lagom finns tydligen inte kring mig. Nä det har aldrig funnits.
Jag är inte förvånad över det heller. Inte alls.

flyg min älskade, flyg

Jag funderar lite på hur tokigt det blir ibland på grund av ord eller på grund av orden som inte blev....eller det som inte blev på grund av ord....

Jag funderar på det där med kärlek, hur tokigt det kan bli på grund av ord eller på grund av orden som inte blev....eller den kärlek som inte blev på grund av ord

Jag funderar på det där med separation, hur tokigt det kan bli på grund av ord eller på grund av orden som inte blev eller den separation som inte blev på grund av ord eller den separation som blev till på grund av ord

Många gånger så tror jag att din jävla idiot betyder Jag älskar dig.....men jag tror inte att Jag älskar dig betyder din jävla idiot. Det är skillnaden, en jävla skillnad!

Jag behöver dig för att jag älskar dig, men jag älskar dig inte för att jag behöver dig. Det är skillnad!

Det är också skillnad på att verkligen älska någon och släppa den fri på grund av kärlek, istället för att skärma av och låsa in och istället väcka rädsla

Glöm aldrig att jag älskar dig oavsett....därför vill jag att du lyfter och flyger ut och finner den sanna lyckan, i friheten.....jag menar det av hela mitt hjärta

flyg min älskade, flyg

Det e mycket nu...

men det är roligt när det rör på sig...typ Fingal Olsson...då är man i allfall inte död! Nä, nog lever jag alltid men har inte hunnit med vare sig bloggar eller hemsidor.
Valpen Stina håller mig sysselsatt, har jobbat heltid som reporter sista veckan, plus inhopp på några andra knäck. Lite djur har jag allt kvar också och kaninerna är parade...
Och om jag mot för modan skulle få en kväll där jag tänkt lägga mig på fårskinnen i soffan...så nog f-n snöar det...vilket för mig osökt in på ett underbart mail jag fick...en dagbok som börjar med en nybliven husägare på landet, lycklig över den gnistrande första vita snön, som helt positivt menat skall få männsikan i trim när det gäller att skotta snö. Snön faller i mängder, vecka efter vecka, precis som den gjort här. Tills han till slut bränner ner huset och knaprar lyckopiller fastbunden i en sjukhussäng förmodligen på en väldigt låst avdelning! Jag mailar den gärna till er, jag har skrattat så tårarna sprutat, av igenkännande...
Ja nog har det kommit snö allt, och nog har jag fått skottat!

Jag har också stått ute vid soptunnorna helt slut efter att ha skottat mig ända dit, och gråtit där över hopplösheten då ryggen höll på att ta livet av mig. Men jag har också blivit själaglad över vänliga människor som kommit till min undsättning och till dem vill jag rikta ett stort tack.

Jag vill tacka mina underbara vänner A och E som passat mina djur när jag fick åka 35 mil bort för att jobba, vill också tacka J som hade tråkigt och hjälpte mig skotta, bära ved och elda skräp. Stort tack till min barndomsvän A för att du räddade mig med att erbjuda jobbet! Tack också "tv-bonden" som plogade hela infarten och som faktiskt gjorde att jag orkade stanna kvar i min dröm på landet. För det var oerhört hopplöst och uppgivet innan du kom, ska jag säga!
Jag vill också tacka J för att du är en sån fantastisk tjej och för allt du gör för hundarna och mig! Och tack A för hoppet du gav när du gjorde så jag fick ta del av din brors forskning i en svår stund. Tack också alla vänner som stöttat mig och djuren i vinter på olika sätt, jag Er stort tack skyldig.
Och stort tack till mina underbara föräldrar som jag hoppas flyttar ner snart till sitt nya lilla hus här i trakten! Jag älskar er! Och håller tummarna nu att allt går bra! Och tack kung Bore för all snö, men det räcker nu! Jag är nöjd. Fullständigt nöjd med den varan!

Genvägar är senvägar-poff!

....ja det har jag alltid sagt.

Idag så skulle jag göra mig en tallrik med havregrynsgröt, fick jag för mig. Jag hade inte ätit något sedan igår och var panikhungrig. Nåt som går fort, tänkte jag. Gröt blir bra och mättar duktigt. Om jag gör gröten i micron slipper jag diska en kastrull sen...var min tanke. Och det var nog så sant. Men det blev inte mindre att ta reda på om man säger så...Jag råkade ha lite för lång tid på micron...bara lite....