Blivande spöket är tillbaka!!!

Åh vilken lycka! Gick in i rummet där kläckaren står, av ren nyfikenhet för att se om det blivit några kycklingar idag. Där inne bor även de kinesiska dvärgvaktlarna. De tre som är kvar efter att en försvann. Och då jag öppnade dörren fladdrade det till på golvet och en grå liten vaktelhöna sprang omkring där.
Nedrans, har en till smitit ut! tänkte jag...Inventerade snabbt i buren att där var tre...Nämen! Då är hon ju tillbaka! Den lilla vakteln som försvann in i hålet vid garderoben i torsdags är nu tillbaka! Snabbt skyndade jag mig fram till hålet och tryckte upp en handduk där så hon inte skulle kunna försvinna ut samma väg igen. Sedan försökte jag mig på att fånga henne. Men det var lättare sagt än gjort. Ljudlöst lyfte hon och flög upp till taket som vilken småfågel som helst och satte sig längst upp på min bokhylla med färger o paletter etc. Jag inser att hon måste vara väldigt törstig om hon inte fått vatten sen i torsdags, så jag satte en skål på golvet med vatten o mat och så får jag väl ta henne när det är mörkt i kväll. Men åh så glad jag är att hon slapp bli ett illadoftande spöke i trossbotten!

Idag kläcks det kineser!

Åh så spännande det är att vara aktiv äggkläckare! Eller, äggkläcksinnehavare med ägg i som skall till att kläckas.
Jag fick ägg av kinesisk dvärgvaktel som jag lade in för dryga två veckor sen. Och dryga veckor har det varit! Äggen är små, väldigt små. Som hallon. Inga svulstiga genmanipulerade BelgianBluehallon utan vanliga svenska vildhallon. Väldigt små alltså för att vara ägg. Väldigt små. Så små att man inte kan förstå vad det är för något som ska kunna komma ut ur dem livslevande.
Humlor säger folk.
De är som små humlor. Låter ju inte klokt med så små kycklingar, men jag förstår ju att de faktiskt måste vara just så små. Humlesmå!
Jag hade givit upp om humlorna. Trodde att de kanske inte klarat transporten hit eller något. Tänkte nyss att om det inte blir små humlor idag så stänger jag av kläckaren imorgon. Så gick jag upp på övervåningen alldeles nyss och skulle kasta ett skeptiskt getöga i kläckaren. Denna dag inte ett liv, som sambon brukar säga.
Lade näsan tryckt mot plastglaset, stirrade och stirrade. Inte minsta lilla rörelse såg jag. Men..låg inte det där ägget lite åt andra hållet igår? Tittade så jag trodde jag såg i syne på alla ägg och då såg jag det. En pyttepytte liten skalbit stod ut från ett ägg och runt det var det ett litet litet hål! Någon liten humla var på väg ut!!! Den lever! Åh så spännande! Känner mig plötsligt varm i kroppen fast det bara är 14 grader i köket. Små humlor! Små humlor! Ja, kanske bara en. Men hoppas den får några syskon. Det blir ju så ensamt annars. Inget är som väntans tider...Långsamt, tålamodskrävande, frustrerande, men ack så härligt när väntan är över och man får bli surrogatmormor igen. Den här gången till humlor. Små kinesiska humlebebisar!

Småfä...

Vi håller på att bilda en förening. Ja, naturligtvis handlar det om höns, ankor och andra fjädrar i huvudsak men också...småfä....
Är inte ordet vackert? Jag "fick" det av en bekant igår och det har jag gått omkring och rullat på i munnen som en karamell. Det smakar gott! Och jag blir glad av det. Småfä.. ett gammalt norskt ord, ska det visst vara. Fähus, fäbodar, småfä...
Småfä är välkommet i vår förening! Då menas mindre djur såsom kaniner, getter etc. Såna djur som många hönsfantaster också har, fast man inte vet om det. Men nu ska vi ta reda på det. I vår förening.
Föreningen som vi ville skulle heta Sporren, men som vi upptäckte att Svenska RasfjäderfäFörbundets klubbtidning redan hette. Så det fick bli Grodden. Ja, plopp så föddes Grodden- föreningen för främjande av småfä och småbruk så har vi bakat in allt mellan himmel och jord nästan som vi ska kunna fördjupa oss i. Härligt att slippa begränsningar!

Några av oss mjölkar en get nu och gör ost, och andra vill lära sig. Någon annan kan göra en flöjt av ett gethorn, hur spännande är inte det? Det vill i alla fall jag titta närmare på. Sticka sockar vill jag kunna! Slakta kanin måste jag lära mig fast jag är inte så sugen...
Slakta en vaktel kan jag och det kan jag lära någon annan...Jag har en granne som är fashionabel på att göra ostkaka och det ska hon få lära oss andra...sådär är det i Grodden..vi ska samla kunskaper och sprida dem. Jag kan få fram söta ankällingar i min kläckare och hålla liv i dem vecka efter vecka och det kan jag dela med mig av! Kan faktiskt dela med mig av ankägg också..

Välkommen du också till Grodden, vi startar på fettisdagen, 24/2 kl 17.00 på Cafét i Österbymo. Nästa möte kanske vi är på en bio nära dig! Eller i någon annan mer passande lokal!
http://www.grodden.dinstudio.se/