Aj, aj aj, (sa hon nog)...

Vaktelägg...

Igår morse låg det bara ett ägg i ankhuset när jag släppte ut mina två pekinghonor och deras älskare. Det var tidigt på morgonen så på kvällen när jag tog in dem gick jag i ankhagen och letade efter ägg nummer två.


Där, alldeles nedanför trappsteget till den lilla stugan som husse byggt åt dem, låg det. Nedborrat i gräset, men vitt och fint och helt....och alldelels gigantiskt! Jag lyfte upp det varsamt och det var så stort!!!


Normalt sett ligger vikten på pekingäggen från mina honor på 90 gram. Som ett och ett halvt köpehönsägg....Men detta kolossala ägg väger 130 g!!


Stackars Thelma...eller Louise...vet inte vem av dem som borde ha ont där bak idag men det såg ut som att det var ett ägg som landat i gräset under svåra plågor.





Har fått ett vaktelägg en gång som vägde 27g mot normala 8g, och det var förskräckligt stort i förhållande till fågeln!

Plocka renfana nu!

Dagens husmorstips till alla er hönsvänner. Det finns en rad örter och växter som kan användas för att mota ohyra hos hönsen. Att lägga blad av renfana i värpredena är ett....

Så plocka nu, de växer lite överallt, vid dikesrenar, parkeringar etc...Skickar med en bild utifall att renfana är obekant..

...och tuppen hoppade i galen tunna...

Lill-Putte i spåntunnan....

Så nu har dagen D passerat! Och i ryggen känns varje sågspånsfylld spade...i tummen värker det efter högtryckstvätten men jag är så nöjd och tillfredsställd! Väggarna är vita igen och på golvet ligger nytt fint spån i alla avdelningar och allt hönsadamm är bortspolat. Det har varit årets storstädning i hönshuset!
Det tog mig hela dagen att bära ut alla burar och matbunkar, och kompostgaller som fungerar som avdelare, värmelampor, vattenbehållare, reden och sittpinnar och annat löst som hamnat därinne det senaste året, samt att skotta ut allt spån och halm, och spola rent först med högtryckstvätten och sedan med vanliga slangen. Och naturligtvis så blev det stopp i avrinningen, så jag fick gå ut i den gamla urinbrunnen (har varit svinstia här) och in med hela overallklädda armen och dra och gräva i gammalt spån) tills det sa plopp och vattnet forsade fram...på mig! Den pärlgrå gruppen dvärg cochin smet in hela tiden och kacklade oroligt i högan sky.
-Vaar ska jag lägga mitt ägg? Ockockockockock....skrockade Betty Davies, den krulliga dubbelfrisserade med de jätte stoora ögonen. Ihärdigt skrockade hon. Och högt, och nu ekade det väldigt därinne när allt var tomt.
-Jag ska hjälpa dig hitta ett bra ställe, sa Lill-Putte och tryckte sig in i ett hörn och började skrocka han också, och kurra...
Tuppar gör så när de skall godkänna nytt rede.
Men i hönshuset fanns inget rede för tillfället, men på hela lagårdsbacken stod de! Men se det gick inte för Betty Davies...nä, reden ska vara som de alltid har varit. Helst. På samma plats och så. Lill-Putte förstod att hon inte nöjde sig med det kalla betonghörnet till slut och lade sig i det gjutna fodertråget och kurrade...
-Här Betty Davies, hääääär blir såå bra...kurrrr kolla vad fint! Lill-Putte var mäkta stolt över det nya äggstället. Men Betty var inte nöjd alls.
-Ockockockock....det är en plats för grismat, inga vackra hönsägg....åhhhh var ska jag ta vägen....ägget måste uuutttt! Betty skrockade och gapade så högt att jag var nära att bli lomhörd därinne i den ekande betongen.
Då kom han på det! Lill-Putte visste ju att det skulle gärna vara lite mörkt och inte så öppet och vips så hade han hoppat ner i min plåttunna som jag skottade smutsigt spån i! Därnere i tunnan blev kurrandet till ett dånande morr och Betty Davies sprang förskräckt ut på gården och kuttrade och skrockade och var så orolig för sitt ägg som snart skulle trilla ut!
Deras avdelning var ju redan spolad men inte torr, så jag gick ut på gården och lyfte in ett rede och satte i hennes favoritvärphörn. Och då blev det tyst...
Tystnaden var öronbedövande efter det hemskans liv som nyss varit! Och det tog inte många minuter förrän där låg ett alldeles skinande vitt litet ägg från Betty Davies.
Lilla Åtvida gick det inte så bra för istället. Hon hade legat på ägg i fem dagar. Sina första bebisar skulle det bli. Men jag flyttade redet och satte in det i en stor utekaninbur, som jag brukar, för att de ska få ruva ifred. Men Åtvida förstod inte arrangemanget utan hoppade av sina ägg och satte sig ovanpå taket till redet. Men att jag lyfte tillbaka henne hjälpte inte. Äggen var övergivna och fick hamna i skottkärran. Ja för kläckaren är överfull av ankägg nu så det fanns ingen räddning för dessa. Strax ska jag gå ut till dem och släppa ut dem i sina hönsgårdar. Kanske de tycker de har det så bra inne nu att de inte vill gå ut?Nä, sådana esteter är dem inte, mina pullor. Sol och gräs och vind i fjädrarna är nog att föredra!

Rexkaniner

Det kanske är svårt att förstå det fantastiska med Rexkaniner ända tills man ser dem IRL. För då far handen ut, okontrollerat, ja det går inte att stå emot. Så låter man den varsamt smeka en liten kaninkropp längs ryggen...en sammetskanin.....de korta, täta stråna likt sammetskuddarna mormor hade i finsoffan och det är då man blir såld....och bara måste ha......

Så välkomna till Grindsbo, Österbymo, Östergötland, Sverige, Världen för att kela med de sex små parvlarna! Är jag inte hemma så är jag snart hemma! Ring för överenskommelse 0704224427

Anna-Karin

Ett och ett blev.....många kaniner!

Just nu har jag femton kaniner. Jo det är säkert! Här har man skojat om att "kaniner gör inget annat än kaniner" så varför är jag ens förvånad? Jag skulle ha ett par Belgiska Jättar. Ja, så skaffade jag det. Gick på kaninutställning för att lära mig färgerna-och blev i stället kär i Rexkaniner. Skaffade Rexkaniner. Parade dem, efter att ha parat Jättarna. Hittade sen en vacker blå Jätte...så fick Jättarna ungar, och sen fick Rexarna ungar. Nu är de femton. 15 KANINER!!!!!!

Två ska flytta om några veckor, det är klart. Men två minus femton är .....alldeles för många! Hjälp!!!

Nåväl, allt löser sig, men om någon därute i etern/cyberrymden, kan tänka sig att inhysa en alldeles underbar liten sammetskanin av Rex Castor modell, eller möjligen en svart Belgisk Jättehane, så hör av er vet ja! Jag kan skriva leasingavtal också, med returrätt...jodå, det är inga problem!

Ni vet var min brevlåda bor....

Tänk att jag kunde ha en sådan tur!

I förrgår var jag ute och åkte och hälsade på några Groddar i Åtvidabergstrakten. Alltid lika trevligt att träffas och alltid lika mycket fjädrar! Hur trevligt det än var med kycklingar och hönor och små fiffiga hönshus, så vet ni som var där, vad som betydde mest....för mig...

*suckar tungt* getbebisen!

Ja, för kan ni tänka er, jag som är sådan obotlig getälskare fick nu möjlighet att klappa en liten killing som bara var två dagar gammal! En så liten get har jag nog aldrig sett i mitt liv. Och det visste dessa Groddar! Att jag var svag för getter... Tack tjejer för den fina upplevelsen och lås in getterna för jag kanske drabbas av svårt "måste-ha-syndrom". Ge fina Ester en kram och hennes lilla killing från mig. Bäst att klia vackre bocken också under hakan.

Skrutt eller buse?

Sambon har slitit med veden i tre veckor nu på sin semester. Och när han har stått där och slitit har de pärlgrå dvärgcochinhönsen med LillPutte i spetsen gjort honom sällskap lite nu och då. Nyfikna små varelser är de, och sugna på allt allehanda ätbart. Sambon tyckte att han gjort en stor välgärning då han sa att "- de fick mina busar idag. Två stycken till och med!"

Sambon är inte någon hönsfantast som jag, men duktig på att snickra hönshus och reden etc!

-"Vad sa du?" sa jag som bördig från Uppland inte fattade ett jota.

-"Ja", sa sambon. "De fick mina äppelbusar, och de åt upp dem!"



Polletten slog ner med full kraft och ansiktet exploderade i ett gapflabb!

-" BUSAR!!! Hahaha, men det heter ju skrutt! Äppelskrutt!"

Nu skrattade vi båda två. Skrutt låter ju inget bättre, men faktum är att jag som Upplänning i tre års exil i Östergötland, aldrig hört ordet äppelbuse!

Vad heter det där du bor?