måndag 30 mars 2009

Rexresan har börjat...




...tre Belgiska Jättar var alldeles lagom. Fler kaniner behövde jag inte, det var ju därför jag sålde Blixten, den ena BJ hanen. Men så fick jag för mig att besöka LU i Eksjö. Landsutställning för kaniner. Min idiot!! Hur tänkte jag egentligen? "Ska bara dit för att lära mig färgerna" sa jag. Och vad sker?



Jo, jag blir förälskad. Upp över öronen huvudstupa förälskad i Rex kaniner i Castor färg!! Dra å bada så fina de är! Det räckte inte med Vill-ha-varning det var tvunget bara, att bli ska-ha!

Efter lite sökningar på nätet och lite snabba inlägg och annonssök, så svarade en Anneli...hon hade två st. En hane och en hona och de är inte släkt...Hon fanns i Dalarna, låååååångt bort från där jag bor. Men som av en händelse skulle hon åka till Stockholm idag, och då passerar hon Bålsta där jag har en barndomsvän.(Tack Annelie!) En barndomsvän som har kaniner och plats, och som min mamma känner väl. (Tack Aydan!)Mamma som fantastiskt nog ska hit på lördag för att äta tårta på söndag. Och som genom ett mirakel gick det att övertala henne att vara kanintransportör...(Tack mamma!)

Min barndomsvän har ringt. Rexarna har landat hos henne nu! Jag är så bubblande glad! De är jättefina säger hon, sammetspäls, superfina! Åh...vill klappa! Vill hålla....vill se små bebbar av dem! Vill inte...höra vrålet från sambon...när han inser att farmen växt en gång till.....förtränger och gläder mig till lördag. Snälla mamma skynda försiktigt!

Sara...Hennes make på bilden ovanför heter Ceasar.....Välkomna ska ni vara!

torsdag 26 mars 2009

Bostad sökes och jobb med för den delen!

Nytt hem sökes i Tranås/Österbymo med omnejd, åt ett par i medelåldern(huvva!). Vi behöver uthus till fjäderfän såsom höns och ankor men även för några kaniner. Vi är rökfria men har en pudel som naturligtvis behöver få bo inomhus med oss. Inte alltför långt ut på landet, gärna med bra bussförbindelser till Tranås. Gärna med eldstäder i huset.

Arbete sökes till ryggskadad kvinna och före detta arbetsnarkoman. Jag är social, serviceminded och kreativ. Jag har stor arbetslivserfarenhet från diverse branscher, både restaurang, socialt arbete, butik, kontor etc. Behöver ett flexibelt arbete som inte inkluderar tunga lyft, men kräsen är jag inte! Halvtid. Allt är av intresse.

Seriöst menat.
Anna-Karin sko1970@hotmail.com

fredag 20 mars 2009

Första bilden på kaninungarna


Det blev en jättefin bild på hela kaninfamiljen, men den gick inte att få med här nu...så håll till godo med en liten kaninunge....Sallys första kull...

torsdag 19 mars 2009

Höns på väggarna








Jag har tänkt hela hösten och vintern att jag skulle snickra lite i hönshuset eftersom jag inte har all världens golvyta. Jag ville få upp pullorna på väggen liksom. Och jag har funderat på hur, må ni tro. Så var jag iväg med Hönsexpressen (min eminenta Berlingo)upp till Sörmland. Chicken Globetrotters eller nåt...med bilen full av hönsburar. Skulle hjälpa till lite när jag ändå åkte. Där hos denna fantastiska människa, fick jag se en enkel och supersmart lösning på mitt problem. En flexibel variant, med kompostgaller som skjutväggar och avdelare. Så kanonbra! Så nu var det dags att snickra. Med hjälp av vinkeljärn så går det att snickra ensam, fast visst hade det varit lättare att vara två. Och roligare kanske, men det var roligt ändå. Kan själv-liksom!




Och pullorna undrade naturligvis vad jag styrde med. Men de som flyttat in verkar nöjda och nu kan jag ha små på tillväxt i mindre burar, och om jag vill kan jag ha två hönor och en tupp tillexempel i en stor bur, så de får vara färgrena om jag skall samla avelsägg. På detta sätt kan jag äta kakan och ha den kvar! Jag kan ha fler avelspar om det skulle visa sig absolut nödvändigt. Och det kan det bli, fortare än man anar. Det räcker med att man hälsar på en hönsmänniska...som har något över...och så blir man förälskad i nån liten söt fjäderbärare...och så känner man instinktivt där och då att man inte kan leva vidare utan att få se den där lilla söta varje dag..så den måste få följa med hem, och den kanske behöver en sällskapsdam och kanske en beskyddande tuppe....så plötsligt har man fyllt ut det där braiga extra utrymmet. Blixtsnabbt. Men jag ska inte åka hem till någon trevlig hönsmänniska på ett tag nu. Tror jag. Nä, det går inte, för jag har kläckarna fulla så jag lär nog behöva mina väggburar ändå..Med hopp om att kunna hjälpa någon, lägger jag här ut bilder på bygget.
Och om man håller fast ett vinkeljärn med tummen och slår till med full kraft med hammarn, och en bit skinn råkar komma emellan järnet och träregeln, då gör det ont. Och ont gjorde det! När det pulserat en stund och sen spruckit och sprutat så såg det ut så här..aj aj aj..men det ska ju vara blodvite innan det blir bra, sägs det ju!

Några bilder

Äntligen har jag fått lite assistans från sambon, så vi via hans dator kunde ladda över lite bilder från min kamera. Min egen dator har fått problem. Vet inte om den behöver snacka med nån, eller så, men den har lite svårt att ta till sig kameran...



Nåväl, här kommer lite bilder..









Jag nämnde ju i ett tidigare inlägg att det inte är roligt med Amaryllisar i mars, som tokblommar på tredje stängeln. Är jag otacksam? Det var inte meningen, för jag älskar amaryllisar i december...men nu vill jag ha påskliljor och krokusar....




Badankor....Hur kul tror ni att dem hade? Hur kul som helst, kan jag lova! De växer så fort att jag snart får ta hem ett badkar...vad tror kära sambon om det tro?

Lika bra att lägga in en bild på de små kinesiska dvärgvaktlarna också. De växer så fort att man inte tro det är sant, men stora blir dem inte. Sannerligen inte!



Tack brorsan för att jag fick låna akvariet! Då kan jag ju se dem också! Inte dåligt......



lördag 14 mars 2009

Hönsfolk-avarten


Det är inte utan att man funderar på varför det måste finnas elaka människor, även i hönsvärlden. Min bästa vän har blivit drabbad av dessa om och om igen, för att hon är snäll, för att hon har fina djur, för att hon har många djur i många färger.


Jag har också många djur och dem tar tid. Eftersom vi båda är mån om djuren, vill sitta ner och prata med dem, kolla upp dem, se till så de håller sig friska, så tar det sin tid. De ska ha mat och vatten och torrt på golvet, godsaker ibland och kärlek alltid. Och har man många djur så är det en kamp med klockan att få det övriga livet att fungera ibland. Hade man nu varit en elak typ själv, som folk haft respekt för, så hade de backat när man sa "nej, jag har inga ägg att sälja nu". Då hade köparna tagit det. Men då min vän är så snäll som hon är, och utstrålar " skulle om jag kunde, och kanske om jag ger dig mina bästa avelsdjur så får du ju hönan du vill ha, fast jag själv blir utan...och kanske måste åka 45 mil till tur och retur för att hitta en lika fin..."För just så snäll och omtänksam är min vän. Att hon skulle kunna ge bort det bästa hon har för att någon annan skall bli glad. Och jag är likadan, så ni förstår ju hur svårt det är för oss att få upp fina avelsgrupper, för det kommer alltid folk som vill ha det som vi har, och som vi så gärna vill hjälpa.


Men en höna är en höna och ingen äggmaskin. En höna börjar inte värpa förrän den är runt ett halvår så det tar år att bygga upp där vi är idag. Och så kommer det alltid folk i gräddfilen som kastar ut plånboken som på en Drive Thrue och bara ska ha. Men det går ju inte. Det funkar ju inte så.


Dessutom har min vän blivit lurad i sina köp, trots att hon suttit och kört så långt för sina nya djur, så när hon kommit fram så har säljaren ändrat sig, vägrat släppa djuren till henne! För att någon annan avundsjuk har hunnit baktalat henne innan hon kom fram. Och har hon fått handla så har det hänt att djuren dött av ålderdom strax efter. Och de som hon släppt djur och ägg till hjälper henne inte tillbaka. De har vägrat henne ägg! Trots att hon själv alltid hjälpt andra. Men ni måste förstå att en höna värper bara ett ägg om dagen! Inte tio, för då hade det ju varit en annan femma!


Det finns andra människor på kö, det finns en avelsplan, man vill kanske se vad det blir för kycklingar själv innan man säljer ägg från de nya avelsdjuren. För att ....om man inte gör det, så kommer det alltid några elakingar fram, anonymt förstås på hemsidor och mail, och gör klart vilka fula djur det blev och färgerna stämmer inte, och kammarna är inte fina..bla bla. Ja, och hur f-n ska man kunna se det när alla vill ha allt nu! Helst före en själv! Men ingen är beredd att köra någonstans för att hämta sina djur. Nä, det ska helst min vän och jag göra, ända hem till trappan, utan att få ersättning för bensinen. Och bensinen är dyr idag och ingen av oss har ett överflöd av guldpengar då vi faktiskt lever för djuren, inte av dem!


Jag har ledsnat på att se min vän ledsen och nedslagen på grund av att det finns folk som inte kan ta ett nej av en snäll människa. Hon hjälper om hon kan, jag lovar! Men då måste man kunna vänta lite ibland, och vilja hjälpa tillbaka, för annars tar det slut här borta. Då skingras djuren till slut, till folk som du aldrig lär få hjälp av, och så är den dörren stängd och hönsen är till ett plågsamt minne för en underbar djurvän och medmänniskohjälpare, som egentligen aldrig skulle slutat med höns. Men som gjorde det för att elakheterna tog övertaget.


Baktalad gång efter annan har hon blivit och jag kan gå i god för att hennes djur har det bra. Det är alltid torrt och fräscht där hönsen bor, aldrig ammoniaklukt, alltid rent vatten och mat. De är genomgångna, sjuka djur flyttas på, tas om hand och botas allt som oftast. Och hon räcker till för alla. Ni som kan vänta på era djur från min vän, ska vara glada och tacksamma att ni har djur från henne! För dem är hanterade, tama, fina och hon är ärlig vad gäller defekter på färger, kammar och fötter, vad som man nu kan upptäcka och vet något om.

Hur många barn har hon inte gjort lycklig genom att skänka små hönor till, då hon sett de tindrande ögonen? Hur många vänner har hon inte givit höns och ägg till så även de fått en chans att få så fina djur i sitt hönshus? Hon har skjutsat, hämtat, samlat ägg, omsorgsfullt vänt dem och packat dem och när hon skall skicka dem så sätter inte folk in pengar, eller ska plötsligt inte ha dem, eller om hon chansat på att posta dem för att få betalt senare så har människan inte svarat, men glatt tagit emot äggen. Gratis! Men med en kostnad för frakt för min vän. Eller packat dem ringt och talat om fraktkostnaden och då vill folk inte ha äggen för de trodde frakten var gratis. Vad är det för folk?


Jo det är samma folk som ringt och terroriserat henne på hemtelefonen, slagit henne då hon öppnat dörren i sitt hem, givit sig på hennes barn. Hönsfolk. Inte klokt. Det är tamejf-n inte klokt! Vi har höns för att vi tycker det är roligt, inte för att bli förföljda som om vi vore någon politisk extremorganisation som skall avsätta styret i landet...hallå!

Höns, små fina pickande pullor, som man kan köpa i alla möjliga färger och former....så varför måste ni ha djur just från min vän, just nu, just du?

Knäck inte en medmänniska på grund av ett habegär, bara för att hon inte har uppfunnit äggmaskiner, utan faktiskt bara har höns, fina välskötta höns. Och det är väl just därför du vill ha dem? För kommer dem från henne så är det bra djur. Eller hur?


fredag 13 mars 2009

Dags att få upp hönsa på väggen


Ja inte spika fast dem á la Jesus, utan deras bostäder ska uppåt väggarna. Bygga vägghängda burmoduler typ. För de får inte tillräckligt svängrum som det är nu och samtidigt hållas i färgrena grupper. I sommar blir det fler avdelningar i hönsgårdarna så inte tupparna skall behöva bråka där heller, och hönorna bara få uppvaktning av sin egen tuppe. Jag har länge planlagt och sneglat uppåt väggarna men ryggen och kylan har hindrat mig från att starta. Nu har jag i alla fall haft med mig en tumstock ut och funderat lite mer ingående. Det är inget stort jobb för konstruktionen är snillrik(tack Mimmi) men får jag upp de tjocka balkarna i taket och samtidigt skruva upp dem. Ensam? Föga troligt...och hönshuset är ingen plats som käre sambon gillar. Han föredrar fragranser av Hugo Boss framför chickenpoop om man säger så. Men han finns där om jag gråter rejält på grund av att råttorna bara lämnat små blå silkeshönefötter i ströet...(har skrivit om det tidigare). Men jag kan själv. Stampar med foten i backen som en tjurig unge. Vill kunna själv. Men kan inte längre, ryggen...ja, jag får väl ordna en snickardag med groddarna då....funderar....snickrar i huvet och det går fiint!....återkommer
Foto: www.fotoakuten.se