....och här kommer det.. Eventuellt svar publiceras då det kommer.
Försäkringskassan tar mitt liv...varför har ni gjort så här?
Jag är en kvinna på 39 år som har jobbat varje ledig stund sedan jag var tretton år. När jag var 16 läste jag aldrig vidare på gymnasiet utan gick ut i arbetslivet, hungrig på utmaningar. Men då hade jag redan haft ont i ryggen i 2 år efter en biloycka i maj 1984. Jag kunde inte sitta på en stol eller hårt underlag utan att ryggen låste sig och jag fick svårt att gå. Men någon sjukvård för detta kopplades aldrig in, jag kompenserade och kämpade på.
När jag var 19 var min rygg rätt så skadad, genom då en rad av arbeten med överbelastning, sviter av bilolyckan och ett jobb på Pressbyrån med utlämning åt Systembolaget. Tungt som tusan och inte byggt för ändamålet. Ryggen skrek, ryggskott var femte vecka. Så skulle de lägga ner Pressbyrån jag arbetade på, om ett halvår. Jag sa upp mig, för jag klarade inte längre att arbeta där med mina smärtor i ryggen. Alla sa att jag var idiot, "håll ut ett halvår, du får avgångsvederlag". Nä, jag vill jobba, sa jag och sa upp mig.
Hamnade inom vården, flera fellyft satte sina spår i ryggen eftersom jag inte fick gå lyftteknik förrän jag varit i vården i tio år. När jag inte kunde vara kvar, sa jag upp mig och sökte annat.
Och så har jag hållt på. Ryggen blev sämre och sämre och jag jobbade både på två o tre ställen samtidigt, för det var roligt!Idag är det inte så roligt längre. Rygskotten blev diskbråck, sprickor i diskarna, utsliten ländrygg, avsaknad av vätska i diskarna, svåra smärtor, ischiasliknande benstrålningssmärtor m.m.Jag har haft tidsbegränsad sjukpension på 50% i två år och ansökte om förlängt, då det är omöjligt att jobba heltid för mig. Jag får inte sova om nätterna på grund av smärtan, kan inte äta smärtstillande i den grad jag skulle behöva, eftersom jag blir så påverkad av medicin och tappar fokus, och glömmer saker rent extremt. Jag har alltid varit en kämpe, alltid jobbat och betalat skatt, alltid gjort rätt för mig. Och jag behöver min pension för att klara mig. Igår ringde en man från Försäkringskassan och meddelade att de drar in min pension. Jag ska ut och arbeta 100% anser dem. Men det går inte. Jag kan inte!
Min läkare, en ryggspecialist och ryggkirurg, hade skrivit ett utlåtande som säger att om jag tvingas gå upp i tid kommer jag förmodligen snabbt försämras och det leder till steloperation av tre kotor. Det innebär i sig att det blir kraftig belastning på den fjärde kotan, och jag kommer inte ha behållning av den operationen så länge, utan kommer med all sannolikhet att tappa min arbetsförmåga helt. Om jag istället får arbeta 50% och fortsätta med träning, har jag chans att bibehålla mina funktioner en längre tid, för att ändå gradvis bli sämre. När det då är oundvikligt med operation, kan jag då komma till en livskvaliténivå, där jag är idag och få behålla den i ca tio år. Sen är det kört ändå.Så varför ska man handikappa mig? Varför ska man skynda på processen? Jag kommer inte att kunna arbeta till 65, det inser även en envis männsika som jag, hur gärna jag än vill jobba!Jag är trött på mina förtvivlade tårar, trött på att inte kunna ta de arbeten jag vill ha, för att ryggen inte tillåter. Och i dag är jag så trött på Sverige och försäkringskassans metoder att jag tappat livsgnistan alldeles. Varför inte arkebusera oss direkt? Jag vill jobba men kommer inte kunna det alls om jag tvingas jobba heltid. Det kanske går i två -tre veckor...sen då? Ska jag vara sjukskriven och en börda för min arbetsgivare?Bli ett vårdpaket för min familj? Vad kostar detta samhällseknomiskt om jag blir totalt arbetsoförmögen innan jag fyllt fyrtio? Är det inte bättre att jag får jobba hälften, så länge jag kan? Varför har ni tagit bort skyddet för vanliga människor som vill arbeta? Jag kräver ett svar. Man kan inte förbättra Sveriges ekonomi genom att sudda bort sjukpensionärerna om man inte dödar dem förstås, för då försvinner dem ju verkligen ur statistiken. Men att bara sudda ut deras ersättning och möjlighet att leva och klara sig själva, fungerar inte. För så länge de lever behöver de bo, äta och ha kläder och sjukvård. Och sjukvården kommer då braka ihop!Mannen från Försäkringskassan sa igår till mig, att INGEN får behålla sin pension idag i den omfattning de haft tidigare. Den som haft 50% blir antingen av med alltihop eller får det sänkt till 25%. Men jag får inget, trots att den människa som nu avgör min framtid, aldrig träffat mig och aldrig sett min rygg eller ens en röntgenbild av den. Försäkringskassan tar mitt liv nu. Tack vare Era nya regler. Är det riktigt? Jag vill jobba, men det finns ingen chans att jag ska kunna klara 100%. Ingen chans. Jag kan lika gärna ta mitt liv, för jag blir bara en belastning för mina nära och kära. Jag har till och med fått valt bort att skaffa barn på grund av mina smärtor i ryggen. Jag skulle aldrig klarar en graviditet.Varje dag sörjer jag barnen jag aldrig fick.
Du har barn herr Reinfeldt och jag tror att du älskar dem och inte vill vara utan dem. Tänk på mig när du säger godnatt till dem nästa gång. Min vilja att jobba förstörde min rygg, och du och Försäkringskassan tog resten. Man kan inte ta bort ersättningen för människor så här!Det kan inte vara inom ramen för mänskliga rättigheter. Och detta skall jag pröva, om det så blir det sista jag gör här i livet. Ge tillbaka min sjukersättning så jag kan klara att arbeta vidare!Och tack för presenten...ett tomt kuvert där det skulle legat en sjukpension, det kom lagom till 25 års jubileét av min skadade rygg!
